Isländska Yohanna kan tacka sin lyckliga stjärna att hon inte ligger direkt efter en reklampaus (programledarsnack och greenroombesök är i vissa länder reklamavbrott).

Hon kanske inte är helt övertygande i sin finstämda ballad, men hon sjunger vackert. Låten har dessutom en skön dansremix som förtjänas att spelas.

Den här balladen förtjänar att gå vidare, men hade den legat efter ett reklamavbrott hade många tittare nog missat den.

Många av artisterna som tävlar i år var på plats på festen, minglade, drack öl, poserade med fans och nätverkade.
Trots att jag och Fille lämnade festlokalen före midnatt hann vi se hela gruppen Regina från Bosnien. Irlands sångerska Sinead Mulvey vimlade förbi och så även Andorras Susanna Georgi.

Islands sångerska Yohanna är bara 18 år och såg fantastiskt uttråkad ut på festen. Bara när nån ville ta bild på henne sken hon upp och poserade snällt. Jag såg till att få en bild på henne tillsammans med Eurobands sångare Fredrik som körar åt henne i år.

Vitrysslands Petr Elfimov agerade servitör och sprang med öl och drinkar åt sina vänner innan han ställde upp på bild.

Ännu en dag fylld med repetitioner. Jag har sett en del men inte alla tyvärr. Jag är ju inte här för nöjes skull, jag måste ju jobba också. Resultatet ser ni i tidningen varje dag.

Men ni kan kolla in lite tv från ländernas rep här så ni kan skaffa er en egen uppfattning om hur det ser ut.

Israel

Bulgarien

Island

Makedonien

Rumänien

Finland

Portugal

Malta

Bosnien

Ny dag, nya rep. Just nu har Islands Yohanna precis repat färdigt sin Is it true. För er som älskade Euroband förra året kan jag berätta att hälften av dem står på scenen i år också.

Fredrik Hjörleifsson sjunger med i kören i Yohannas ballad.

Delvis med i år också alltså.

Fame har blivit 10 år yngre och flyttat till Island för att starta ett schlager-coverband.

Jag var orolig för att Barbie och Ken-Fredrik skulle övertända i inledningen, men nu tycker jag han lugnat ner sig en del, men det märks hur lyckliga de är på scenen, han och Regina.

Det här är årets gaydiscoschlager, men den är faktiskt allra bäst på isländska. Tydligen har de gjort en version på serbiska också. Den har jag inte hört. Jag nöjer mig med att räkna dem som självklara artister på årets Europride i Stockholm.

Charlotte och de andra nordiska länderna hade en fototräff idag och lät sig fotograferas tillsammans uppe på svenskhotellet.

Det blev trängsel framför artisterna och Christer Björkman var inte på sitt allra bästa humör.

Och visst kom många för nära. Det var så mycket reportrar och journalister på plats att jag inte tror att nån fick vettiga bilder.

Björkman röt till på ett nästan desperat sätt, som jag inte sett honom göra tidigare.

Och sen var allt över innan det ens knappt hann börja.

Efteråt kunde vi prata med Norgens, Finlands, Danmarks och Islands artister i hotell-lobbyn, men Charlotte var inte sugen på att svara på några frågor.

Det blev nog sent för Island igår. Stackars Fredrik öppnar med en liten tupp och ser sen lite svettig ut under repet.

men Regina skötte sig och gick och la sig i tid så hon får ta hand om de svårare partierna i dagens rep, verkar det som.

Om inte Charlotte vinner tar jag gärna en sväng till Reykjavik nästa år. Jag gillar This is my life, även fast jag kommer röja mer till den på isländska. Då lät texten mycket charmigare.

Islands band Euroband bildades efter att båda sångarna deltagit i Islands nationella tävling för några år sen. Bandet är egetnligen en hyllning till ESC och har spelat ESC-covers. Nu är de det första ESC-coverbandet som tävlar i eurovision.

Det här kanske ni vet hemma redan om Luuk berättar det för er, men här nere hör vi inga kommentatorer så då får ni leva med dubbelinfo.

Jag var orolig för att de skulle övertända, men det här verkar ju funka bra.

Islands Euroband har äntligen lugnat ner sig lite på scenen. Tidigare rep har känts ansträngda och överdrivna i dansrörelserna, men nu ser det bra ut, Sångaren Fredrik har verkligen slappnat av. Nu hoppas jag att han håller det här till ikväll.

Det här är tävlingens största gayflirt i år och det brukar ju ge blandade resultat. Englands Flying the flag förra året gick ju uselt, men This is my life borde gå hyfsat, även om låten känns mer slätstruken på engelska än på isländska.

Island är först ut inför en genrepsarena som inte ens är halvfylld. Eurobands sångare kör fortfarande lite för överdrivna rörelser och kameran tycks nästan missa när hans sångpartner kliver in på scenen, men mer gaydisco än så här blir det inte i årets ESC. Den här kommer spelas flitigt på åtminstone alla Sveriges gayklubbar.

Låten blir en fartfylld och bra öppning på semin. Men nu är det dags för Charlotte.