Det här har jag aldrig varit med om förut. En artist som har sin advokat med sig till presskonferensen.

Gunilla Perssons advokat Mark Safaryan syntes i Gunillas närhet under hela presskonferensen. Dessutom utan synlig ackreditering. Det gjorde mig lite förvånad. Han gömde den under sin kavaj, för stilen gissar jag, men trodde att SVT ändå skulle ha krav på att man bar den synligt.

Jag såg till att ta en bild på honom tillsammans med Gunillas team. Från vänster är det låtskrivaren Fredrik Andersson, Mark i mitten och till höger Erik Stehnhammar, ansvarig från skivbolaget Sony som har hand om Gunillas låt i Mello.

Vad hörde jag precis?

Jag vet faktiskt inte. Jag satt bara och gapade när Gunilla Persson sjöng.

Och frågan är om svenska folket unnar henne framgång – eller om de föredrar en tv-häxa som man älskar att hata på.

Den ständigt återkommande frågan sen vi avslöjade hennes medverkan i Melodifestivalen i höstas har varit:

”Har du hört Gunilla Perssons låt?”

Nu har jag det.

Den första frågan hann aldrig besvaras förrän följdfrågan kom:

”Hur låter den?”

Jag vet faktiskt inte om jag kan svara på det ännu.

”Tysk ompa ompa-schlager med inslag av Sjörövarfabbe farfars far”

Men jag ska försöka.

I won’t shake (La la Gunilla) är alltså något så märkligt som en tysk ompa ompa-schlager med inslag av Sjörövarfabbe farfars far och hey ho-country. Där Gunilla väs- och pratsjunger om att folk pratar skit bakom hennes rygg, men hon skakar det bara av sig för att hon är La la la la la Gunilla.

Var det nåt mer ni undrade?

Alltså, det här kan vara det märkligaste jag hört under de 19 år och på lördag 110 Mello-sändningar som jag har bevakat den här tävlingen.

Hooken sätter sig. Den är smått oemotståndlig.

Om någon annan vem som helst hade sjungit detta hade jag tippat den rakt till final. Glöm inte bort hur Björn Ranelid slog till med en rejäl schlagerrefräng 2012 med ”Mirakel” och slog ut veteranen Andreas Johnsson, EMD-Mattias och hajpade Love Generation.

”Är den bra då?” Jag vet inte

Och I won’t shake (La la Gunilla) är signerad samma låtskrivare, Fredrik Andersson, som också ligger bakom såväl Frans Mello-vinnare ”If I were sorry”, Zlatan-låten ”Who’s da man” och Badpojkens ”Johnny G (The Guidetti song)”.

”Är den bra då?”

Jag vet inte.

Eller.

Musikkritiker lär totalsåga det här. För det är så genomknäppt.

Men det funkar. Refrängen sätter sig.

Och när tempot dras ner, för en mer avskalad refräng istället för ett stick för att sen dra på igen med allt det bombastiska som måste ha gått att uppbåda där i herr Anderssons Ystads-baserade musikstudio, då kapitulerar jag, skrålar med och skrattar, inte åt, utan med Gunilla.

Nu återstår bara att se om svenska folket unnar henne en framgång, eller om man föredrar Gunilla Persson som en tv-häxa som man snarare älskar att hata på.

Mellan genomsjungningarna pratar hon igenom låten med sin låtskrivarpartner Fredrik Andersson som tidigare hjälpt bland andra Frans och Björn Ranelid till framgångar i Melodifestivalen.

Samira Maners sjunger en låt som hon varit med och skrivit själv. Hon känns nära och närvarande i kamerorna och menar det hon sjunger.

Det här kan definitivt funka i morgon.