Nu repas även avslutet, där de som gått till final ropas upp (ikväll lottat) men Israels delegation har redan lämnat arenan och sitter inte med i greenroom.

Redan innan Eden Golan börjar sjunga hörs burop inne i arenan och de hörs genom hela första textraderna innan musiken överröstar dem.

Israels artist sjunger starkt, och det är ett snyggt nummer till en av årets bästa ballader. Men buropen i arenan hörs så fort inte musiken överröstar publiken.

De publikbilder som visas efter hennes framträdande visar inga burop även fast de hörs från publiken, men de visar heller inte någon jublande publik utan snarare avvaktande publik.

Det kan inte vara kul för henne att göra det framträdandet och få det bemötandet.

Jag får höra från personer i publiken att det kom flera extra vakter in framför scenen samtidgit som Eden Golan och dansarna var på väg in, för att blockera vägarna upp på scenen.

De gick sen igen när hon sjungit klart.

Flera i publiken skanderade också ”Free Palestine” under de lugna delarna av hennes låt.

Inne i arenan syntes också en stor Paelstina-flagga i publiken som vecklades ut under Eden Golans framträdande.

Israels Eden Golan nu. Det här är en av de tydligaste och starkaste balladerna vi har i Eurovision i år.

Hon sjunger med väldigt mycket känsla och numret är ursnyggt, där hon tillsammans med dansare rör sig genom en storm av tungrök på scenen.

Det här kommer väcka mycket känslor.

Israels Eden Golan och låten ”Hurricane” är inte favorittippad.

I Malmö har hon suttit isolerad på sitt hotell, där bara den israeliska delegationen bor, och inte träffat sina medtävlande annat än i samband med sina egna, kraftigt säkerhetsövervakade repetitioner i Malmö arena.

Demonstrationer mot det faktum att Israel tillåts tävla i Eurovision trots kriget i Gaza syns och hörs på Malmös gator.

Debatten i våra grannländer Finland, Norge och Island har gått så varm att den isländska kommentatorn hoppat av, vissa recensenter vägrar tycka till om låten och kampanjer förs om att stänga av tv-sändningen när hon ställer sig på scenen.

I Norge en oro för att folk inte ska ha hunnit slå på tv-apparaterna igen tills deras representanter Gåte kliver upp på scenen direkt efter Israels bidrag.

Men med de högljudda protesterna mot Israels Eurovision-närvaro förs lika vokala kampanjer för Eden Golans plats i tävlingen. Och de som hoppas att den israeliska delegationen snöpligt kommer vinka adjö till Malmö redan efter semifinalen behöver tänka om.

För inte nog med att ”Hurricane” garanterat kommer att ta sig till final i Eurovision. Det finns en möjlig väg till seger för Israel på lördag.

Och protesterna mot Eden Golan är en av anledningarna, om än inte den enda.

För när det är 26 låtar i finalen så går det inte att proteströsta.

Det går inte att rösta bort någon som man tycker illa om. Men det går att kampanja för att samla stödröster.

Och där ligger det israeliska bidraget steget före alla andra, med redan uppbyggda kanaler inom proisraeliska grupper och judiska föreningar runt om i hela Europa.

Först och främst, låten ”Hurricane” är en riktigt stark ballad. Det vi har sett av Eden Golan på scenen känns både tryggt och snyggt, hon ser bra ut, hon sjunger bra och det ser ut att vara en riktigt spektakulär show.

Det räcker för att några av dem som inte vill rösta på galna cirkusnummer och stökiga skojlåtar kommer kunna tänka sig att rösta.

Israel kommer med största säkerhet också få en del röster från dem som gillar låten och tycker att en ung tjej som Eden Golan inte ska behöva klä skott för krig och vad som händer i Gaza.

Och så har vi mängder av kampanjer på nätet.

För varje propalestinsk kampanj som uppmanar till bojkott av det israeliska bidraget finns det minst en som istället uppmanar till att rösta på henne, att stötta Israel genom att höja låten ”Hurricane” och ge Eden Golan ett bra resultat i Eurovision.

Och där ligger själva kärnan. Det går inte att rösta bort. Det går bara att rösta fram.

Det gör att Eden Golan kan samla en hel del telefonröster.

Och jurygrupperna då? Där lär det vara mer splittrat. De ska i första hand se till kvaliteten på låt, artist och scenshow, och då borde Israel kunna kamma hem en hel del poäng, så länge Eden Golan inte klappar ihop på scenen.

Den jurygrupp som ger högsta poäng till Israel kan räkna med ilska, hat, hot och förtvivlan från propalestinska aktivister. Men de jurygruppsmedlemmar som skulle välja att nolla henne lär utsättas för minst lika mycket från proisraeler.

Så då kan man tänka sig en kompromiss, där Eden Golan hämtar hem 3:or, 4:or, 5:or och 6:or från de allra flesta jurygrupper.

Ett tävlingsår där favoriterna Schweiz och Kroatien delvis riktar sig till samma målgrupp och kanske inte heller vinner jurygruppernas högsta poäng skulle därför en utmanare kunna glida förbi på ytterkanten och överraska. Och det skulle kunna bli Israel.

