När Janne sätter sig ner på bänken efter andra genomsjungningen så ger han ifrån sig en enorm suck.

Ljudteknikern kommer fram till honom och frågar om allt känns bra och han svarar:

– Ja, ja, ja, det här blir bra.

Malmsjö har verkligen levt upp på scenen idag jämfört med igår. Men det är fortfarande något med texten i andra versen som ställer till det för honom.

Och han har svårt att sätta sig ner i parkbänken.

Jag förstår inte varför man har kamerabilden på honom när han sätter sig ner och precis satt sig ner, för det är inte snälla bilder.

Nu Jan Malmsjö och vi får se hans scenkläder för första gången.

Det är en svart kostym, med vit skjorta och en röd uppknäppt väst.

Dessutom har man bytt fåtöljen där det nästan såg ut som att Malmsjö somnade mot en parkbänk på scenen.

I första genomsjungningen sätter han sig inte ner förrän mitt i en refräng i slutet. Han känns betydligt piggare på scenen idag än igår.

Han tappar lite av texten i andra versen men inte som igår när det ibland kändes som att han inte mindes en rad.

Jan Malmsjö och Malou Prytz var de första artisterna som kom till välkomstfesten. Malou tillsammans med sin mentor Ace Wilder.

Jan har avböjt längre intervjuer under Melodifestivalen för att kunna fokusera på sina repetitioner. Som 86-åring bör man ju ha lite såna privilegier kan man tycka. Även om jag hade älskat att sätta mig ner och göra en längre intervju med en sån legendar.

Men jag var nöjd med den intervju jag fick på presskonferensen idag.

Inför tredje genomsjungningen säger Jan Malmsjö i micken:

– Ja, vi kör, ja, ja, ja.

Och när musiken inte kommer igång skrattar han stort.

Men den andra versen har han väldigt svårt för. Det här är en repetition och det är inte förrän på lördag som det behöver sitta på riktigt, men han har haft låten sen i höstas, så man hade kanske önskat att han kunde den nu.

När han sjungit klart skrattar han på scenen och pekar mot örat och sina in ears.

Han har en stor inlevelse på scenen och de bitarna är härliga att se, men ska det här gå hem på lördag måste hela teten sitta utan tvekan så att han kan bjuda på lite Malmsjö-pondus.

Nu andra genomsjungningen för Jan Malmsjö.

Första versen funkar, men i andra versen är texten borta igen. Det här kommer han behöva öva på.

När han sätter sig ner i fåtöljen ser det ut som en stor ansträngning och han ser nästan ut att somna till. Jan malmsjö är 86 år gammal, men man skulle ju helst vilja att han kändes som en pigg gammal man på scenen.

Nu känns han tyvärr väldigt trött i framträdandet. Han verkar inte alls lika trött mellan dem, efter att ha sjungit färdigt andra gången, så står han upp och pratar igenom numret med SVT och kollar in dansarnas steg.

I väntan på att få sjunga igen sitter Jan Malmsjö i fåtöljen på scenen. Smart att ha en bekväm sittplats med sig medan man väntar.

Där sitter han och trummar sig själv på låren i väntan på att få köra igen.

Samtidigt håller scenteknikerna på att tejpa dansarnas skor.

Det måste vara för att antingen göra skorna mer hala, eller mindre hala på scengolvet.

Jan Malmsjö på scenen nu. Han blir lite förvirrad över det så kallade klicket han får i sin medhörning när musiken ska börja:

– Ni sa ju att jag skulle räkna till åtta? säger han i mokrofonen.

Men musiken bryts och Janne får börja från början.

Han står vid en fåtölj och och sjunger, men har lite svårt att få fram texten i verserna.

Vid sidan om honom dansar Felicia Maurice, Tine Matulessy och Leya Gullström Matulessy i något som ser ut som ett café i Paris, ungefär.

Janne själv sätter sig ner i fåtöljen mitt under låten, men reser sig igen i slutet.

Men det där med texten måste han nog repa på.

Jan Malmsjö repar inte i sina scenkläder idag. Så därför visas de upp för tv-fotografer och ljussättare på galge.

Såg ni förresten att Janne Malmsjö hade på sig samma t-shirt på presskonferensen idag som på hotellet igår. Han vill verkligen understryka sitt stöd till det lokala fotbollslaget.