Här får Gina Dirawi och Edward af Sillén syn på Henric von Zweigbergks YOHIO-look för första gången. och brister ut i asgarv.

Håll er uppdaterade genom att läsa min blogg så behöver ni inte komma oförberedda.

– Ap, ap, ap, alla tillbaka på scen. Jag säger till när vi är klara. Det är fan fortfarande jag som bestämmer.

Henric von Zweigbergk får veteranerna på scenen att slokörat lomma tillbaka. De trodde att de repat klart efter tredje genomsjungningen, men det behövs tydligen en fjärde här.

YOHIO är helt uppenbart kvar  folks medvetande även denna vecka. Henric von Zweigbergk inleder dagens rep med sin egen hyllning. Sminkad, med inlånat hår och YOHIO-handske.

– Just i detta nummer är det extra viktigt att ni sitter kvar på era platser eftersom vi har mycket rörelse ute på golvet, varnar Hence von Z innan Sean Banan kommer igång.

Efter andra genomsjungningen pratar Rikard igenom låten med Sara Isaksson vid flygeln.

Samtidigt visas scenkläderna upp på galge.

Svart, svart, svart. Igen.

Studiomannen Henric von Zweigbergk är inte nöjd efter första genomsjungningen. Han ryter i micken:

– Bra jobbat av artisterna, uselt av oss. Skärp till er nu!

Det är struligt för produktionen alltså. Senare hör jag hur Zweigbergk förklarar för Cans skivbolag:

– Det är alltså inte meningen att fotograferna ska synas i bild hela tiden.

Och han fortsätter:

– Fruktansvärt dåligt det var.

Vi får inte se några scenkläder ens på galge, bara tygprover för att ljusteknikerna ska kunna ställa in ljuset korrekt.

Det ser glittrigt ut i olika färger.

Hence von Z fortsätter att retas med Pernilla:

– Medans vi väntar, ni kan ju gissa vilket stativ som är till Pernilla.

Och så kör de igång.

Men studiomannen Hence von Z är inte den som ryggar för lite inrasade tak.

Han tog hjälp av Melodifestivalens husfrisör Emir Kapetanovic som hjälpte till att rädda situationen.

Under insyn av den uniformerade och något partybistra vakten. Och Caisa Ahlroth assisterade så gott hon kunde, samtidigt som hon dansade.

När ett gäng dansarpojkar stod i ring och dansbattlade kände Henric von Zweigbergk att han också ville vara med lite. Så han slog till på en lampdans i stället.

Men lampan höll inte riktigt måttet. Och inte taket heller.

Hence gjorde så klart sitt bästa för att rädda situationen, men inte ens hans väldighet nådde upp för att laga taket.

Vi som stod runt omkring kunde inte låta bli att brista ut i gapskratt.

Tills dess att vakten kom.