Islands svar på Mora Träsk har bytt bort sina träningsoveraller och har istället enfärgade konstymer på sig på scenen. Och en jobbaroverall i orange.

Svettades av bara tusan för att jag är så otränad, men ska man ha energi nog för att orka Eurovision i två veckor behöver man utnyttja hotellgymmet. Och det var jag inte ensam om att tycka tydligen. Stora delar av isländska Pollapönk dök också upp på gymmet. De flesta av grabbarna i synkroniserade träningskläder, från t-shirt och jacka, till shorts, strumpor och skor. Men så uppträder de alltid i enfärgade träningsoveraller och här på hotellet glider de runt i matchande morgonrockar.

Medan jag flåsade på så gott jag kunde tränade Pollapönk-grabbarna desto hårdare och såg inte ut att vara i närheten av färdigtränade, eller knappt berörda av sin träning när ajg efter en timme gav upp. Eller gick till rummet för att förbereda mig för dagens repetitioner, menar jag så klart.

Sanna repar 13.15. Då är jag så klart på plats och berättar allt om hur det låter och ser ut.

Isländska Pollapönk satt nyss och hängde i vår hotellreception.
Vuxna män i färgglada badrockar. På scenen har de träningsoveraller.
Men glada gubbar i skägg verkar de vara mest hela gänget i alla fall.

Usch. Så trist. Jag gillar inte den här mossiga balladen från Island. Klipp sig och skaffa sig ett jobb, säger jag.

Eythor är ingen usel sångare. Och det här är verkligen en låt för alla som tyckte att Eurovision var bättre förr. Då när alla länder sjöng på sitt eget språk och halva arenan upptogs av en full orkestersättning.

Så där. Lyckades jag?

Okej, jag ska försöka skriva något snällt om den isländska snarkfesten nu då. Jag lovar att försöka.

Ja ja, Eythor Ingi sjunger vackert. Men det här händer ju ingenting. Lär av Estland, Island. Birgits ballad är också en gammaldags klassisk Eurovision-låt, men där händer det ju nåt i alla fall.

Måste jag skriva nåt om Island? Nej, det måste jag inte.

Ni kan få en bild på tråkjönsen.

Jag tycker verkligen att Islands bidrag är så trist. Det är en ballad som skulle ha kunnat tävla vilket år som helst på 90-talet.

Att Eythor ser ut som Thomas G:sons lillebror är visserligen lite skoj, men det hjälper liksom inte.

Eythor sjunger för Island och det här är ju fint. Han sjunger stabilt, men till skillnad från Estlands Birgit så händer det liksom ingenting i hans framträdande. Där Birgit fick spontant jubel känns det här iskallt.