Nu är det dags för Isa Tengblad. Hon är 16, fyller 17 i april och har garanterat dagens coolaste attityd på scenen i första genomsjungningen.

Men första genomsjungningen hörs hennes sång knappt alls. Antingen måste volymen höjas mot bakgrundsmusiken eller så höll hon igen helt och hållet.

Ellen Benediktsons låt är snygg och när tempot hetsar på i andra versen börjar jag gilla Insomnia vid andra lyssningen. Men det här bygger på att Ellen lyckas gå från sångfågel till scenartist. För den här Loreen-kopian kräver sin kvinna på scenen för att övertyga.

Nej, andra genomlyssningen av Kalle Johansson känns det här tyvärr bara som ett platt Håkan Hellström-försök. Allvarlig pojkpop på svenska som vi har sett försök till i festivalen förut och det har inte funkat. Det är ju faktiskt bara Håkan som är Håkan. Om Kalle är med i toppstriden på lördag kommer jag bli jätteförvånad.

Hela introt till Andreas Weises låt är rakt av plockat från Let me entertain you. Men det är snyggt stulet ”dumb dumb dumb”. Refrängen är effektiv och jag sjunger med direkt i andra lyssningen.

Alltså, jag gillar Andreas Johnson. Jag erkänner. Jag gillar Andreas Johnsons låt! Det är nästan en hädelse i mina schlagerkretsar. Men det här är nog hans bästa låt i Melodifestivalen tycker jag vid andra uppspelningen.

Isa låter Katy Perry och Taylor Swift och det behövs en ny ung svensk poptjej så jag hoppas att det här lilla upptemponumret växer till sig på scenen. för då skulle Isa kunna imponera. Tyvärr har refrängen två problem, den är först lite otydligt anonym och sen blir den direkt tjatig utan att ha hunnit passera nånstans där emellan.

Kristin Amparos bröllopslåt är väldigt stämningsfull, en balladernas ballad som pendlar från Sarah dawn Finer och Seinabo Sey till Adele och ibland fläktar det till av Sias Chandelier. Och i morgon hoppas jag att Kristin dessutom blåser mig av stolen med sin röst under repetitionerna. Det här kan definitivt bli årets stora Melodifestival-ballad.

Heja-na-håå-hejaheja-naahh och så tre textrader på det. Delar av jojkmelodin och trummorna är väldigt inspirerade av öppningslåten i Lejonkungen, Elton Johns Circle of life med den afrikanska kören. För att inte säga plockad rakt från den tecknade succén.

Isa har beskrivits som årets möjliga Ace Wilder.

Hennes Don’t stop är tydlig tjejpop som vill vara Katy Perry men har en alldeles för anonym refräng.

Den är tydlig i alla fall, men den här kommer jag nog snarare dansa till på schlagergolven i sommar än rösta på på lördag. Så känns det första genomlyssningen.

Refrängen blir lite tjatig ”Don’t stop, don’t stop”, men det gör å andra sidan att den trots det anonyma sätter sig lite grann.