Jonathan Fagerlund kör sin trallvänliga lättpop och får bra respons från publiken, men jag tyckte att han var snäppet bättre tidigare idag. Nu var han lite för avslappnad.

Jonathans kläder ser ni här. Slitna jeans, armlös t-shirt. Ser ut som en typisk 18-årig kille på väg till pluggen en varm vårdag. Inget som sticker ut. Inget som får modeexperterna varken att gråta eller jubla.

Tjejerna i fejkbandet som gör honom sällskap på scenen ser tyvärr ÄNNU yngre ut i sina scenkläder.

”Hello, hello, hello, here I am” jag kan inte sluta tralla med.

Jonathan Fagerlund tar långa snack med sin koreograf, Henke von Z och annat löst folk i produktionen mellan varje rep, men han känns inte alls lika nervös på scenen idag. Kamerorna sitter där de ska. Kanske har man skalat bort nån tittvinkel som var onödig sen igår.

Numret är enkel glad gitarrpop som är omöjlig att inte sjunga med i, men som andranummer efter Nina Söderquist och precis före Shirley så kommer han fullständigt drunkna.

Innan Jonathan gick och la sig igår kväll lovade han mig att han skulle öva på kameravinklarna ordentligt. Nu får vi se hur det går.

Tredje genomsjungningen är det fullständigt omöjligt att inte sjunga med i Jonathan Fagerlunds banala gladpop.

Men han har stora problem med att lära sig vilka kameror han ska titta i. Tine Matulessy, Jonathans koreograf, sitter intill mig och markerar tydligt med hela armen vilken kamera han ska titta i.

På storbildskärmen bakom Jonathan glider bilder på nån storstad förbi. Längtar han redan bort, Jonathan? Andra genomsjungningen låter heller inte helt klockrent.

Bakom mig i arenan sitter en recensent och retas med Jonathans textslinga hello, hello, hello:
– Good bye, good bye, good bye!

Bakom Jonathan Fagerlund mimspelar tre tjejer som ser ut att vara i 14-årsåldern på instrument.

Bandgrejen här har vi sett förr, bakom Patrik Isaksson, bakom typ alla solokillar som åkte ur sina delfinaler förra året och framför allt bakom Jimmy Jansson. Kan bli svårt att få detta att sticka ut hur glad Jonathan än känns på scenen.

Jag saknar det där wowet jag efterlyste vid genomlyssningen igår. Det behövs så mycket mer för att det här ska kunna ta sig vidare.  Refrängen däremot sitter. Hello, hello, hello, welcome to my life. Det är svårt att inte sjunga med.

Jonathan Fagerlund var direkt in och kommenterade vad jag tyckte om låten på bloggen:

”Oh yes, du ska få se 🙂 Kom ihåg detta när du ligger där ikväll och inte kan sluta nynna på låten.. 😉 ”

Nu räknar jag med att bli överraskad av scenframträdandet också, Jonathan!

Jonathan Fagerlund sjunger Welcome to my life och det är glad gitarrpop som på scenen kommer kompas av ett fejkband av tjejer.

Lite lättsam sommar-Jimmy jansson-pop, men inte riktigt så glatt som Jimmy brukar få till det. Tjejerna kommer bli glada av det här, men jag tror det kan bli lite för anonymt.

Vid första genomlyssningen känns det som tusen andra låtar som inte heller tagit sig vidare från sin delfinal i Melodifestivalen. Här krävs nåt alldeles extra på scenen. Vi får se imorgon…

Yngst i veckans startfält är Jonathan Fagerlund med sina dryga 18 bast.

Han har hunnit torrepa och har tagit med sig sin schlagermaskot. Om ni inte ser det så är det ju en zebrarandig galagnu som heter disco-Bettan.

Självkart, eller hur?