– Det är en tunika! Det heter det, inget annat!
Men Frida du har ju klänning på dig.
– Våga inte påstå det, då får du smisk!

Elle  vad säger ni andra?

Så har man lekt duktig webb-tv-reporter och gjort ett inslag om BWO:s scenkläder och nästan missat flera rep.

Mickeys balkanballad växer lite när man lyssnar på den, som balkanballader brukar göra. Men så många chanser får inte tv-tittarna på lördag. Trots att den förstärks med pyro blir det svårt.

Fridas rep har jag också nästan helt och hållet fått se från pressrummet på tv-skärmar, men nu är jag på plats i arenan igen för det sista repet.

Frida har ljudproblem och hör sig inte så mycket som hon borde i medhörningen. Det strular genom hela repetitionen och sista ordet på scenen blir inte hennes ”NU” utan istället:
– Ni bara försvann! till sina kollegor på scenen.

Så är man tillbaka i hotellbaren. Festen tog slut ovanligt tidigt.

Redan strax innan 22 tackade smög Ingela ”Pling” Forsman, textlegend och Maria Ljunggren Molin, skivbolagsdirektör iväg.
– Vi går till hotellbaren istället, viskade Maria.

Och de är faktiskt fortfarnde kvar här nu när jag skriver det här.

Bard och Rolinski har suttit och småsnackat med ett gäng schlagerbögar och bloggare, men nu dragit sig tillbaka.

 Frida drog iväg till lokala stället Harrys (Ja, det finns ett i Linköping också) för att spana in Face-84 som gigar där ikväll.

Nu sitter Eskobar kvar med ett gäng låtskrivare och skivbolagsfolk och håller ställningarna. För er bloggare är kvällen över.

Välkomstfesten i Linköping 22.36

Frida delar ut det där smisket som hon hotat med ett tag nu. Inte brydde hon sig om att jag försökte vara snäll och trevlig i telefonen samtidigt. Nej, smisk skulle jag tydligen ha.

Du ska bara veta att hämnden är ljuv, Frida!

dessutom kallade hon mig för T O B I A S! Ola fick känna på hur det är att kalla mig för det namnet i Västerås förra veckan…

Välkomstfesten i Linköping 21.43

Fridas hälsarturné fortsätter och turen har kommit till Eskobar. Frida har nog bestämt sig för att bli kompis med alla under den här turnén. Utom möjligtvis mig, som hon ständigt hotar med smisk.

Vid 20.44 hade Frida Muranius hälsarturné kommit fram till Caracola.

– Tre smala tjejer, och så jag, skrattade Frida.

Medan Frida väntar på att få sjunga sin låt en sista gång hörs operaarior från backstage. Thérèse Andersson håller på att sjunga upp.
Inte konstigt om Frida får svårt att koncentrera sig. Sista gången man sjunger på torsdagsrepet bandas så att artister och skivbolag tillsammans med SVT kan kolla på numret och gå igenom vad som funkar och inte.

Frida har lite problem att fokusera på sången när hon har tandvärk. Dessutom är det många olika direktiv att följa från SVT. Vända sig hit, titta dit, hitta kamera etc

Flera gånger under repet skrattar hon till mitt under den skånska sången.

Fridas manager klev precis upp på scenen för att visa upp scenkläderna.

Och du, Anders på Warner – En liten hälsning från Camilla – så här ska det se ut när man visar upp kläder på galgar…

Frida Muarnius gör ju musik där texten är central. berättelsen är en viktig del av låten. Då är det synd att bakgrundsmusiken dränker Fridas sång helt. Så låter det på repet i alla fall.