Nu har Hanna Ferm och Liamoo äntligen kommit in på scenen och kan se sitt plastkaos.

De ser smått skeptiska ut.

Alltså de här plastskynkena som har hängt i taket ställer till en hel del bekymmer tycks det som.

Nu sätts det upp nya och de klippas av och fixas till och justeras.

Vi får se om Hanna och Liam får repa nånting eller om det bara kommer vara plasten som ska upp.

Nu får vi se Liamoos och Hanna Ferms scenkläder visas upp på galge.

Det såg inte ut att vara mycket byxor på Hannas galge.

Men de kanske var gömda under…

Under en liten fikapaus har vi nu lyckats få mer aning om den märkliga plasten som hängde i taket.

Den ska med största sannolikhet vara med i Hanna Ferms och Liamoos nummer för deras nummer kreatörer har just nu kollat hur plasten ser ut i Carola-fläktarna.

– Den här bakom kan inte vara så här lång, säger SVT:s nummeransvariga Lotta Furebäck innan hon blir helt insvept i plastskynkena.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget vart efter.

Andreas Johnson, alltså, jag är glatt överraskad. Har inte varit överförtjust i Andreas låtar i Mello de senaste gångerna han tävlat, men det här är faktiskt väldigt snyggt. Army of us är mycket närmare Glorious än 60-talssoundet han ägnat sig åt i Mello tidigare. Det här gillar jag. Ganska mycket Coldplay också. De står ju inte överst på min favoritlista, men det funkar.

Malou Prytz låt I do me är en Katy Perry light, med lite wow-wow och lah-lah-partier. Jag tycker att refrängen är lite för otydlig och svag, men om Malou övertygar på scenen kan hon absolut göra en Isa Tengbland och få till det här.

Oscar Enestads I love it har nog veckans tydligaste hook, som hamras in snyggt med tydliga upprepningar. Det här är en snygg pojkpoplåt som borde ta Oscar långt den här veckan och att texten handlar om nåt han älskar men som föräldrarna inte diggar gör ju hela storyn kittlande dessutom. Och stråkarna är väldigt snygga, det partiet skulle ha kunant komma tidigare, och kanske upprepas mer.

Jan Malmsjös Leva livet får mig att tänka på Lejonkungen och Rikard Wolffs svenska version av elaka Scars ”Var beredd”. Det är nåt med det talade partiet som får det att kännas musikal. Refrängen är härligt glad och tydligt effektiv och låten är inte lika traditionellt arrangerad som Arja Saijonmaas schlager förra veckan. Därför kan det här möjligen funka bättre. Även om jag tycker att det gnäggande skrattet på slutet snäppet för mycket.

Vlad Reisers Nakna i regnet pågår lite över mitt huvud just nu. Den griper inte tag i mig och jag saknar dynamik i den. Det här kan mycket väl hända på scenen i morgon, men jsut nu vet jag inte alls hur jag ska beskriva den. Det är snabbt rabblad text, utan en tydlig hook. Med lite tropical house-ljudeffekter.

Hanna Ferm och Liamoo sjunger Hold you och inte förrän i morgon får jag se hur de fungerar ihop på scenen. Det här kan bli otroligt snyggt, för att de sjunger så bra ihop. Men vid en andra lyssning känns det mer kompetent än kul. En sån där låt som kanske juryn kommer gå igång mer på än svenska folket. Men den är välskriven och Hanna och Liam har utstrålning båda två så sitter kemin borde de inte ha så svårt att ta sig vidare i tävlingen.

Margaret gör nog min favoritlåt den här veckan. Men så är jag ju också en bubbelgumspopskille av rang. Det här är en typisk uppföljare till In my cabana, med en tydlig refräng och rätt så banal text med boom-boom-inslag. Kanske inte riktigt lika glad som förra årets låt.

Ja, det var andra lyssningen det. Nu ska jag göra tv med Markus Larsson så att ni så snabbt som möjligt får veta vad han tycker också.

Hanna Ferms och Liamoos duett är midtempoballad där båda sjunger. Ingen rap för Liam i år alltså. Kompetent pop, som jag ofta tycker är ganska tråkig, speciellt vid en första lyssning.

Den fångar mig först i sticket, men då tar den tag i mig ganska rejält. Duetter är väldigt svårt att göra på scenen så Hanna och Liam har mycket att tänka på för att få till det här.

Nu har jag intervjuat Hanna Ferm och Liamoo och jag måste bjuda på de här två bilderna från vår fotograf. Liam blir så blyg och generad varje gång jag intervjuar honom. Jag förstår bara inte. Jag ställer ju bara snälla frågor.

Nu kom Hanna Ferm och Liamoo till artisthotellet.

Jag ska träffa dem för en intervju lite senare, men jag passade på att ta en bild till bloggen i alla fall. Liam hann så klart slita av sig glasögonen så snabbt som möjligt.

Det är så roligt med honom, han är i princip halvbilnd utan sina glasögon, men också så fåfäng att han aldrig vill ha dem på på bilder.

Hanna Ferm stuffade loss på dansgolvet. Man har ju hört att hon och Liamoo haft en flirt. Men jag tror att den är över. Eller i alla fall vilande…

Så där ja, när vår fotograf frågar får vi givetvis en fin bild på Liam och Hanna ihop.

Och man kan ju vara bara vänner också.