Första genomsjungningen ser Jon Henrik Fjällgren ut att vara nånstans mellan skräckslagen, fullständigt fokuserad och i sin egen lilla värld.
Inte ett leende.
Det kommer behövas på lördag.
Okej. Jon Henrik Fjällgrens nummer öppnar med ett hambo-dansande par i traditionell klädsel framför en hög med vedklabbar och en låtsas-låga i Mahan Moin-tyg.
Jon Henrik står mitt på scenen framför Laban- och Labolina-kören.
Och till höger står huskörens Simon Lingmerth och slår så mycket i otakt på en trumma så att publiken kommer bli helt tossig över hur konstigt det låter (det kommer ju inte tv-publiken uppleva eftersom musiken är förinspelad och trumljudet förhoppningsvis inte tas upp av någon mikrofon).
Allra längst till höger står ett träd hämtat från kalfjället.
Vilket fullkomligt etnofjäsk och publikfrieri. Det är som en hel mellanakt i sig själv. Herregud. Jag vet inte vad jag ska säga.
Jajamensan, det här känns verkligen som änglakören i musikalversionen av Priscilla öknens drottning.
Möjligen i kombination med Laban och Labolina.
I selarna ska det visst hänga snöänglar eller vad det kan tänkas föreställas.
Men när tjejerna inte sträcker ut sina armar ser det mer ut som att de har tvångströjar på sig.
Med kören i taket så blir det ju lite som i musikalversionen av Priscilla öknens drottning där kören hänger i taket.
Nu släpas det in ett träd på scenen, en hög med vedklappar sätts in, en vit Malena Ernman-matta rullas ut och ska antagligen kännas som snö och från taket hissas det ner sex stycken kedjor från taket. Där ska det antagligen hänga dansare som snurrar.
Det här med minimalism? Nej, det har aldrig varit en framgångssaga i Melodifestivalen.
Det blev lite skoj när alla artister skulle posera tillsammans på scenen under presskonferensen.
Kalle Johansson är ganska lång. Och Jon Henrik Fjällgren är ganska kort.
Så när Kalle hamnade bakom honom så var han fortfarande tre huvuden högre.
Och så även när han lutar sig fram.
Det får mig liksom att tänka på en gammal leksakskedja. Nej, inte Toys r Us!
Ellen Benediktsons låt är snygg och när tempot hetsar på i andra versen börjar jag gilla Insomnia vid andra lyssningen. Men det här bygger på att Ellen lyckas gå från sångfågel till scenartist. För den här Loreen-kopian kräver sin kvinna på scenen för att övertyga.
Nej, andra genomlyssningen av Kalle Johansson känns det här tyvärr bara som ett platt Håkan Hellström-försök. Allvarlig pojkpop på svenska som vi har sett försök till i festivalen förut och det har inte funkat. Det är ju faktiskt bara Håkan som är Håkan. Om Kalle är med i toppstriden på lördag kommer jag bli jätteförvånad.
Hela introt till Andreas Weises låt är rakt av plockat från Let me entertain you. Men det är snyggt stulet ”dumb dumb dumb”. Refrängen är effektiv och jag sjunger med direkt i andra lyssningen.
Alltså, jag gillar Andreas Johnson. Jag erkänner. Jag gillar Andreas Johnsons låt! Det är nästan en hädelse i mina schlagerkretsar. Men det här är nog hans bästa låt i Melodifestivalen tycker jag vid andra uppspelningen.
Isa låter Katy Perry och Taylor Swift och det behövs en ny ung svensk poptjej så jag hoppas att det här lilla upptemponumret växer till sig på scenen. för då skulle Isa kunna imponera. Tyvärr har refrängen två problem, den är först lite otydligt anonym och sen blir den direkt tjatig utan att ha hunnit passera nånstans där emellan.
Kristin Amparos bröllopslåt är väldigt stämningsfull, en balladernas ballad som pendlar från Sarah dawn Finer och Seinabo Sey till Adele och ibland fläktar det till av Sias Chandelier. Och i morgon hoppas jag att Kristin dessutom blåser mig av stolen med sin röst under repetitionerna. Det här kan definitivt bli årets stora Melodifestival-ballad.
Heja-na-håå-hejaheja-naahh och så tre textrader på det. Delar av jojkmelodin och trummorna är väldigt inspirerade av öppningslåten i Lejonkungen, Elton Johns Circle of life med den afrikanska kören. För att inte säga plockad rakt från den tecknade succén.
Jon Henrik Fjällgren jojkar genom i stort sett hela låten. De få textraderna sjungs av kören.
Och det här är midtempo-effektivt med etno sprutande ur ögon och öron, med säckpipor och hej-åå-låå-hejaa.
Given supersuccé på lördag.
Jon Henrik Fjällgrens låt heter Jag är fri (Manne Leam Frijje) och har troligen Melodifestivalens kostaste text nånsin.
SVT brukar säga att vi inte får lägga ut hela låttexter av upphovsrättsliga skäl. Men jag är tveksam till om man kan hävda upphovsrätt på tre meningar.
Ja, för texten är inte längre än just tre meningar.
Jon Henrik kommer ju jojka och det är så låten inleds.
Sen kommer textrad nummer 1:
”I det regn som faller, innan natten blivit dag”
Och direkt så följer textrad nummer 2:
”Står vi före stormen, tillsammans bara du och jag”
Sen blir det lite jojk igen innan textrad tre kommer:
”I den vind som blåser, vilar våra andetag”
Jag väljer att hävda citaträtten om någon skulle protestera mot att jag publicerade dessa tre textrader.
Nu är vi på plats i Östersund och har ätit lunch och checkat in på hotellet. Frida Söderlund har börjat genomföra intervjuer med artisterna. Här är det Jon Henrik Fjällgren som enligt de senaste oddsen är favorit den här delfinalen.
Så här ser Betssons odds ut just nu för att ta sig direkt till final:
Jon Henrik Fjällgren 1.50
Kristin Amparo 2.00
Andreas Johnson 2.20
Ellen Benediktson 2.60
Andreas Weise 3.70
Kalle Johansson 4.80
Isa 7.00
Och här har vi Unibets senaste odds:
Jon Henrik Fjällgren 1.50
Kristin Amparo 1.95
Andreas Johnson 2.20
Ellen Benediktson 2.75
Andreas Weise 3.75
Kalle Johansson 5.00
Isa 7.00