Nu så, nu kör vi genrep. Det börjar med vinjett och så ett coverband som står i greenroom och spelar Håkan Hellströms Ramlar. Och inte jättebra om jag ska vara ärlig, men det blir fest och dans i arenan.

Jag undrar fortfarande om vi kanske kanske kan få Håkan ikväll? Det känns osannolikt. Men samtidigt har han väl barn som är i Mello-åldern nu? Man vet ju aldrig med herr Hellström.

Sen övergår det i att Carina Berg hälsar välkomna och berättar, i en allvarlig prata, om den sjungande revolutionen i Estland i slutet av 80-talet och början av 90-talet.

Det är nåt annat än skoj och trams-öppningarna vi är vana vid. Jag gillar det, men tror att många kommer reagera om det här är kvar i kväll. Möjligen, om Håkan faktiskt dyker upp, så kanske det här bara är för genrepspubliken.

Carina berättar i alla fall om en 60 mil lång människokedja mellan huvudstäderna i de tre baltstäderna och hur musik hjälpte till att leda till Estlands självständighet 1991.

Efter sketchen med Björn Gustafsson öppnar programmet från arenan med att ett band inne i greenroom sjunger Håkan Hellströms Ramlar.

Frågan är om det faktiskt kan bli Håkan i morgon? Annars känns det märkligt med den öppningen, tycker jag. Fartfylld, men lite skum.

Carina Berg springer in och sjunger med.

Några tycker att Pär Engman i Engmans kapell är väldigt lik Håkan Hellström. Vad säger ni, håller ni med?

En annan anonym kollega tycker snarare att Pär liknar Erik Haag och inte alls Håkan. Kanske det?