Ibland går det bra. Den här flaggan vajar nu utanför Warner Musics kontor i Stockholm.
Jag undrar vad som skulle krävas för att Aftonbladet skulle trycka upp en flagga med mig på? Hashtagg avundsjuk.
De här bilderna blir jag inte riktigt mätt på så jag kände att jag måste lägga upp dem här.
Lyckan och glädjen i greenroom när det blev klart att John vunnit. Han kramas om av ”the mamas”, Paris Renita, Loulou Lamotte, Ashley Haynes och Dinah Yonas Manna och bakom honom står låtskrivarkollegorna Andreas ”Stone” Johansson och Anderz Wrethov.
Chocken verkar fortfarande inte ha lagt sig hos John Lundvik när förra årets vinnare Benjamin Ingrosso räcker över sångfågeln.
På scenen efter att ha sjungit ”Too late for love igen”.
Och ett rejält glädjehopp på scenen!
Sen träffade jag honom igår också, dagen efter segern. John hade sovit i tre timmar och var fortfarande nästan segerrusig även om adrenalinet hade börjat lägga sig.
Sångfågeln var med honom hela tiden.
Nu ska John idag ha möte med sitt skivbolag och management om allt som måste ordnas inför Tel Aviv. Vilka som ska åka med, hur teamet ska se ut och vad som behövs på plats i Israel för Eurovision.
Och också vägen dit. I går berättade John att han räknade med att göra lite som Benjamin Ingrosso gjorde förra året och åka runt i Europa till olika Eurovision-fester och tillställningar för att marknadsföra sig och låten. Och han räknar med att ta sina ”the mamas” med sig dit också.
02:59 hade John Lundvik festat färdigt.
Han tog sin sångfågel, det var härligt hur hårt han höll i den, och begav sig mot utgången.
Men först ställde han upp på lite selfies förstås.
Strax före 02 träffade John Lundvik Frankrikes artist Bilal i baren. Perfekt fototillfälle.
När jag stod vid John Lundviks bord kom det in en hel bricka med gin tonics.
Det blev lite så där småjobbigt mitt bland alla mattallrikar som personalen inte hade hunnit städa undan.
Men vid 01:48 var det inte så många som brydde sig kanske. Mest jag som fortfarande var spiknykter och jobbade.
Oj, efterfesten fortsatte till 05 så klart, när Berns stängde. Och lite till ovanpå det.
Men redan 01:45 lyckades jag få en bild med världens bästa Loulou Lamotte i Johns kör.
Och sen med hela ”mamas”-kören.
Förstår ni att Ashley, i glasögonen, alltså sagt upp sig från sitt jobb i Washington DC för att hon inte fick ledigt för att vara med i Melodifestivalen?
Det var Loulou som fick henne att våga göra det. Väldigt kaxigt!
John Lundvik har både en gin tonic och två glas bubbel framför sig. Det här kommer bli en lång och vild natt…
När John Lundvik sjungit klart var han på väg av scenen. Men skumpaflaskan stod kvar längst fram vid scenkanten. Jag blev tvungen att ropa till honom så han inte skulle glömma de dyra dropparna.
Han fick vända tillbaka och hämta flaskan, men det gjrode han med ett leende.
När han skakat bubblet ställde han ifrån sig flaskan och sjöng sin låt tillsammans med sina ”mamas”.
Men en här pyrotekniken som ni ser här. Den är placerad längst fram på scenen. I panik insåg vakterna det så de var tvungna att bilda kedja och tränga undan oss som stod längst fram för att vi inte skulle bli svedda.
Stackars vakterna fick istället ställa sig med ryggarna mot elden och se till att vi andra höll tryggt avstånd.
John Lundvik fördes genom hela lokalen eskorterad av vakter och jag lyckades hänga med halva vägen åtminstone och prata med honom.
Väl uppe på scenen fick han en magnumflaska champagne som han skakade både länge och väl. För att dusha över oss som stod nedanför.
Jag lyckades hamna precis nedaför så klart. Jag trängde mig dit och knuffade undan någar andra på vägen. Japp, sån är jag. När man kan bada i champagne så står jag gärna längst fram.