Islands svar på Mora träsk, Pollapönk, har en riksdagsledamot med sig i kören. Och tre i bandet har turnérat med Blur som deras förband. Det ni.
Pollapönk blir ett perfekt avbrott efter Azerbajdzjan. Det behövs lite spex. Nu repar de i sina sjömanskostymer men till kvällen räknar jag med att de har kavajerna på sig igen.
Isländska Pollapönk har så roligt på scenen. Det märks verkligen trots att de står helt still mesta delen av låten. De är inte här för att vinna och att ha tagit sig till final tror jag de nog ser som en ren bonus.
Och Röd Pollapönk är så lycklig nu på scenen så han bara lyser av lycka när han eggar igång publiken till att klappa takten.
Islands Pollapönk känns inte lika mycket glädjepiller i dag. Kanske har ajg sett dem i sina färgglada kläder vid frukosten och på hotellgymmet för mycket, men de har liksom tappat lite av sin skoj-glans till finalen känns det som.
En av de skäggiga männen i Islands kör, han med blonderat hår och långt skägg, sitter i Islands parlament. Óttarr Proppé heter han.
Islands Pollapönk kör också fullt ut i scenkläder och får till sitt glädjepiller. För min del ser jag inte mycket av det numret eftersom Sanna precis kört. Jag är så uppe i att tänka på hur bra Sanna är, men så kommer kanske inte Europa fungera.
Islands Pollapönk får igång publiken med sin färgexplosion efter Sannas urkraft. Det här bryter av snyggt.
Efter Sanna kommer isländska Pollapönk som en färgklick. Det kan faktiskt vara positivt för dem. Deras No prejudice blir en liten smällkaramell mitt i alla ballader.
Nu är isländska Pollapönk på scenen.
Jag är mest fascinerad av den här killen i vitt. Han står rak i ryggen med en dator framför dig genom hela numret.
Ser lite mystisk ut.
Henric von Zweigbergk, studiomannen, brukar ju alltid förse oss i pressen och alla runt omkring med espresso under Melodifestivalens repetitioner. Till Eurovision har han också med sig sin kaffemaskin. Men det har aldrig hänt under något Eurovision att nån artist faktiskt gjort slag i saken och bett om att faktiskt få en kaffe, antagligen är de lite rädda för snälla jätten Hence. Inte förrän i dag alltså.
Foto: Thomas Hanses (EBU)
Isländska Pollapönk klagade på kaffet som serverades i arenan så Hence tog med isg en bricka upp på scenen och bjöd på lite finkaffe.
– En av killarna som körar blev så glad så han utbrast: ”I’m not getting back into heavy metal after this. Everything is so professional!”, berättade Hence von Zweigbergk för mig nyss.