I Helenas sista rep så bränner hon också till med lite pyroteknik för att höja stämningen ännu lite till. Guldplymer som sprejar bakom Paparizou i upptakten till slutet. Och ja, det höjer numret ytterligare. Galet snyggt.

Det här var allt från dagens repetitioner, nu måste vi lämna arenan och göra oss i ordning för kvällens välkomstfest på Rådhuset här i Malmö. Självklart kommer det mer blogg därifårn under kvällen.

Inför sista genomsjungningen så leker Helena och hennes koreograf Chali Jennings på scenen.

Ibland blir det lite mycket Carola-fläkt även för Helena Paparizou.

Jag sitter tredje genomsjungningen och är helt förstenad i hur bra Helena Paparizou är.

Jag hade aldrig trott att jag skulle gilla det här så här mycket. En tidigare Eurovision-vinnare som har en ganska haltande karriär i Sverige och en hyfsad i ett krisdrabbat Grekland. Kändes på förhand som att hon skulle kunna ställa upp med en halvkass låt.

Men det här är inget sånt. Det här är Eurovision-bra. På riktigt!

Helena Paparizou gör precis det som jag hoppats på. Hon kommer in med en självklar pondus. Gör ett ursnyggt nummer och skäms inte för sig.

Nu får vi tungrök på scenen också.

Hon är både cool och sval, sexig och varm på samma gång. Det här är ursnyggt och då ser vi henne bara i repetitionskläder idag.

Det finns ett ursnyggt parti när hon stjälper omkull mickstativet och vänder sig om. Ett annat när det blinkar till med rött i det gula och vita ljuset. De thär är så snyggt vid en första repetition att jag inte vet om jag sett en så snygg första repetition i Melodifestivalen nån gång.

Alltså på allvar, hur kan någon gå i så höga klackar? Men Helena Paparizou har inga problem att se hur snygg ut som helst på scenen när hon gör sitt nummer i de här pjucksen.

Hur höga är dem? Ropar jag från scenen.

– Jag tror de är 16, svarar Helena.

Nu dags för Helena Paparizou. Hon har sjungit upp bakom scenen och står nu i två ljuskäglor, ensam på scenen.

Och jäklar, snacka om att visa vem som är stjärna. Helena Paparizou intar scenen och häjer nivån med hundra.

Första versen känns lite sval, men så bränner hon till i refrängen. ”Just call me a survivor”.

Och en Carola-fläkt i håret för att ge lite extra härlig Eurovision-känsla.

Bakom henne en ljusramp på golvet som skiftar från vitt till gult ljus.

Första genomsjungningen och det känns som att det här skulle ha kunnat vara en lördagssändning. Snyggt!

Efter en andra uppspelning känns det som att Helena Paparizou har den starkaste låten den här veckan. Gör hon det här bra på scenen kan hon få till en mycket efterlängtad Sverige-hit och sparka igång den svenska delen av karriären igen.

Den här refrängen är precis så där effektiv och lite smått igenkännbar som Bobby Ljunggren och Henrik Wikström är så duktiga på att skapa.

Helena Paparizou gör en midtempolåt med modern produktion.

En typisk Eurovision-låt som absolut kan funka internationellt. Och jag gillar den starka enkla refrängen, jag hopas att hon får till det här på scen för det här är omedelbart och effektivt. Kanske inte så där supermodernt eller ungt, mer Lady Gaga än Katy Perry och Miley Cyrus.

Kan vara veckans karaoke-låt.

Nu dök Helena Paparizou upp på hotellet. Henne träffade vi ju redan igår i schlagerbilen så det blev en liten snabb kram. Och en galen pose tillsammans med Trus!