Det här är en insikt som har spridit sig i Eurovision-världen under den senaste veckan. Vad en israelisk seger skulle innebära för Eurovision är det många som inte ens vill tänka på. Men en delegationshöjdare sa det som många tänker, i förtroende, men ändå rakt ut:

”Jag vill inte ens tänka på det. Hur mågna länder skulle inte hoppa av direkt då? Det skulle vara slutet för Eurovision.”

Och kanske har personen rätt.

När tävlingen i år i allt överskuggats av demonstrationer, politiskt fulspel, protester, hot och säkerhetsarrangemang, vilka tv-bolag ska då i framtiden vilja lägga pengar, många miljoner, på Eurovision song contest?

MALMÖ. Eurovision-reglerna är tydliga: Inga politiska budskap på scenen.
Men Irlands halvsvenska artist Bambie Thug lyckades ändå kuppa in ett Palestinabudskap under genrepet – mitt framför ögonen på EBU.
”Frihet för Palestina”, stod det skrivet på hennes ben.

Irlands artist Bambie Thug, 31, var en av de stora överraskningarna under måndagens genrep och blev tvåa i den publikundersökning som genomfördes i arenan.

Med låten ”Doomsday Blue” och ett spektakulärt framträdande där hen målar upp pentagram på scenen, ser ut att fördriva en demon och avslutar låten med att texten ”krön häxan” visas på skärmarna, har Bambie Thug blivit en oväntad favorit bland fansen på plats.

Bambie Thug har svensk pappa, definierar sig som ickebinär och använder därför hen som pronomen. Hen har också varit tydlig med sin kritik mot kriget mellan Israel och Hamas och är en av flera av årets tävlande artister som i mars skrev under ett upprop med en uppmaning om en omedelbar och långvarig vapenvila och frigivandet av samtliga gisslan.

Och nu visar det sig att hen även tagit sitt engagemang mot kriget hela vägen upp på Eurovision-scenen.

Trots att EBU varit tydliga med att alla typer av politiska yttringar på scenen eller i anslutning till Eurovision inte är tillåtna och trots att bara de flaggor som tillhör tävlande länder är tillåtna i arenan, förutom regnbågsflaggan, så lyckades Bambie Thug få in ett budskap om frihet för Palestina hela vägen upp på scenen, mitt framför ögonen på Eurovision-arrangören EBU.

Men hen gjorde det på ett sätt som EBU-bossarna och SVT nog inte räknat med. Målat i ansiktet och på ena benet använde sig Bambie Thug av det medeltida iriska skriftalfabetet ogham, för att i det fördolda ändå känna att hen förde fram sin åsikt till dem som kunde märka det.

I Bambie Thugs ansikte kunde den som tittade noggrant, och samtidigt var bevandrad i ogham, uttyda att det stod orden ”CEASE FIRE”, alltså ”VAPENVILA”.

På ena benet hade Bambie Thug nästa budskap med sig in på scenen, men där var det ännu mer dolt. Skrivet med samma skriftspråk, men spegelvänt, och på irländska, stod det att läsa SAOIRSE DON PHALAISTIN” eller på svenska ”FRIHET FÖR PALESTINA”.

Aftonbladet har sökt den irländska delegationen med frågor om de vill kommentera texten på Bambie Thugs kropp och om hen kommer att använda samma text i sändningen av den första semifinalen.

I eftermiddag invigs Eurovision song contest med att alla artister går på den turkosa mattan (färgen på grund av tävlingens huvudsponsor) och därefter samlas för en gemensam öppning av årets tävling.

Men Israels artist Eden Golan kommer inte att delta.

Hon har tidigare berättat för israeliska medier att hon på grund av säkerhetsläget kommer behöva hålla sig på hotellrummet under hela Malmö-perioden förutom när hon ska repetera eller tävla.

Och nu står det alltså klart att hon inte kommer att delta i öppningscermonin eller turkosa mattan heller.

I ett utskick till ackrediterad press om invigningsceremonin skriver EBU:

”Den israeliska delegationen kommer inte att delta på mattan på grund av att det är minnesdag för förintelsen i landet”.

Den här minnesdagen sammanfaller ofta med Eurovision song contest. Om den har sammanfallit med repetitioner har den israeliska delegationen bett om att få flytta sitt rep till en annan dag och vissa gånger har Israel valt att avstå från att delta, om minnesdagen sammanfallit direkt med tävlingen.

Om jag minns rätt hölls inga repetitioner eller pesskonferenser under den dagen när Eurovision var i Tel Aviv 2019.

Så det är inte anmärkningsvärt att Eden Golan hoppar över turkosa mattan av den anledningen. Men det är snarare kanske skönt för arrangörerna att ha en färre säkerhetsaspekt att behöva tänka på.

Israels Eden Golan har en av årets starkaste ballader. Det ska bli intressant att se hur hon lyckas framföra den på scenen med tanke på allt som händer runt omkring.

