Så fort Jessica Andersson sjungit färdigt måste dansarna och scentekniker snabbt rycka in. Tygstyckena måste lossas så att hon kan ta sig av scenen och allt riggas för nästa artist.

Det här kommer bli stressigt.

Det verkar som att led-golvet strular, så Jessica får snällt väntamedan teknikerna ser över golvplattorna.

Nu så får Jessica Andersson göra sin andra och sista genomsjungning. Nej, det här är ingen ny Party voice, jag msåte säga det. Men det är snyggt gospelgung och Jessica får utrymme att använda sin röst.

Mycket som ska fixas när Jessica Andersson och 127,5 kvadratmeter tyg kommer in på scenen.

Dansarna är med och lägger allt på rätt plats.

Det är svårt att se ordentligt på skärmarna, men tyget verkar flyga som det ska in första genomsjungningen.

Det här är en låt med två höjningar och den första kommer rätt oväntat tidigt i låten. Jag gillar det, om ni inte förstått redan.

Nu har vi också fått se ett klipp med Jessica Andersson, en genomsjungning av hennes nummer. Här märks att vi har att göra med en artist med rutin. Jessica bränner inte i för fullt, långt ifrån, men det är ändå tryck i sången.

Igår var jag kanske lite avvaktande inför hennes nummer, refrängen är inte lika pop-dansig som Party voice, men det här är soulig, gospel-refräng med arenakänsla och ett nummer där enorma tygstycken sveper om henne och fångas av vindmaskinerna. Effektivt.

Och glädjen i Jessica Anderssons ögon av att få sjunga syns redan under första genomsjungningen. Jessica är definitivt med och tävlar om en finalplats på lördag.

Hon har med sig omkring 70 meter tyg på scenen, inklusive ett 17 meter långt och 7,5 meter brett släp. Så det är inte kosntigt att det uppstår lite tygtrassel under repetitionerna.

Att döma av bilderna från Jessicas första ordentliga rep på scenen så ägnades mycket tid åt att reda ut tygstyckena på scenen.

Alla delar måste fästas på rätt ställen.

Tyget måste falla helt rätt överallt, här ser det ut att vara dansaren Kenny Lantz som fixar till det sista inför en genomsjungning.

Och det ska slätas ut för att kunna lyfta på rätt sätt i stormvindarna från Carola-fläktarna som ska dansa i tygstyckena.

Har Jessica Anderssons, Lillasysters och Kadiatous låtar läckt ut på nätet redan, i tidiga instrumentala versioner?

Nej, så är det inte.

Min fint schlagertokiga kollega Anna Shimoda hörde av sig efter att ha snubblat över de här Youtube-länkarna. Kunde det verkligen vara? Är det så här låtarna låter? Vad är det då för idiot som har lagt upp dem på Youtube?

Eftersom Anna inte själv var med under låtuppspelningen idag så hörde hon av sig till mig och Markus Larsson. Vi fick ju lyssna på veckans låtar två gånger i förmiddags. Och vi reagerade först på samma sätt:

”Kan det vara?” Var det så här den låten lät, verkligen?” ”Måste vara i extremt tidiga versioner i så fall”.

Men, nej. Det är nån som suttit med sin hemmasynt och plonkat ihop något som är ganska långt från de låtar som tävlar på lördag.

Medan jag och Markus lyssnade och grubblade och kom fram till att det måste vara en superbluff så dubbelkollade Anna Shimoda också med SVT som bekräftar att det inte stämmer. Det handlar inte om låtarna som tävlar på lördag.

Så vill ni lyssna på något som inte tävlar på lördag kan ni följa de här länkarna nedan så länge de får ligga uppe.

Det var hela startfältet. Men nu kommer vi få höra alla låtar en gång till. Jag kommer sammanfatta ett andra intryck om varje låt i det här blogginlägget.

Kadiatou gör modern pop som lutar ganska långt åt Ariana Grande-hållet. Det är snyggt med en suggestiv öppning som bygger genom hela låten och kan bjuda på snygg dansshow. Men det är ett starkt startfält den här veckan. Kadiatou får inte göra några snedsteg om hon ska ta sig vidare. Nananono-partierna är effektiva, men det kommer effektivare refränger.

Lillasysters ambivalenta (för att inte säga scizofrena) Pretender är alltså först Mello-gitarrock, som plötsligt exploderar i brölig numetal för att sen helt ändra genre igen och bli handklapps-längtande arenarock åt Coldplay-hållet.

Jessica Andersson sjunger Horizon och även vid en andra genomlyssning är den möjligen lite för generisk. Hon kommer behöva lägga in hela sin personlighet i framträdandet, och det vet Jessica hur man gör. Jag gillar refrängen, men den är långt från lika effektiv som Party voice. Men man kan aldrig räkna bort Jessica. Hon har tagit sig till final med betydligt sämre låtar. Jag hade bara önskat mig mer av en monsterrefräng.

Paul Rey och The missing piece. Det här är snyggt. Fint. Lite tillbakalutat utan att bli för avslappnat. Pauls låt ger honom möjlighet att trycka till med rösten och den växer till sig.

Arvingarnas Tänker inte alls gå hem är precis så barnsligt enkel som de gör allra bäst och passar dem perfekt. Första stroferna i versen skrattar jag över, men så kommer den där supereffektiva refrängen som tar över allt.

Nathalie Brydolf gör en väldigt fin ballad med effektiva upprepande partier som gör att den inte glöms bort. Men hon kommer behöva göra sitt livs framträdande i det här starka startfältet. Det skulle vara häftigt med ett sånt genombrott och skulle också innebära en enorm skräll på lördag.

Danny Saucedo sticker ut med sin Dandi dansa. Det här är funk och soul och effektivt ”skönt” med massor av glädje som kan bli härlig fest. Kanske är det lite för ”skönt” och funkigt för att vara min kopp te hela vägen, men det här är snyggt producerat och kommer vara härligt och charmigt på scenen och svårt att motstå. Men vad betyder det egentligen när han sjunger ”Jag säger dansa, du vet vad jag menar”?

Nu ska jag och Markus spela in tv så ni får veta vad vi båda tycker, håll utkik på sajten så dyker det upp så småningom.

Jessica Anderssons låt heter Horizon. Det här är modern schlagerpop med lite nostalgisk text om hur ”we were kids” och hur lätt det var att bli kär när man var yngre.

Refrängen är mer pampig än schlager-direkt. Ska kännas arenastor. Sen efter första refrängen kommer beatet igång ordentligt och avslöjar lite countryschlager-känsla på väg till nästa refräng som är byggd och skapad för att klappas i takt till.

Det är inte riktigt lika direkt som Party voice som Jessica tävlade med senast. Refrängerna är mer pampiga än dansiga, men låtmässigt ligger den närmare Jessicas röst, där hon får ta i och visa röstresurserna. I Party voice sjöng Jessica i falsett och hade då svårare att briljera med rösten.

Och när jag ändå bloggar om Jessica så fick jag en bild från hennes team igår kväll.

Det blir ju väldigt lite häng i år, men hon kunde i alla fall slappna av med ett glas vin i hotellbaren och var nöjd med första repet.

Jessica Andersson har inte bara 70 meter tyg med sig. Hon har dessutom vad som ser ut som veckans vassaste skor.

Aj, aj, aj, de där nitarna vill man inte ha närkontakt med i en mörk gränd, det kan man ju säga.