De nordiska delegationerna bjöd på viking-brunch på artisthotellets tak idag. Alla artister skulle vara där och sjunga sina låtar.

Caqrola dominerade totalt. Hon vet hur man taqr äöver en tillställning. Hon önskade alla länders deltagare lycvka till och framförde inte bara sin Invincible utan även ”Fångad av en stormvind” och ”Främling”. Samtidigt passade hon på att spara rösten och tog inte i fullt ut.

Islands Silvia Night som också gillar att behandlas som en drottning verkade förstå att ända sättet att själv få lite uppmärksamhet var att – inte komma alls.

– Silvia är sjuk och måste vila, var beskedet från den isländska delegationen.

– Hon har lite ont i halsen och är utmattad och behöver vila, berättade  Islands pressansvariga.

Tråkigt för mig som hade hoppats på att få en intervju så klart, men ett smart sätt att få lite uppmärksamhet, även om det blev marginell skillnad i draget kring Carola.

Självklart var Carola på plats på festen, tillsammans med sin typ 100 man starka stab. där ingår skivbolagsfolk, livvakten, SVT-representanter, Rickard Engfors (vad han egentligen gör, förutom att se till att Carolas blåa lakan på scenen ligger på plats när hennes nummer börjar, är det nog ingen som riktigt vet) och även Carolas egen pastor.

Alla dessa fick jobba hårt när Carola skulle röra sig på festen. Fans från hela Europa ville ha autografer, alla ville prata med henne och göra intervjuer, jag hörde en svensk kollega morra om att han följt henne i en evighet utan att fått ställa så mycket som en fråga.

”Vi gör bara utländsk press just nu” hade varit svaret från Carolas pressansvariga.

Å andra sidan gav carola verkligen allt för de utländska journalisterna, men till slut blev det för mycket  till och med för henne. Eskorterad av livvakten och den 100 man starka staben lämnade Carola festen.

Anna Vissi, tävlingens andra superstjärna hade det lite smidigare. istället för att mingla runt på festen gick hon direkt upp på scenen. Där lät hon sig intervjuas av en av festvärdarna inför alla festdeltagare. Sen bjöd hon alla andra tävlande att kliva upp på scenen så de alla tillsammans kunde sjunga Waterloo.

Då var Carola redan på väg hem från festen.

Sprang på Storbritanniens Daz Sampson på festen, och när han kopplade att vi var från Sverige utbrast han först att han älskar ABBA, sen, när fortsatte han:
– Och Carola är så vacker! Jag vill gifta mig med henne!

Trodde först inte jag skulle lyckas känna igen nån alls i det stora folkmyllret på festen på festen, (med undantag för finska Lordi så klart, men de syns ju liksom), men så dök ett bekant ansikte upp. Sandra Oxenryd brände av leende efter leende när fans ville fotograferas med henne.

Pojkvännen Jacob värmde henne med kramar mellan fotograferingarna. Men nån vild fest blev det inte för Sandra. Hon ska upp tidigt på tisdag och började dessutom känna av en liten förkylning så det blev en tidig hemfärd för Estlands svenska hopp.

Alla länders delegationer hälsades välkomna till Aten med en stor välkomstfest ikväll. Den hölls utomhus på en stor asfalteraqd plan och närmare rockfestival än så här har jag aldrig upplevt schlager.

Det var öltält och gratisprover av läsk och snacks. Folk stod framför en stor scen och drack och kramades och spontana ringar upppstod kring folk som dansade och körde ackrobatik. Folket i ringarna var ofta ländernas artister eller dansare som ville få lite uppmärksamhet.

Den stora skillnaden fårn typ Roskildefestivalen var nog att ölen var gratis, tyvärr var schlagerbloggaren tvungen att jobba. Men jag var inte ensam, min stackars fotograf Filip fick inte heller någon öl utan fick bära runt på kameran och filma alla möjliga och omöjliga eurovisionkändisar.