Andra repet går bättre för Kenny och grabbarna. Mer inlevelse från bandet, men här behövs repas en hel del på kamerablickar och ännu mer attityd.

Henric von Zweigbergk visar upp H.E.A.T:s kläder på scenen. det blir svart, läder och några få färgklickar. Förvånar väl ingen antar jag. Känns rätt rock n roll. Men inga utropstecken.

H.E.A.T är vana att lira live. Det märks under första repet. Det är svårt att fejka att man lirar. Trummisen går igenom hela trumsettet för att kolla att det ser ut som han vill ha det istället för att repa sitt fejktrummande.

Det var det här The Poodles fick till jäkligt bra på scenen. Ska H.E.A.T klara sig lika bra gälelr det att öva ordentligt.

Jag har lovat en kompis som gillar H.E.A.T att jag ska skriva lite om dem. Jag lovade aldrig att jag ska vara snäll när jag skriver, Markus, kom ihåg det.

H.E.A.T:s sångare heter Kenny Leckremo. Vad jag vet är han inte släkt med rockskribenten Anders Tengner som i höstas släppte boken om Idol.

Men jäklar vad lika de är.

Anders har ju hunnit passera både 30 och 40 nu, men när han var redaktör för dåvarande musiktidningen (numera flicktidningen) Okej, såg han ut precis som Kenny gör nu.

H.E.A.T gör melodiös hårdrock. Martin Stenmarcks bror har skrivit och det här har vi sett The Poodles göra i två festivaler.

Självklart finns de distade gitarrerna där, men det här är en solklar schlager där en anonym vers bygger upp till en starkare refräng. Det finns till och med ett stick som leder fram till en tonartshöjd (tror jag i alla fall) refräng.

Räkna med bomber och granater på scenen för att förstärka rockkänslan.

Lasse Lindh och bandet laddar för en festvecka. Eller bandet i alla fall, som började med öl så fort baren fick servera vid 11 tiden i morse.
– Vi kommer stänga alla fester, lovar skivbolaget.

Lasse måste ju kunna sjunga ordentligt på rep och framför allt på lördag, men bandet spelar ju inga instrument live på lördag, då allt är förinspelat. Perfekt upplägg för ständig fest alltså.

– Vi har våra funderingar om H.E.A.T. De ska ju vara rockers, men när de satt här i baren förut var det bara kaffe och läsk på bordet. Nu är handsken kastad, vi får se vilka som är vildast den här veckan! förklarar killarna i Lasses ”Bandet”.

Kanske beror det på sömnbrist. H.E.A.T-rockarna från Upplands Väsby utanför Stockholm (Joey Tempest kommer också därifrån så rocktraditionen vilar tungt på deras axlar) visade upp sig i decimerad skara när jag sprang på dem i hotellobbyn.

Sångaren har bara sovit en timme i natt och passar på att ta igen sig rejält på sitt hotellrum. Ikväll väntar nämligen en spelning på en lokal här i Skellefteå.
– Vi måste ju visa att grabbarna också är duktiga på att spela. Det får de ju inte göra på lördag med all förinspelad musik, förklarar H.E.A.T:s manager Håkan Krantz