När Fröken Snusk presenteras för enskilda bilder så snurrar hon runt och sliter av sig kavajen.

Men då flyger även glasögonen av från hatten.

Vi zoomar in.

Så Fröken Snusk fortsätter snurra och sliter av sig hatten också.

Och kastar iväg den också.

Innan hon till slut poserar för kamerorna.

Från scenen utbrister hon:

– Men gud varför håller jag på så här?

Ja, det kan man ju fråga sig. Men trivs i rampljuset gör hon helt klart.

Nu är det dags för presskonferens och projektledaren Anders Wistbacka försöker sig på att ta in alla artister på en gång istället för att, som det varit de senaste 18 åren, en och en och därefter en gruppbild.

Det blir rätt förvirrat allting. Wistbacka förstår ju också att fotograferna vill ha enskilda bilder på alla artister, så han får snabbt be de tävlande att ställa sig längre bak, på ena sidan av scenen och lämna utrymme för dem att en och en komma fram till fotogaferna för plåtning.

Och sen blir det så att artisterna får gå fram en efter en och sen samlas på andra sidan scenen. Väldigt märkligt allting. Och svårt att förstå poängen.

Och så får vi äntligen en gruppbild ändå.

Kanske den snyggast uppstållda gruppbilden på mycket länge. Det tackar vi Anna-Maria för (Ni som vet, vet).

Men se där! Nu dök ju både Dear Sara och Fröken Snusk upp på minglet.

Fröken Snusk dansade in i sällskap av sin PR-ansvarige Jessica.

Det var lite som inget hade hänt på repet. Hon säger till min kollega Natalie att hon hade blivit jättebesviken under repet eftersom hon ställer så höga krav på sig själv.

Men nu har hon laddat om för att orka gå på mingel i alla fall.

Och spexar för kamerorna.

Fröken Snusk får lite vatten. Sista genomsjungningen nu, så nu får vi höra henne sjunga också. Hon har haft röstproblem och därför undvikit många intervjuer de senste dagarna och det är också därför som hon mimade de första två omgångarna.

Det här är kul. Riktigt kul. Och sjunga kan hon.

Men det saknas flås. Hon skulle ha behövt göra som Loreen och repat genom att sjunga med viktvästar. För det märks att hon är rejält andfådd redan efter första refrängen.

Hon kommer upp på hästen i tid, men kommer ändå inte rätt.

Hon blir så arg på sig själv när hon inte lyckas vända sig på hästen och ta den höga tonen som hon ska så hon vrålar istället i micken:

– HOOORA!

Sen sjungrer hon inte mer av låten. Hon slår sig själv hårt i ansiktet. Sen dunkar hon till hästen rejält så det ekar i arenan medan låten fortsätter.

Och sen ger hon bara upp.

Verkar otroligt besviken.

Till slut lutar hon sig bara mot hästens huvud medan sluttonerna går.

Det här är inte kul att se.

Det är så klart en oerhörd press på Fröken Snusk som underdog-favoriten, som ska bevisa att det inte handlar om köpta strömmar som gjort henne populär.

När låten är slut kliver hon av hästen och är på väg att storma av scenen, men fångas upp av en av SVT:s artistanasvariga och får ledas av scenen.

Andra genomsjungningen sjunger Fröken Snusk över playback-slingan.
Det är ett rätt stökigt nummer, men det är inte så rörigt på skärmarna som man först kan tro.

Det är härligt och glatt, genomsvenskt, men på neonrosa syra.

Vi vet ännu inget om hur Fröken Snusk sjunger live, så det blir spännande att se sista genomsjungningen.

Nu kommer hon upp på hästen, men fortfarande inte i tid. Låten hinner börja innan hon är på plats, här måste de ändra i numret så att Fröken skippar ett dansparti för att istället komma upp på hästen.

Fröken Snusk har målat över Louis Vuitton-loggorna på sin mask för att man inte får ha varumärken på scenen.

Men det syns ändå rätt tydligt både här i arenan och på skärmarna. Det är en hel del UV-ljus som gör att loggorna syns trots att man har försökt att måla över dem. Vet inte riktigt om det här kan räknas som okej eller inte.

Fröken Snusk börjar till häst. Ganska snart får hon sällskap av dansarna, husdansarna Pauline Eddeborn, Daniel Koivunen, Kenny Lantz och Kim Pastor med sig och ytterligare två dansare, Niklas Arleryd och Emilio Araya.

De har nån slags folkdräktsoutfits i rosa lack. Och bakom scenen står Dea Norberg som kör i kuliss.

I ett dansbreak tar sig Fröken Snusk ner från hästen och gör dansarna sällskap på scenen.

Hon ska upp på hästen igen, men det går inte. Hon försöker kravla upp, men det tar alldeles för lång tid.

Om hon inte skulle ha kört playback första gången skulle ingen sång ha gått fram över huvud taget.

Alltså med de där höga klackarna. Det är ju i princip omöjligt att komma upp.

Efteråt utbrister hon till dansarna från scenen:

– Men guud, jag tog fel fot, jag bara höger vänster, höger vänster?

Det verkar som att Fröken har svårt att se ordentligt i skidmasken. Hon får hjälp att ta sig upp på scenen.

Det är inte jättelätt att komma upp på hästen på scenen.

Fröken Snusk får hjälp av en scentekniker. Jag kan tänka mig att masken inte heller underlättar.

Nu får vi höra att Fröken Snusk kommer behöva spara sin röst. Det innebär att första genomsjungningen blir helt playback, den andra en blandning och i tredje ska hon sjunga.

Nu rullas det in rosa lastpallar i mängder, på led-skärmarna finns en neonrosa midsommarstång och det kom precis in en självlysande dalahäst på scenen.

Ja. Det är dags för Fröken Snusk.