Anton Ewald och Josef Johansson kör på lite samma stil på festen. Läderjacka över t-shirt, men där Anton som vanligt väljer vitt under har Josef tagit en svart tisha.

Och båda med bubbel i händerna.

Fjärde genomsjungningen låter bättre och Josef känns säkrare på sina kameror. Varmare i kläderna.

Men jag vet inte om han vill verka mer nervös än han är eller vad det är, men han liksom leker med sin nervositet före och efter genomsjungningarna.

Tredje genomsjungningen ska Josef ta det lugnt med sången på scenen säger Henric von Zweigbergk.

Josef Johansson blir som ett barn när han tappar bort sig på scenen, som att han behöver bevisa något för oss som sitter i publiken och förklara sig istälelt för att köra på och fortsätte fokusera på repet.

Han skämtar mitt i låten om att han missar en kamera och tar ett felsteg. Bättre att fokusera på låten och att sätta resten av numret.

Kören står ute på pucken genom hela låten. Det gör att Josef känns ensam på scenen, speciellt när han verkar så nervös.

Kanske läge att lyfta upp dem på scenen för att Josef ska känna sig tryggare?

Josef Johansson känns nästan som en rädd liten fågel på scenen även i inledningen av andra genomsjungningen.

Men låten är riktigt bra. Och när han sätter tonerna och får till rörelserna på scenen så kan det här vara något att bygga på till lördag. Dessutom är Josef en skön kille.

Men den stirriga blicken måste han hitta ett sätt att ta ner för att istället hitta kamerorna och charma tv-tittarna.

De snurrande ljuskällorna filmas med gopro-kameror för att man inte ska behöva sätta en fotograf precis där.

Josef Johansson har med sig fyra snurrande ljuskällor på scenen.

I första genomsjungningen sitter sången så där, det märks att han är nervös och inte säker på vilka kameror han ska titta i.

Kören står ute på satellitscenen ute i publiken. Kanske skulle han känna sig tryggare med dem på scenen.

Josef känns ändå skön när han repar. När han sjungit klart första genomsjungningen utbrister han i mikrofonen till oss i pressen.

– Tack för att ni är så läskiga!

Josef Johansson har inte hunnit repa innan han säger i micken:

– Jag är liksom nervös.

Josef Johanssons Hela natten har skamlöst stulit Rihannas Stay-piano i introt.

Den här versen är en evighet lång, men bygger upp till en snyggt effektiv Martin Stenmarck-refräng som sen tar över hela låten och dominerar fram till woo-hoo-hoo-kören kommer in och tar med sig refrängen hela vägen till mål.

Josefs låt bryter av från övriga startfältet även i andra genomlyssningen. Kan han övertyga på scenen så blir det här farligt.

Josef Johanssons Hela natten börjar stillsamt och så växer första versen, som nästan aldrig tar slut innan refrängen kommer igång. Det här har definitivt gått i både Martin Stenmarckss och Håkan Hellströms skola med lättrockpop på svenska.

När refrängen väl har börjat tar den inte heller slut, och smittar effektivt. Kan han leverera det här på scenen så blir det farligt.

Och lägg på det en woo-hoo-hoo-kör som ersätter tonartshöjningen för att avsluta låten.