Italiens Nina Zilli ser inte alls ut som Amy Winehouse när hon repar utan scenkläder och håret i en knut på huvudet. Låten är cool, men det är ett trist nummer. Det saknar lyxen som skulle behövts för att lyfta den här. Förhandssnacket om Italien är nog starkt överdrivet.

Italienska Nina Zilli ser lite grann ut som Amy Winehouse och gör en skönt jazzig låt som figurerat en del i förhandsnacket, men nu tycker jag att hennes nummer är för simpelt. Hon har med sig tre körartsiter som diggar lite lugnt i bakgrunden precis som man gjorde i ESC 1992. Och 1987. Och 1982. Det här kunde de ha gjort betydligt snyggare.

Italien däremot kommer direkt efter Frankrike och Nina Zilli gör en riktigt skön L’amore è femmina (Out of Love) som känns som hämtad från en rökig nattklubb.

Men det saknas något för att Nina ska ha ett vinnarframträdande. Hon är snygg och cool, men det är kanske lite lite för enkelt producerat och genomfört för att man ska känna den lyx som henne snummer skulle behöva för att vara en vinnare.

Italien alltså. Visst är det musikaliskt. Alexander Rybak gillar det skarpt. Enligt väldigt obekräftade rykten ska jurygrupperna ha gillat den. Men jag tycker det är trist.

– det här är min favorit, utbritster Alexander Rybak som sitte rintill mig i presscentret och kollar genrepet.

På skärmarna visas Italiens Raphael Gualazzi. jag begriper det inte alls. Så klart är han en kompetent och duktig musiker, men ikväll får han nog lita på jurygrupperna för att få poäng…

Italiens comeback i Eurovision lär inte ge någon jättehög placering även om italienare på palts tycks tro att de har en segrare på scenen.

Det är säkert mycket musikaliskt begåvat men så tråkigt så jag storknar. Frankrike, Italien och Schweiz bölir kisspaus i morogn kväll.