Så kom de, huvudpersonerna. De svepte runt festområdet i sina fantastiska masker, mr Lordi halsandes en whiskeyflaska. Farlige Fille var snabbt framme och ställde frågan:
– Mr Lordi! Varför dricker du inte finsk vodka?
– Jag är en whiskey-kille, men resten av bandet har druckit lite vodka.

Mäktiga gruppen Lordi, kvällens kungar och drottningar ställde upp för fansen, poserade och hängde runt på innergården. Klokt att inte gå inomhus kanske eftersom dräkterna måste vara varma. Det var kaos runt monstergänget, med fans som ville se, röra, komma nära, journalister som ville fråga och fotografer som ville plåta. Självklart kom swschlagerbloggaren långt fram och höjde rösten:
– Hur festar monster?
– Som vem som helst, så här, med whiskey, sa mr Lordi och halsade direkt ur flaskan.
– Är det nån som har eld?
Snabbt var ett fan framme med en tändare och mr Lordi blossade rejält och poserade framför kamerorna. Jag passade på att vända mig till resten av bandmedlemmarna:
– Får ni dricka nåt? Får ni festa nåt?
– Lite, det blir några öl i alla fall.
– Vad händer imorgon?
Här kom inget svar men monstren log sina varmaste leenden skakade på huvuden och ryckte på axlar. Vem tänker på imorgon när det fortfarande är idag var känslan.

Här valde undertecknad att lämna ringen kring Lordi för att ge fansen lite utrymme. Men när whiskeyflaskan närmade sig slutet (eller om det var flera whiskeyflaskor inblandade) var det dags för festens kungar och drottningar att röra sig vidare.

Strax efter 04 lämnade monstren festen i en svart limousin för att komma vidare till det privata firandet. Kanske till och med sluta fira som Lordi och istället övergå till att fira som människorna bakom. Redan klockan åtta på morgonen gick de in i sminket för att ikläda sig rollerna. 18 timmar senare var de fortfarande iklädda sina masker. Vissa av medlemmarna kan knappt öppna sina munnar. Ganska hungrigt blir det såklart och inte så spännande att dricka soppa med sugrör.

Men på Euroclub fortsatte fansen festa till alla årets ESC-låtar, uppblandat med en hel del mysiga klassiker. Just nu fantastiska Tajci med ”Hajde da ludojemo” (ursäkta stavningen) – Jugoslaviens Marilyn Monroe-kopia som sjöng om choklad och annan lyx innan Jugoslavien var riktigt fritt. Tror det var 1990, året efter jugoslaviska gruppen Riva vunnit ESC med ”Rock me”.

När vi kom till festen mötte vi Juha från finska kvällstidningen Iltalehti. Vi berättade att vi igår fångade två ur Lordi på bild utan masker. Han krävde genast att vi skulle ställa upp på bild – igen.

Det är inte klart att vår bild kommer publiceras än, men vi har fortfarande chans att bli ”de onda svenskarna”.

Euroclub var stället för efterfesten. ESC-musik ur högtalarna och trängsel i entrén. Schlagerbloggaren och farlige Fille startade larmet på en MC när vi trängde oss runt och förbi kön. En stor halvmiljonerskamera av senaste modell och ett tungt stativ räcker ibland som argument för att övertyga vakterna.

Hälften av Euroclub är utomhus och det behövs. Värmen inomhus är som en vägg. Festen började när ESC-sändningen slutade och häll på till tidig morgon. Schlagerbloggaren och farlige Fille kampade utomhus bakom en bar och jobbade hårt, men med varsina drinkar intill (eller om det var två).

På väg till Euroclub igår natt stannade vi till hos reportern Susanne Nylén där resten av gänget hängde. Dova skrik av smärta hördes från toaletten. Det var fotograf Bardell som plågsamt fick sina ögonbryn plockade av Susanne.

Jag föreslog att han skulle hänga på till Eduroclub, han skulle få mycket uppskattning bland den manliga publiken där, men Bardell avböjde vänligt.

Christer Björkman har inte bara fullt upp i den svenska delegationen. Han är dessutom ansvarig för ”The Marcel Bezencon Award”.

Tillsammans med Richard Herrey är han initiativtagare till priset som varje år delas ut på den officiella efterfesten. Ett pris är de ackrediterade journalisternas val. Ett går till bästa artistiska prestation och i den juryn ingår tidigarae vinnare av ESC. Det sista priset går till bästa komposition och där består juryn av årets kompositörer.

Richard Herrey kan i år inte vara på plats så stackars Björkman har fått häcken full. Men Camilla Bjering från Mariann Grammofon har ryckt in. Egentligen är hon på plats för Sandra  Oxenryds skull, men har ju nu lite lugnare eftersom Sandra tyvärr åkte ur i lördags.

Jag har lämnat min röst. Ska bli spännande att se i natt om vi i presskåren tycker samma som ni där hemma.

Kändes skönt att se SVT:s journalister också på plats. Både från Nöjesnytt och Melodifestivalen-siten. Då var det inte bara vi som var sugna på fest. jag, farlige Fille och Ronny från QX.

Ungefär samtidigt som jag fick syn på  svt-gänget spelades plötsligt  Shirley Clamps ”Att älska dig” ur högtalarna. Då förstod jag hur freakigt nördigt underbart Euroclub och hela eventet faktiskt är. När en låt som kom fyra i den svenska uttagningen förra året får fans från hela Europa att springa upp på dansgolvet och röja.

Euroclub rockade igång till Moja stickla. Det svängde! Fan, tänk om den vinner…

Fotografen Farlige Fille skickade sms till sina före detta rumskompisar i New York, ett gaypar:
”Jag är på ESC, det största gayeventet i Europa” och skickade med en bild från dansgolvet.
Svaret tillbaka var aningen kortfattat:
”Jelous!”

Fille själv var däremot klart mer sugen på drinkar än pojkar och beställde in en vodka russchian.

Problemet är bara att Schweppes Russchian finns bara typ i Sverige. En vodka på ryskt vis här i Aten är en vodka utspädd med – whiskey. Grattis Fille! Hoppas det smakade.

Kom till Euroclub till slut. Såg helt dött ut från utsidan så var lite orolig att det var stängt. Euroclub ligger i ett gammalt industriområde som gjorts om till museum och heter Technopolis, men när vi väl kom in genom portarna var det folk där.

Mötte en av mina favoriter från infodesken i pressrummet. Hon som alltid är en klippa och hjälper mig att ordna en taxi oavsett hur knepig min beställning är. hon var på väg därifrån men sa till oss att röja hårt och helst gå vidare när Euroclub stängde.

Klev in på dansgolvet och där spelades Storbritanniens bidrag. Till och med det gjorde mig glad.

Nu drar vi till Euroclub!

Tidningens reporter Susanne Nylén, jag och Ronny, en reporter från tidningen QX, klev visst upp på scenen på Anna Vissis fest igår och showade loss till Nannes ”Håll om mig”.

Hade förträngt det, men påmindes när Susanne berättade det för Christer Björkman. Han gjorde tummen upp.