Det är kul när artisterna går all in. Fröken Snusk har en hel träningsdress med egna loggan på.

Och sånt här är ju bara för att marknadsföra sig själv, så det är inga problem i Mello.

och detaljerna går hela vägen in på naglarna. Älskar sånt.

Jessica W Sandberg har jobbat med press, PR och marknadsföring lika länge som jag har jobbat på Aftonbladet och jag vet inte hur många gånger hon har uttryckt sin kärlek till Melodifestivalen genom att fråga när hon ska få följa med som min assistent och blogga om tävlingen.

Men nu gör hon sin Mello-debut här i Göteborg ändå, anlitad för att sköta Fröken Snusks PR under den här cirkusen.

Och nu får hon göra schlagerbloggendebut också då.

Fröken Snusk hade sin Louis Vuitton-skidmask på sig när min kollega Natalie intervjuade henne under eftermiddagen. Den får hon inte ha på sig på Mello-scenen, för där får hon inte ha synliga varumärken.

Och kanske lika bra, för den börjar se rätt välanvänd ut. Noppig som tusan.

När jag träffade Fröken Snusk för två veckor sen berättade hon att hon hade en hel samling med skidmasker, men att några var större favoriter än andra. Det är lite som jag och mina kepsar. Den röda som jag har med mig börjar bli både sliten och dassig i färgen, men är ändå en favvo.

Men nog om mig, nu var det ju Fröken Snusk vi skulla prata om. Och hon skulle kanske testa en sån där avnoppare och se om den kan bli som ny igen eller inte.

Nu får vi lyssna på låtarna en gång till. Jag uppdaterar detta inlägg vartefter.

Maria Sur växer rejält nu när jag hört alla låtarna en gång. Det här är suggestivt snygg pop med östinslag. Refrängens Will you lo-o-o-o-o-o-o-o-ve me when I’m gone hugger in sig och det är något oväntat efter snyftballaden förra året. Men oväntat åt det bra hållet där Maria får visa en ny sida av sig själv och vara den coola popstjärnan. Den här borde ha chans att ta sig vidare den här veckan.

Engmans kapell sjunger om hur de längtar hem till Norrland med veckans fånigaste härliga text, eller vad sägs om: ”När guiden började prata om en karavan Då tänkte jag på älvar, berg och gran”. Det är tralligt och glatt och bryter av i uppställningen. Jag vet liksom inte om jag gillar det, eller bara tycker att det är fånigt. Det sätter sig i alla fall. Låtskrivarna ligger bakom Östen med restens tävlingsbidrag från tidigt 00-tal, och det här är åt samma lekfullhet, men kanske inte riktigt lika stark hook. Men om de här grabbarna har scenpersonligheter utöver det vanliga så kan det nog få en del röster.

Dear Sara gör The silence after you och det här är den låten som jag snabbast glömde bort efter första uppspelningen. Det är oförarglig danskpop (ja dansk, det är inte ett stavfel), som ingen kommer irritera sig på och Sara har en härlig, lite hes, sångröst med tydligt id. Men jag vet inte riktigt vem som ska rösta på det här. Hon kommer behöva sticka ut rejält på scenen för att få folk att öppna appen.

C-Joe kommer få leva med att många kommer dra paralleller till Lejonkungen när de hör hans Ahumma. För det är där de flesta av oss hört den här typen av afropop förut. Här kommer det också handla om scenpersonlighet för att nå ut. Det är en glad trallig låt där man nästan förväntar sig att Timon och Pumba ska vandra genom djungeln. Med textraden ”I wonder how life would be if we had no worries” så finns det ju nästan direkta Hakuna Matata-referenser att ta på. Men jag sjunger med och diggar när jag hör den. Blir liksom glad av det här.

Liamoo gör låten Dragon och det här är i mycket en ny version av Nanos Hold on. Tunga dramatiska beats där Liamoo får sjunga rejält tillsammans med en kör. Det är absolut inte dåligt, tvärtom, det här kan bli en rejäl radiohit. Jag tror att det kommer funka på melloscenen, men det kan inte beskrivas som nyskapande.

Fröken Snusk gör Unga & Fria och det här är gladschlager i dubbelt tempo med fiolslinga snodd från norska russefavoriten En drikkesang av artisten Jone, som en god vän som också lyssnar påpekade. Svårt att sia om hur en maskerad artist ska jobba med utstrålningen på scenen, men om hon lyckas leverera kan det här bli den hit som Samir & Viktor misslyckades med att få förra veckan.

Ja, där har vi lyssnat på alla låtar två gånger. På torsdag får vi i pressen se artisterna repa på scenen för första gången. Givetvis är jag på plats i Göteborg och bloggar om allt som händer då. Och det kommer nog komma en del andra blogginlägg innan dess också så klart.

Fröken Snusk gör Unga & Fria och det här är glad epa-pop. Inte så dunkigt som jag förväntat mig. Mycket mer av en gladschlager i snabbt tempo.

Efter första refrängen får vi ett spelmanslag som spelar fiol och nyckelharpa (?) innan andra versen kommer. Det här är liksom ett försök att göra Timoteij 2024, men med en maskerad blondin vid micken.

Det är snällt. Frågan är om det är för snällt för den publik som vill ha Fröken Snusk på förfest, fest och efterfest medan det sups, dansas och skrålas.

Men vissst finns det en refräng som går att skråla med i. Tänk er Hasse Andersson på speed. Det som Signe & Hjördis inte lyckades med förra året.