Thorsten Flinck flackar lite med blicken in i kamerorna. Men det gör bara numret ännu mer övertygande. det här har verkligen bara växt under hela veckan.

Men på tv-skärmarna ser Thorsten väldigt arg ut i slutsekunderna efter att han sjungit färdig sin låt. Känns som han var missnöjd med repet, men jag vet inte vad det skulle vara…

Thorsten Flinck har problem med öppningen på sitt nummer eftersom han ska börja sjunga acapella. Nu började han för tidigt och sjöng i lite för högt tempo så det strulade till när den förinspelade musiken kom igång.

Men sen hittar han rätt.

Och får rejält jubel när den röda ridån sluts bakom honom i slutet. Det här tror jag han är nöjd med.

Så får Thorsten Flinck tåga in en sista gång för att repa sin tredje genomsjungning.

Det här låter verkligen riktigt bra.

– Det var perfekt! säger Henric von Zweigbergk efteråt.

– Nja, riktigt så vill jag nog inte säga, svarar Thorsten Flinck i micken.

Andra genomsjungningen går riktigt bra. Om det inte går vägen på lördag lär Flinck göra en Loa Falkman och få en rejäl hit på Svensktoppen.

Så heter Afzelius låt som Thorsten Flinck tågar in till. (Inte Bomber och granater som jag skrev nyss)

Thorsten Flinck har svart kostym, med väst och en röd sjal kring halsen. Och han fortsätter att köra barfota. Ganska coolt.

Nu har han tonat ner det teatrala i sitt framträdande.

Thorsten Flinck har valt en låt av Björn AFzelius att tåga in till på catwalken.

Klockan 22 dök Thorsten Flinck till slut upp på festen på gott humör. Åtminstone tills en lokaljournalist knuffade undan Aftonbladets och Expressens reportrar och öppnade med:

– Du sjöng ju riktigt bra på repet i dag, för på uppspelningen igår lät det ju inget vidare.

Det som spelas upp på onsdagarna för pressen är alltså studioversionerna som också släpps som singlar.

Alltid en smidig fråga att ställa till en skådespelare som inte är direkt känd för att vilja prata med journalister. Snacka om verbal glidtackling…

Men Thorsten tog det med jämnmod och hängde sen med sina vänner.

Henric von Zweigbergk förklarar för Thorsten Flinck efter repet att han inte behöver oroa sig för exakt var på scenen han hamnar för scenteknikerna kan anpassa sig efter det.

– Anpassa sig efter mig? Gäller det pressen också? skämtar Thorsten och slänger en blick mot mig som sitter längst fram.

Jag nickar med ett leende, men Hence von Z fyller i:

– Det tror jag inte…

Thorsten körde skolöst.