Joacim Cans sörjde inte bottenplatsen. Han hängde länge på festen och här är Babsan i full gång med att sätta klorna i honom och låtskrivaren Markos Ubeda, tills jag närmande mig med min kamera…

Joacim Cans gitarrist som han också sjunger med är ingen mindre än Kent Norberg, Sators sångare. Och trummisen är Hammerfalls trummis.

Joacim Cans gör sin Annelie precis som han gjort hela veckan. Inget rep har egentligen stuckit ut. Han har med sig kollegor från Sator och Hammerfall och de gigar som de brukar. Snyggt. Stabilt.

Joacim Cans är så klart lugnet själv på scenen. Scandinavium har han uppträtt i förut.

Den här Gessle-popen med folkvisetoner kan mycket väl gå hem imorgon.

Han framträder för hemmapublik. Men det är inte så högt jubel som jag hade väntat mig faktiskt. Lite märkligt, betyder det något?

– Ap, ap, ap, alla tillbaka på scen. Jag säger till när vi är klara. Det är fan fortfarande jag som bestämmer.

Henric von Zweigbergk får veteranerna på scenen att slokörat lomma tillbaka. De trodde att de repat klart efter tredje genomsjungningen, men det behövs tydligen en fjärde här.

Igår var det med mobilen, men nu har Sator-sångaren Kent Norberg plockat fram stora kameran för att fånga trummis-legendaren Anders Johansson på bild.

Och då står de ändå på scenen tillsammans och gigar i Cans nummer.

Joacim Cans har med sig killar från såväl Hammerfall som Sator men enligt uppgift är de ingenting i baren jämfört med folkmusikerna som också är med. Det är dem man ska akta sig för i baren. Eller hur var det, Limpan?

Joacim Cans kör sin nästan obligatoriska keps till väst och skjorta.

Bandet har fått vita skjortor och Anna Nilsson i huskören en röd klänning med svarta prickar.

Det är inga konstigheter i det här numret, det sitter.

Medan Joacim Cans går igenom numret på scenen sitter Louise Hoffsten tillsammans med sina körtjejer och en gitarr och värmer upp ute i publiken.

Och det är alltså Sators sångare som hjälper Joacim Cans med kör och sång under det här Gessle-popbidraget med folkvisetoner.