Jörgen Elofsson har varit med och skrivit Irlands låt, We are one som framförs av Wild Youth.

Sångaren Conor O’Donohoe sjunger tyvärr otroligt surt på dagrepet.

Tidsschemat har hållit hela dagen enligt de rapporter jag lyckats få fram från Liverpool och det innebär att Loreen har klivit upp på scenen och gör sina första rep just nu. Sverige har reptid 18:30 till 19.

Men det innebär tyvärr inte att ni kommer få se några bilder förrän långt senare. Som snabbast har bilder från andra länders rep dykt upp 35 minuter efter att de avslutats, så räkna snarare med att ni får se bilder framåt 20-tiden här.

Och när det gäller de pyttekorta videosnuttarna som EBU i år bara lägger upp på Tiktok (Vi är många som undrar vad den kinesiska starkt ifrågasatta sociala medier-jätten betalat för det samarbetet…) dröjer dessutom ännu längre. För Norge som var först ut att repa i morse, dröjde det över tre timmar innan videoklippet dök upp…

Och vad har hänt på dagens repetitioner då? Det är svårt att säga när det kommer ut mycket lite info, men lite bilder kan jag dela i alla fall.

Norges Alessandra har uppdaterat sin superhjälte-outfit från den norska finalen och även lagt till en liten krona. Inte nog med att låten är väldigt lik Klara Hammarströms Run to the hills, visst börjar väl, även scenkläderna närma sig det som Klara haft i Mello?

Maltas grupp The Busker tycks ha sin egen variant av Elov & Benys raggarbil med sig på scenen.

Serbiens Luke Black har släpat upp nån sorts gigantisk keramisk blomma som han ligger i och sjunger.

Sångaren i Irlands band Wild Youth har tydligen bestämt sig för att guldglittrig sparkdräkt är rätt väg att gå för Eurovision, men jag är inte säker på att resten av världen håller med honom.

Sex Pistols gamla frontman Johnny Rotten ville tävla i Eurovision för Irland i år.

John Lydon, som han egentligen heter, ställde upp i den irländska uttagningen med sitt band Public Image Limited och tävlade med låten Hawaii.

Men uttagningen avgjordes igår och det blir inget Eurovision för punklegendaren.

Så här såg framträdandet ut i talkshowen Late late night som också fungerar som den irländska motsvarigheten till Melodifestivalen.

Men det var inte Johnny Rotten som var tv-publikens favorit. Istället blev vinnaren ett annat bidrag, Wild Youth med We are one.

Det är väldigt mycket 90-tal över det irländska numret. Jag tror att hon kan gå vidare på glädje och färger. Men sången är verkligen så där.

Det är killarna som imponerar med sång och tjejerna som står för falska toner i den här semin.

Alltså scenshowen som Irlands Brooke kör känns som hämtad från Eurovision 1998. Hon och dansarna studsar runt i nåt som påminner om en ratad Spice Girls-video.

Och sången är inte särskilt stark ikväll heller.

Men publiken tycks underhållna i arenan och det är färgglatt. Det är väl en komplimang i alla fall?

Nu försvann ljudet här i presscentret så jag har jagat rätt på nån som kan fixa det. Visar sig att nån idiot bett dem att dra ner volymen. Tydligen folk här som itne är på palts för att följa repen. Suck.

Så jag kan inte säga så mycket om Irlands rep.

Irlands Lesley Roy har svenska låtskrivare, svensk kör, svenska scentekniker som fixar den tekniska miniatyrshowen på scenen och numret är skapat av Benke Rydman.

Jag tycker bara det är synd att hon blir så flåsig på scenen. Här är hon i alla fall med sitt svenskgäng på turkosa mattan.

åtskrivarna Philip Strand och Emelie Eriksson som körar och Ingrid Vagle och Malin Vängelin som sköter den tekniskt avancerade scenshowen.

Jag gillar ju Lesley Roy från Irland och hennes låt Maps. Men på scenen blir hon andfådd nästan från första tonen. Hon både går sanbbt och sjunger och studsar runt och byter positioner i ett avancerat tekniskt nummer och hon får inte till flåset. Det är synd.

Cyperns Elena Tsagrinou lyckas bättre. Hon tar det lite lugnt på repet nu, osminkad, eller åtminstone bara lätt sminkad, men levererar ändå ett partynummer som får publiken att jubla. Och där tog hon det inte lugnt längre. Precis som Tusse kunde Elena inte heller motstå publiken i arenan utan övergick från att ösa på för fullt i slutet av numret.

Norska Tix sjunger om Fallen Angel. Min kära vän Anders från podcasten Schlagerfesten har påmint mig om att den fallna ängeln ju är el diablo, Djävulen. Så vi har två låtar om hin håle efter varann i den här semin.

Han gör ett stabilt rep tycker jag, låter kanske lite lite ansträngd på rösten. Igår på juryrepet tog han av sig solglasögonen i en kort passage, det gav närhet och man fick lite mer känsla för honom. Nu stirrade jag ner i datorskärmen och missade om han gjorde det på repet. Men jag tror att han vinner på att göra så ikväll.

Svenska Ingrid Vagle och Malin Vängelin är med Irlands Lesley Roy på scenen och sköter den avancderade scentekniken som gör att miniatyrer framför henne ser gigantiska ut i tv-bilden.

Det är riktigt kul att se det bakom kulisserna och sen också på tv-skärmarna när man vet hur det går till.

Men stackars Lesley blir snabbt flåsig i sitt nummer.

Hon klarar liksom inte av att sjugna hela låten tyvärr. Sista minuten kan hon inte ens sjunga ut och då ska hon ändå fortsätta springa. Ibland får hon till några ord rätt, men resten får den svenska kören sköta.

Irlands Lesley Roy blir snabbt väldigt flåsig och ansträngd i rösten när hon sjunger. Men nu får hon till leendena in i kameran. Under de första repen hade hon ingen aning om var hon skulle kolla.

Det här numret är rätt coolt, där hon ser ut att sjunga i en enorm animerad värld,men som är små minatyrer framför henne.