Efter att stylisten också tagit bort ludd från Jan Johansens axlar får han sjunga en andra gång.

Rösten är lite mindre raspig nu. Det känns som att han behövde sjunga upp sig lite. Nu känns det mer Jan Johansen, med tryck i rösten.

Jag tycker han lyckas göra låten till sin. Han får tryck i rösten. Och när han sjungit klart säger han:

– Ska vi göra det igen.

G:son kommer upp och ställer en fråga om något:

– Jag vet, jag bytte lite där.

Det verkar som att det handlar om att Janne ändrade något i texten, lite av misstag. Tillsammans med låtskrivaren går han igenom texten för att hitta rätt igen.

Mellan genomsjungningarna dricker Jan Johansen vatten och går igenom kamerorna med SVT:s nummeransvarige Sacha Jean-Baptiste.

– jag tycker att det är fint med dina pauser, hör jag henne säga från scenkanten.

En stylist (tror jag) rusar också fram och rättar till jannes byxben och skor. Och låtskrivaren Thomas G:son kommer också upp på scnene och går igenom delar av låten med Janne.

och nu fick Janne syn på mig framme vid scenkanten och gjorde tummen upp också.

Nu Jan Johansen på scenen äntligen. Han har en mörk kostym på sig och sjunger med raspig röst.

Det är ett stillastående nummer. Janne står ensam vid ett mickstativ och på tygstyckena projiceras en stadssilhuett.

Det märks att Jan Johansen har plockat upp låten en tonart. Thorsten Flinck hade inte klarat av att sjunga den här versionen. Det är mycket mindre teatralt med Janne vid micken och det blir en raspig rockvisa av det hela.

Jan Johansen är på plats i göteborg äntligen. Efter programledarnas presskonferens börjar artisternas rep och då kommer vi få se Janne för första gången. Ska bli spännande.

Jan Johansen kommer få en backdrop av en grå stadssilhuett. Det kan vi konstatera under dagens repetitioner.

Christian Nielsen som ingår i SVT:s produktion står på scenen medan vi hör Thorsten-Jans bakgrundsmusik spelas. Christian stälelr sig på rätt placeringar på scenen utifårn det manus som bestämts i förväg, så att SVT:s produktion kan genomföra sina repetitioner.

– Ja det här är väl en av de mer märkliga repetitioner vi sett på Melodifestivalen, säger studiomannen Henric von Zweigbergk från scenkanten.

Japp, nu har vi hittat in i Scandinavium. Nu drar artistpresskonferensen snart igång. Och därefter börjar dagens repetitioner. Jan Johansen är alltså inte med idag, istället får vi en ersättare på scenen som bara ska markera Jannes positioner så att tv-fotografer och övrig tv-produktion ska kunna repa hans nummer.

Nu får vi lyssna på alla låtar en gång till. Jag sammanfattar intrycket från andra lyssningen i det här inlägget som jag uppdaterar vartefter.

Klara Hammarström gör ganska skön Shakira- och J Lo-pop som känns lite för generisk även vid andra lyssningen. Det händer väldigt lite i låten, men den är uppbyggd med tydliga danspartier som skulle kunna väcka liv i scenshowen.

Det är som sagt Thorsten Flincks version av Miraklernas tid vi får höra, inte Jan Johansens. Det är teatralt och pratat och mer åt vishållet inte alls den där typen av stor ballad som vi är vana att Janne gör. Men jag gillar att låten har flera höjningar, det väcker liv i den och jag gillar verkligen refrängens ”jag ger mig jag ger mig jag ger mig till slut, jag är besegrad”.

Dotter blev verkligen snuvad på succé förra gången hon var med och tävlade med kritikerfavoriten Cry 2018. Men Bulletproof är betydligt mindre direkt, med en vers som inte tar tag i mig vid andra lyssningen heller. Men refrängen sjunger jag med i.

Mendez feat Alvaro Estrella gör en latinopartylåt som äntligen sparkar igång schlagerfesten på lördag. Trist att det ska dröja till låt fyra. Förvånad över att så mycket av versen är på spanska. Men Mendez vill väl säkra ännu en hit i Sydamerika i första hand.

Linda Bengtzing kan absolut ta sig vidare den här veckan. Hennes Alla mina sorger börjar vemodigt, men sparkar igång till refrängen. Jag saknar visserligen det där schlaget i magen, även vid andra lyssningen, men i andra refrängen är jag ändå lite med på tåget. För låten växer och blir svulstigare genom sina tre minuter.

Paul Reys lite deppiga Talking in my sleep är låten man vill lyssna på när man gråter ensam i sängen, men också när man åker bil i innerstan och vill sjunga med i en stark refräng. Det här kan absolut bli hans stora genombrott i Sverige.

Anna Bergendahl kommer perfekt efter Paul Rey med glädje och driv i sin Kingdom come. Ja, det här är den låten man kommer sitta och vänta på tills man får höra den. Och jag tror inte nån blir besviken. Abba-piano och country-gitarrer och Annas sköna röst är en perfekt trio. Och refrängens ”My kingdom come and on and on” är väldigt effektivt. Jag gillar’t.

Ja, där har vi lyssnat på alla låtarna två gånger. Nu ska jag och Markus spela in tv som kommer till er strax.

Vi får alltså höra Thorsten Flincks version av Miraklernas tid. Det här är estradör-visa med talade textrader som ska passa Thorstens spruckna röst. För Mello-referenser kan vi nämna Björn Kjellman och Rikard Wolff.

Jag tror att jag faktiskt kommer kunna gilla den i Jan Johansens version. Han har höjt den ett tonsteg och låten höjs också vartefter låten pågår. Några höjningar är riktigt Eurovision-mässiga, även om det inte resulterar i några stora sångutfall i Thorstens fall.

Jag gillar refrängens ”jag ger mig jag ger mig jag ger mig”.

Jan Johansen ersätter alltså Thorsten Flinck i Melodifestivalen på lördag, men eftersom det här inte blev helt klart förrän i måndags så har han en hel del annat på sitt schema. Därför kommer han helt att missa onsdagens torr-rep, men också hela tirsdagens repetitioner.

”På grund av bokningar/åtaganden sedan tidigare kan Jan Johansen inte närvara på plats förrän på fredag. Detta innebär att han inte finns tillgänglig på plats under torsdagens artistpresskonferens”, skriver SVT:s pressansvariga i ett utskick.

Men Jan Johansen är fortfarande inskriven i repschemat på torsdagen. Det innebär troligen att SVT:s tv-fotografer, ljud- och ljustekniker och så vidare ändå kommer att repetera hans nummer. För repen är ju inte bara för artisterna. Dock oklart om någon ersättare ställer sig på scenen och vandrar igenom numret också.

När fem akter har låtsas-gått vidare får vi ännu en snabbrepris. Och sen en mellanakt. Och ni som följt med i bloggen under veckan kommer känna igen den här grejen som vi skymtade bakom scenen under de inledande repen. Ett flickrum med idol-posters.

Men först börjar Linnea Henriksson berätta om sitt bästa Melodifestivalminne, när hon såg Jan Johansen sjunga Se på mig som liten skridskoprinsessa.

Och så sjunger hon Jan Johansens låt i duett med honom själv. Därav hans närvaro på välkomstfesten igår.

Sen kommer flickrummet med Lili & Susie-posters på väggen. Lina Hedlund minns Okey okey från 1989. Och givetvis är Lili & Susie på plats för duett.

David Sundins minne kom vid 36 års ålder. När han ville få kinga med kingen. Cue Sean Banan.

Och det slutar i ett pyro-fyllt nummer där alla sjunger ihop.