Det lilla klipp som släppts från hennes rep ser i alla fall bra ut.

Eden Golan for Israël performing her second #Eurovision rehearsal pic.twitter.com/p3bm1rz4Hy

— Music Released (@MusicReleased_) May 3, 2024

Det här är dessutom en låt som sticker ut i årets startfält där många av låtarna är galna crazybidrag. Så bli inte förvånad om många tv-tittare röstar på ”Hurricane”, oavsett vad som pågår i omvärlden.

Men det kommer så klart också att bero på hur hon presterar på scenen.

Nu har jag tydligen kliat mig i näsan på tysk tv på bästa sändningstid.

Tv-kanalen ZDF gjorde ett inslag om hur Israel-Palestina-konflikten kan påverka Eurovision song contest med tanke på de protester som ägt rum i Norge, Finland och Island och den protestlista som drygt 1000 svenska musiker, artister och branschfolk skrivit på.

Jag fick agera Eurovision-expert. Hela inslaget finns att se här.

1050 artister engagerar sig plötsligt i Eurovision.

Betyder det att vi kommer få se Norlie & KKV, Timbuktu, Peg Parnevik, Petter och Moonica Mac tävla i Mello nästa år?

Jag anar snarare en chans att få spotta på spektaklet som jag och miljoner andra svenskar älskar.

Jag måste nog ändå börja här. Kriget i Gaza gör ont i hela mig. Det är fruktansvärt att tusentals personer har dött, både palestinier och israeler.

Och, oavsett vad EBU envist försöker hävda så är Eurovision song contest fyllt av politik.

Så har det alltid varit.

Från demonstranter som stormade scenen 1964 för att protestera mot diktatorerna Franco och Salazar i Spanien respektive Portugal, via 1974 när det portugisiska Eurovision-bidraget användes som startsignal för den i princip helt fredliga nejlikerevolutionen som demokratiserade landet.

Till publikens buande av ryska artister både 2014 och 2015, en protest mot Rysslands allt hårdare lagstiftning riktad mot landets hbtq-befolkning.

Och när Eurovision hölls i Tel Aviv 2019 så klart. Hur det isländska bandet Hatari använde så mycket tid de kunde för att belysa Israel-Palestina-konflikten, och smugglade in Palestina-flaggor in i greenroom.

Att Madonna, som stod för en mellanakt samma år, dessutom hade utrustat två av sina dansare med palestinsk, respektive israelisk, flagga på ryggen, som tydligt syntes i tv-kamerorna när dansarna gick och höll om varandra upp för en trappa, har nästan glömts bort bland alla andra politiska protester i Eurovision-historien.

Världspolitiken i Eurovision-kulisserna är det som fascinerat mig allra mest med tävlingen genom åren.

Men jag läser ändå protestlistan över de 1050 svenska artister som kräver att Israel ska uteslutas ur Eurovision med växande förvåning.

Visst finns här Eric Saade och Malena Ernman som själva tävlat i Eurovision. Här finns också en handfull artister som tidigare tävlat i Mello (Adrijana, Louise Hoffsten, Dinah Yonas Manna från The Mamas, Alvaro Estrella med flera) och för att öka på Mello-kopplingen och dryga ut listan har man också rotat fram ett gäng bakgrundsdansare och körsångare.

Och från årets tävling finns två akter med: Medina och Jaqline.

Men här finns också, som andra redan påpekat, personer med stark koppling till organiserad gängbrottslighet, med stort våldskapital, vars etiska kompass kanske inte är så mycket att sträva efter (Ja, jag tittar på dig Yasin).

Att övriga artister vill förknippas med dessa namn är förvånande.

Men kanske är det ändå så att avskyn mot det genomkommersiella spektaklet Eurovision övertrumfar risken att kopplas ihop med personer dömda för grov brottslighet.

För ärligt, kreddartister som Rebecca & Fiona, Titiyo, Ane Brun och Little Jinder tillhör den skara artister som hellre skulle äta jord än ta ordet Eurovision i sin mun ett annat år.

Eller har jag missat något? Kommer vi få se Peg Parnevik, Imenella, Timbuktu, Alba August, Norlie & KKV, Petter, Robyn, Marit Bergman, Mauro Scocco, Sabina Ddumba, Sahara Hotnights, Silvana Imam och Stor tävla i Mello nästa år?

Knappast va! Så nu riktar jag mig direkt till er:

Varför ska ni ge er in i att diskutera och ha åsikter om den tävling som jag och så många andra i Sverige älskar? Och i förlängningen försöka pressa era artistkollegor att sätta sig över världssamfund och Europas regeringar för att tvinga fram ett ställningstagande i en av världens allra mest infekterade konflikter, samtidigt som man till och med riskerar den egna karriären?

Missförstå mig inte. Ni är 1050 personer med inflytande och (varierande) makt tack vare era yrken. Använd den på det sätt som ni tycker är bäst.

Men det lyser rätt genomskinligt, de av er som snarare ser en chans att spotta på en tävling ni inte bryr er det minsta om, än att faktiskt försöka göra skillnad.