Känns det inte lite märkligt slappt förresten att programledarna har sina manus på printade A4-papper på en clipboard? Var är manuskorten som gör det lite proffsigt och snyggt? Har de gjort så många strykningar och ändringar i sista minuten att ingen hann klistra upp det på snygga Mello-manuskort?
Efter att Oscar Zia dissade det hela förra året, så är Melodifestivalens tydligaste tagline tillbaka igen. Farah Abadi och Jesper Rönndahl öppnar med det klassiska uttrycket:
Efter en snabbrepris är det dags för Jesper Rönndahls ”nybalett”-mellanakt.
Den här var obegriplig igår. Men så dumt så jag idag inte kanlåta bli att storögt fortsätta titta.
Och idag funkar den uppblåsta bubblan som den ska.
Fortfarande urknäppt, men nu fungerar allt som det ska i alla fall. Och lär bli en vattendelare, för dem som älskar och den som skakar på huvudet av obegriplighet.
Nu är det snart dags för ett sista genrep inför kvällens sändning, så nu kommer jag rapportera om artisternas form inför kvällen, eventuella ändringar och hur SVT fått ordning på det kaos som var gårdagens genrep.
Det är förståeligt att första genrepet, första veckan är smått kaosartat, men nu får vi se hur mycket de lyckats få ordning på till idag.
Jag måste säga att jag gillade Farah Abadis ton igår, hon blir något annat vid Jesper Rönndahls sida än den barnprogramledare som hon förra året framstod som. Mycket vuxnare.
Och även om jag inte gick igång på Jesper Rönndahls alla försök till skämt igår, så uppskattar jag programledare som vill något, som har en egen idé och en egen humor och inte försöker efterlikna en formstöpt urtypisk Melloprogramledare utan personlighet.
Med det sagt var det väldigt mycket skämt som inte flög igår. jesper kastade ur sig 35 skämt på en gång utan att försöka känna efter vilka vitsar som gick hem och vad som itne funkade.
Till idag hoppas jag att man ahr rensat en del i manus. Och framför allt behövs det för programmets skull. Igår drog man över minst fem minuters sändningstid, en evighet i tv-sammanhang, och då hann man ändå inte meddela vilka som fejk-tagit sig vidare till Semifinalen.
Så att de hade ett arbete att göra i natt och i morse, det var väldigt tydligt. Häng med här i bloggen så får ni veta om de har lyckats få till det.
Efter Cornelia så är det dags för poängutdelning. Det är Jesper Rönndahl som håller i den. Jag trodde faktiskt att Farah skulle ta den biten, men så är det alltså inte.
Det är bara 12:an som delas ut muntligt, resten av siffrorna trillar in på skärmen. Tittargrupperna / ålderskategorierna kommer i den ordning som gör röstningen mest spännande, får vi veta av Jesper.
Det blir som sagt inga vinnarrepriser, så när vi fått ett totalt slutresultat, där vi vet alla poäng, från botten till toppen, blir det bara blomsterutdelning med segerfotografering och några första ord på scenen. Och sen är programmet över.
Nu blir det presskonferens med artisterna. Mer blogg senare.
En andra mellanakt. Carl-Einar Häckner och det här är inte heller min kopp te.
Och jag tycker inte riktigt publiken är med här heller.
Och så kommer Jesper Rönndahl och Farah Abadi och tydligen ska det vara ett skämt att de råkat boka Carl-Einar när de skulle ha bokat Cornelia Jacobs och att det hade med dialekter att göra.
Det här snacket pågår i en evighet och de stackars programledarna måste fortsätta svamla för att scenen ska riggas för Cornelia Jacobs som är här för att framföra förra årets vinnarlåt.
Det här, och många andra programledarbitar måste verkligen tajtas till i morgon. Men det är ju därför man repar, för att hitta partierna som är bra och vad som ska strykas, tajtas och fixas till.
Jesper Rönndahl tycks testa ett gäng skämt i öppningen och Farah Abadi har svårt att hålla sig för skratt. Speciellt som flera av skämten inte riktigt går hem.
Hon pikar honom med att det inte riktigt flög.
Jag gillar när det är programledare som använder rep för att testa, känna vad som funkar och inte. För jag hoppas att det där inte var som manus är skrivet, utan att de faktiskt testade sig fram.