Med på scenen i Kalle Moraeus är hans brorsdotter Anna Moraeus. Hon spelar fiol i öppningen och är med och dansar också.

Här på bilden tillsammans med Melodifestivalens husdansare Kenny Lantz.

Första genomsjungningen låter det lite surt i vissa partier för Kalle Moraeus och det märks att han struntar i att ta i.

Det är folkdansgille och midsommarkänsla på scenen.

Kalle Moraeus har elgitarren med sig på scenen.

Orsa spelmän är med i Kalle Moraeus nummer och trots att deras spel inte kommer att höras i tv-sändningen, eftersom all musik är förinspelad, tämnker de inte kompromissa på sitt eget spel.

För att vara säkra på att höra sig själv spela hör jag hur de måste lossa på sina in-ears och ta ur medhörningen från den förinspelade musiken.

Kalle Moraeus jämför sig själv med Grodan Boll i dagens tidning.

– Jag uppfyller ju inte mallen som programledare alls. Jag ser ut som grodan boll, jag hör inte själv vad jag säger när jag pratar och jag kan inte lära mig nåt utantill, vad sjutton gör jag där, säger han.

och vad gör våra älskade redigerare då?

Letar upp en bild på Grodan Boll så klart. Humor på absolut bästa nivå.

Vissa saker får man bara i en papperstidning. Eller åtminstone sidredigerad online-upplaga. Oj, vad jag kommer sakna sånt här när tidningsmagnater över världen bestämmer sig för att papperstidningar inte längre lönar sig.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här inlägget vartefter.

Martin Almgrens pampiga stadium-country har en väldigt effektiv refräng och med tanke på att han har en pipa som definitivt kan leverera live så borgar det här för möjlig arenafavorit på lördag. Den känns väldigt svennebananig och lätt att ta till sig, och jag ser framför mig handklapp och stående ovationer.

Barbi Escobars Stark följer inte riktigt mönstret för en klassisk låt när hooken ligger i en tropical house-slinga där hon i princip bara säger låttiteln två gånger. Men när Renaida tog sig vidare första veckan så kan det här absolut funka för det är väldigt modernt och tydligt. Här kommer allt att hänga på hur Barbi är på scenen.

Monchos Cuba libre skulle absolut kunna gå på Panetoz-kontot. Det är glatt och härligt och man kan sjunga med direkt i nonsensrefrängen om ”ta en cuba libre cuba libre dansa, dansa som aldrig förr”. Men det är samtidigt så genomdumt. Jag undrar verkligen vad Moncho vill med att göra den här låten. För den får mig bara att tänka på sommarskräplåtar som ”Fanta och rosé” och ”Bag in da box”.

Jessica Anderssons Party voice är något som vi inte hört henne göra i Melodifestivalen förut. Snygg tjejpop à la Kylie Minogue eller Helene Fischer, där Jessica får sjunga en hel del med falsettröst. En självklar favorit för det uppdaterade schlagerdansgolvet som för länge sen tröttnat på Bra vibrationer och Evighet.

Kalle Moraeus Min dröm bjuder upp till dans i en midsommarnattsdröm med ett helt folkdanslag i produktionen. Roger Pontare hela vägen och versen bygger upp till nåt jättepampigt, som i refrängen inte är lika effektivt som versen lovat. Det riskerar därför att bli lite otydligt om inte Kalle charmar tittarna som Hasse Andersson gjorde med Guld och gröna skogar.

Dotters Cry är helt klart veckans mest moderna låt. Den som låter allra mest 2018 utan att krångla till det för mycket. Det är snyggt producerat med en berättande och intressant vers där musiken plinkas fram tillsammans med fingerknäpp och en refräng där hennes röst bara griper tag.

Mendez hakar på Despacito-trenden och återupplevar därmed genren där han själv var ledande i Sverige i slutet av 90- och början av 00-talet. Det här är glatt, härligt och mycket mer på riktigt än Monchos Cuba libre. Det här är supereffektivt. Väldigt snyggt. Och precis lagom mycket igenkänning för att, åtminstone på en låtlyssning, segla sig direkt till final.

Kalle Moraeus Min dröm är precis det man förväntar sig av honom. Det är nyckelharpor och dragspel och Roger Pontare och naturromantik.

Refrängen är fylld av känslan av midsommardans kring stången, men mer folkmusik än logdans och det är ingen modern produktion à la Hasse Andersson. Det kan ändå bli farligt om Kalle levererar i kameran.

Nu kom Kalle Moraeus också tillsammans med Orsa spelmän och gitarren på ryggen.

Kalle har tillbringat natten i Stockholm och det var tydligen inte den bästa uppladdningen inför veckan.

På frågan hur läget är blev svaret:

– Jag är trött. Jag var i Stockholm igår, det är för roligt. Det är inte bra. När man är van vid Orsa blir det farligt när man kommer dit.

Henric von Zweigbergk försöker hetsa fram ett Dala-bråk på scenen inför Stiko per Larssons rep. Men hur han hän försöker få Stiko Per att hålla med om dumheter han säger om Kalle Moraeus så får han till till det.

– Nej, nej, nej, vädjar Stiko Per från scenen.

Och sen lyckas han kontra med att sjunga några toner av Moraeus förra Melodifestivalen-låt Underbart.

Snyggt, parerat!

– Nämen, där är ju du också.

Det var Kalle Moraeus ord när jag kom med mobilen och fångade honom och Kristin Amparo på bild.

Kristin höll inte heller igen på festen. Hon såg ut att njuta av varje sekund, oavsett om hon samtalade med Kalle Moraeus, fick beröm av random festdeltagare eller bara stojade på dansgolvet.