Jag var bara tvungen att ta en selfie med Josef Johansson. Han är ju så skön!

– Jag blir nervös ut nu, Tobbe hur ser man snygg ut?

Josef Johansson blev lite nervös när en fotograf bad honom posera för kamerorna.

Josef Johansson har varit nervös hela veckan. Men nu flackar han i alla fall inte lika mycket med blicken. Jag tror att det här kan skrälla ikväll, för nu funkar det ju.

Kläderna? De är designade av Naim Josefi som vunnit svenska Project runway och förra rået gjorde kläderna åt Janet Leon.

På scenen är han betydligt tryggare nu än han såg ut för bara en minut sen.

Han får till kamerorna bättre än under tidigare rep, men det finns fortfarande några steg kvar att förbättra till ikväll.

Det känns som att varken han eller bildproducenten vågar vila med kameran på honom allt för länge. Han skulle behöva några rejält långa blickar in i kameran ikväll.

Josef Johansson ser rejält nervös ut innan han går ut på catwalken.

Han får syn på mig så jag gör tummen upp. Han är en skön kille.

Vi sitter och skriver på artisthotellets restaurang när Josef Johansson kommer förbi med en luftfuktare i famnen.

– Jag har tappat kortet till mitt rum så jag kanske får sova hos Clara Henry i natt eller något, säger han med ett litet skratt.

Men så får han syn på mig och försöker gömma sig för att inte hamna i bloggen med det uttalandet. Det ser ganska lustigt ut när han springer runt med luftfuktaren i famnen och smått har panik över vad han sagt.

– Du kan få ett eget scoop istället som är på riktigt, för jag skojade ju bara, alltså Tobbe!

Josef kommer försiktigt fram för att övertyga mig att inte skriva att han ville sova inne hos Clara Henry.

– Fråga mig vem jag tänkte på när jag sjöng idag, säger han.

Så jag frågar:

Vem tänkte du på idag när du sjöng?

– Clara Henry!

Japp. Tyckte du att det var bättre? Att Clara Henry får veta vem du fantiserar om genom min blogg? Visst, inga problem för mig.

Josef Johansson känns möjligen marginellt mindre spattig på scenen nu ikväll. Han flackar inte lika mycket med blicken i alla fall.

Men samtidigt känns det som att han inte vågar möta kameran med blicken tillräckligt länge för att gripa tag i tittaren.

Det här är en stark låt och han sjunger bra, med en egen stil och röst.

Men till imorgon behöver han möta kameran mer, se rakt in i tv-tittarna och framträda mindre för arenan.

Josefs sista genomsjungning är hans bästa. Det jag ser av den. Det råkar ju vara hockey samtidigt och de sista 1.30 sammanfaller med Josefs sista genomsjungning. Sorry.

Men som ni ser följer jag delar av repet i alla fall, parallellt med min kollega Emils direktrapportering från hockeyn på Aftonbladet.se

Första genomsjungningen känns han betydligt säkrare än igår. Men när Josef Johansson vid ett tillfälle tappar bort sig med kameran gör han en stor grej av det på scenen och liksom skämtar om att han tappade bort sig.

Det blir lite skoj och charmigt för oss i publiken, men jag tror det är fel väg att gå för lördagssändningen. Missar man en kamera då är det bara att gå vidare till nästa utan att visa det. Den här låten bygger inte som ett dansnummer på att alla kameravinklar sitter. Men när han tittar in i kameran måste Josef se ut som en självsäker, charmig och glad kille. Inte en rädd hund som igår.

Josef Johansson har på sig…

Ja, jag vet inte riktigt. Det är en som en kort tröja, över en lång t-shirt, över något ännu längre i plast eller svart läder som nästan blir en kjol. Och sen byxor ner i ett par ulliga skor.

den översta tröjan har en hög oformlig krage som blir som en scarf.

Jag gillar det här.