Upplagt för artist-battle i loungen i presscentret. I ena endan sitter Maltas grupp Firelight med gitarren i högsta hugg.

Och längst där borta sitter Irlands Can-Linn featuring Kasey Smith och sjunger och spelar på sin sång.

I mitten: finska Softengine som försöker genomföra en intervju.

Jag stannade kvar till slutet, men inga ilskna utbrott eller slagsmål bröt ut.

Hade kanske livat upp lite, annars…

För er som undrat. Japp, Irland har med sig sina två studsande dansare bakom sångerskan även till Eurovison.

De har kilt på sig och det enda jag kan tänka på är Riverdance, trots att de också rör på armarna. Jag är inte säker på att det här är ett vinnande koncept, även om sångerskan Kasey Smith levererar snyggt och stabilt.

Smygtitt:

Jag förstår inte heller grejen med Ruyan Dolans dansare i bara överkroppar med tribal-tatueringar.

Men jag gillar det.

Sån är jag.

Och sen är det här en bra låt också. Irlands bästa på evigheter.

Och undrar ni över tribaltatueringarna på skärmarna så är det ju så klart keltiska mönster så man har tagit tillbaka lite av Irlands historia i tävlingen.

Ryan Dolan är dessutom en skön typ som vi gillar, så han får gärna komma bra ikväll.

Möjligen är Ryan Dolans nummer lite för gay. Jag tycker att det är snyggt, betydligt bättre än den töntsliskiga förhandsvideon, men de barbröstade dansarna med tribal-tatueringar kan ge viss white trash-känsla.

Samtidigt är det här Irlands bästa låt på hela 2000-talet tror jag. Och Ryan levererar den med charm i ett rockigt nummer.

Ryan Dolan har bra energi. Han ser avslappnad ut i kamerorna och numret är snyggt.

Irlands Ryan Dolan har fått ett guldläge som går ut sist i hela tävlingen. Det förvaltar han väl.

Och min fotograf vet att jag blir glad för lite bilder på de irländska dansarna.

Det är inte bara för de bara överkropparna som jag gillar Irlands låt. Ryan Dolan gör Irlands bästa bidrag på många år tycker jag. Han förtjänar att gå till final.

Irländska Ryan Dolan har vissa problem med kamerorna, kanske nerverna börjar sätta in nu när det är sista repet.

Irlands Ryan Dolan går igenom rutan med sitt härliga leende. Det känns äkta.

Och jag gillar ju så klart hans dansare i bara överkroppar. Sån är jag. Men de första repen såg man mer av hans kvinnliga kör också. Det hade kunnat väga upp lite av gayigheten i den här scenshowen.

Men killarnas tatueringar och mönstren på skärmarna är också historiskt irländska och keltiska.

Irlands Ryan Dolan har ingen kort klänning, men däremot tre trummisar och dansare som kör stenhårt i bar överkropp.

Det går hem hos mig. Dessutom är hans Ulrik Munther-låt bra.

Och han kan sjunga den på scenen också.