Israels Michael Ben David maskerar de sura tonerna med ett väldigt struttigt dansnummer och han jobbar hårt på att få det att kännas som så mycket RuPauls dragrace som det bara går.
Slutet blir bättre sångmässigt och publiken i arenan jublar åt hans manér.
Michael Ben David från Israel kan göra det mest homosexuella nummer jag nånsin sett på Eurovision-scenen. Och jag säger det med lika delar glädje och förundran. Ja, jag får skriva det, så mycket bög jag själv är.
Det är som hämtat från en runway-scen i RuPauls dragrace.
Och han spelar på det genom hela låten. Det här är inte en kille som på något sätt ber om ursäkt för sig.
Det är strutting, och blinkanden och han är både en duktig dansare och sångare. Oj, fast idag lät det rätt surt.
Men låten lämnar alldeles för mycket över att önska. Det är mer en show än musik tyvärr.
Israels Eden Alene tar alltså den högsta tonen i Eurovision-historien. Jag har sagt att det är femstrukna b, men blev korrigerad av en i det israeliska teamet idag. Det är till och med ett sexstruket b, så ännu högre!
Och hon sätter den även ikväll. Det är snyggt, men det dränktes nästan helt av publiken.
Israels Eden Alene har haft några dagar på sig att vila och har bra energi på scenen. Hon sätter sin höga ton som vanlgit. Häftigt att det ser så enkelt ut för henne.
Belgiens Hooverphonic suggestiva poplåt kommer bra efter upptempo från Israel.
Kroatiens Albina har pressrummet med sig i alla fall. Här klappas det i takt och jublas. Jag tycker hon får till det bra. Vissa rep har varit lite slappa, men nu tror jag att den är i final ändå.
Belgiens Hooverphonic är kvällens godis för ”seriösa musikälskare”. En snygg James Bond-pastish tycker jag och de har levererat varje repetition.
Och där slog Israels Eden Alene rekord i Eurovision genom att ta den högsta tonen i tävlingens historia, enligt uppgift ska det ha varit femstrukna b, en hel oktav högre än Magda Blagdan levererade för Kroatiens räkning 1996 i låten Sveta ljubav, det rekordet rök ikväll.
Kaxigt också när det ser så avslappnat och enkelt ut för Eden.
Totalt 3500 personer får vara på plats i publiken inne i Ahoy arena ikväll. Vår fotograf Robin Lorentz-Allard var ute och fångade några av fansen på bild.
Alla i publiken måste ha testat sig senast 24 timmar före och kommer också att testa sig efteråt som en del av ett forskningsprojekt.
Med tanke på Nederländernas inreseregler som gör att man måste isolera sig i 10 dagar vid inresa, så kan vi ta för givet att de allra flesta i publiken bor här.
Det stoppar dock itne folk från att bära mängder av olika flaggor.
Vi i pressen får till exempel inte gå in i arenan som publik.
Då kommer vi att stoppas från att återvända till presscentret. Vi testas var 48:e timme och får bara vara inne i arenan under repetitioner när det inte är publik närvarande. Allt för att minska smittspridningen.
Men utanför arenan har det också pågått en demonstration för Palestina och mot det faktum att Israel tävlar i Eurovision song contest.
Ett femtiotal demonstranter hade samlats tvärs över vägen från Ahoy arena med skyltar och skanderade bland annat att Eurovision stöttar hatbrott.
Det är många som tar det lite lugnt ändå på repet. Kroatiens Albina är inget undantag. Hennes dansare kör på, men det märks att det inte är ett viktigt eller avgörande rep. Det viktiga är att alla positioner är rätt och att medhörningen funkar. Men det hindrar inte publiken i arenan från att jubla. Det märks att de varit svältfödda på liveunderhållning, konserter.
Kameraarbetet är inte helt på topp här. Det sker några usla skakiga utzoomningar som jag inte tror att Kroatiens team är nöjda med.
Belgiens Hooverphonic har varit stabila på alla rep. Det här är ett gäng veteraner med en snygg james Bond-pastisch och det här sitter. Frågan är om de är för ”seriösa” för att gå vidare ikväll.
Israels Eden Alene blir lite gnällig i öppningen av sitt nummer, det liksom knarrar till i rösten på ett ganska osnyggt sätt. Hon går inte för fullt idag, det är tydligt och det gör också att hon missar några kameror.