Klockan kan ha blivit 03:19. Och det kan ha beställts in vodkashots (de hade inget annat!(enligt ryktet).
Men inte skulle väl det här gänget säga nej?
John Lundvik undrade vad det var för rävgift, skivbolagsmogulen Robert Skowronski (det står så på hans ackreditering, jag är SÅ avis, för det var ju jag som MYNTADE det uttrycket) fejkade att han tyckte att det var gott, Patrik Jean och Melanie Wehbe, Schlagerfesten-Elaine och Ellen Benediktson knusslade inte.
Fina Lotta Furebäck hittade både John Lundvik och Robin Bengtsson på dansgolvet. tror inte de pratade koreografier. Och inte heller nästa års medverkan. Jag tror bara att de dansade och hade roligt, faktiskt.
John Lundvik har ju släppt en engelsk version av sin Änglavakt, som heter Lights go low.
Att bara självmant byta språk på sin låt, ens under ett genrep, bryter mot Melodifestivalens regler.
Men Johns team ansökte om att få göra ett undantag och låta Lundvik framföra den engelska versionen under fredagskvällens genrep så att den internationella juryn skulle få höra honom sjunga den engelska versionen.
Men SVT sa nej.
Melodifestivalens ledning ville inte göra något undantag från reglerna och John Lundvik vågade då inte heller kuppa och ”råka” sjunga delar av låten på engelska ändå.
Så blev det med det alltså. Jag hade sett fram emot en liten kupp ju…
Det blir väldigt stämningsfullt i arenan när publiken tänder sina mobiltelefoner under John Lundviks nummer.
Och oj vad han sjunger!
Jag hade trott att han skulle försöka sig på en liten kupp och sjunga åtminstone delar av sin låt med den nya engelska texten inför internationella juryn. Men så blev det inte ikväll. Jag blev lite besviken över det.
Jag funderade i första genomsjungningen om John Lundviks stylist glömt att fixa till den här flärpen som hänger längs med ena byxbenet, som att den liksom dragits ur sin hälla.
Ni vet hur jobbigt det är när dragskon åkt in i ena änden och man måste försöka mata den igenom hela vägen tillbaka. Så omöjligt.