– Hör du vad de säger nu, Tobbe?
Kalle Moraeus möts av fans i hotellfoajén och Kalle får syn på mig där jag jobbar. De överöser honom med beröm och Kalle vill vara säker på att jag hör vad de säger.
Klart jag hör allt beröm. Och du är väl värd det!
Kalle Moraeus gör ett stabilt rep och får feeling på scenen.
Han tjoar och klappar händer och får med sig publiken på främre parkett.
Kalle Moraeus och Martin Almgren slappar visst lite i logen inför genrepet. Men det måste vara ganska trängt där inne om man får tro på Kalles instagram.
Skivbolaget och en av låtskrivarna, Alexzandra Wickman ser till att prata med Kalle Moraeus mellan genomsjungningarna.
Tredje genomsjungningen och Kalle kan ju det här. Inga konstigheter. Det är tryggt och säkert och kompetent och svårt att inte sjunga med nu när man kan den här låten.
Det jag saknar i Kalle Moraeus låt och framträdande är att hans härlighet inte riktigt går fram. Det här mysiga, lätta att tycka om, finurliga, som han alltid bjuder på i intervjuer och när han varit programledare.
Det går inte fram när han framför Min dröm på scenen.
Istället känns han som den kompententa musiker och sångare han är, men utan den där glimten i ögat som jag älskar med Kalle.
Det räcker inte med lövad grind och folkdansgille på scenen.
Kalle Moraeus gitarr-snodd har dalahästar på sig och så även Kalles skjorta som dekorerats med vita silhuetter av de kända trähästarna.
Ska man köra på svenskheten så varför inte gå hela vägen till det extrema?
Kalle Moraeus har höjt sig sen gårdagen. Nu kör han för fullt från första genomsjungningen.
Men jag undrar om inte Orsa spelmän bytt sida. Igår minns jag bestämt att de hela tiden stod på vänster sida av scenen, men nu börjar de på höger och flyttar till andra sidan.
Kanske såg jag inte så uppmärksamt på detta igår, men jag tror att det är ändrat.
Kalle Moraeus gör inte en Hasse Andersson. Min dröm är inte en schlager med modern produktion.
Det här är mycket mer typiskt dansbane-Kalle. Tredje genomsjungningen känns det som att Kalle får feeling på scenen och lever sig in mer i låten. Då minns han texten också.
Smart förresten att sätta elgitarren i handerna på honom. Det blir ett naturligt sätt att använda händerna.
Alltså det här numret är som midsommarvarianten av Hasse Anderssons dansbana.
Nu låter öppningen bättre, men andra versen tycks Kalle Moraeus tappa texten lite.
Han berättade för mig igår att han har jättesvårt för att lära sig saker utantill.
Mellan genomsjungningarna passar Henric von Zweigbergk på att retas med Kalle Moraeus och tar fram ett måttband för att kolla mäta höjd och midjemått.
– Det skilde en decimeter. Ni får själva lista ut på vilken ledd, säger studiomannen från scenen.