Melodifestivalens tävlingsproducent Karin Gunnarsson hittade Tone Sekelius på dansgovlet och kramade om henne.
Och sen var det Farah Abadis tur att krama om finalisten som gjorde succé igår kväll.
Jag tror att Tone gick runt konstant med det här härliga, stora, gapande leendet, fortfarande i lite av ett chocktillstånd, att det gick vägen även i år och dessutom rakt till final.
När klockan var halv tre krmaade Cazzi Opeia om tävlingsproducenten Karin Gunnarsson och sa att det var dags att gå hem.
Det var kanske vad hon tänkte. Men så blev det inte.
En timme senare hittade jag henne fortfarande i lobbyn med massor av folk som ville ta bilder och prata.
Hennes fina föräldrar var men hela kvällen och natten. Så stolta över henne. Jag är ledsen över att jag inte tog en bild med mamma och pappa…
Klara Hammarström hittade tävlingsproducenten Karin Gunnarsson i baren. Kan det vara så att det pratades om en fjärde gång i rad?
Liamoo dök också in i samtalet. Han sjöng ju demo på fyra av låtarna i finalen, sin egen, Anders Bagges, Robin Bengtssons och John Lundviks. Kanske ville även han prata om en ny plats i Mello nästa år?
Nu har vi fått veta från vilka länder de internationella jurygrupperna kommer i år:
Trots kritiken förra året och trots att tävlingsproducent Karin Gunnarsson har haft ett helt år på sig har hon alltså bara lyckats jaga fram en enda jurygrupp från öst.
Det är faktiskt under all kritik och visar hur ointresserade SVT och tävlingsproducenten verkar vara av internationella juryns inverkan på tävlingen, vilken vinnare som utses och därmed Sveriges vinstchanser i Eurovision.
Ni kanske minns förra året när SVT och Gunnarsson på allvar lyckats med konststycket att ta med en jury från Belarus som enda östjury i Mello. Blinda för omvärden hade man alltså valt en jury från ett land som stod i uppror efter ett fejkat presidentval. EBU skulle senare utesluta det belarusiska tv-bolaget och därmed stoppa landet från Eurovision.
Den belarusiska jurygruppen i Mello petades så småningom och ersattes med en jury från Storbritannien. Plötsligt hade Mello en i princip helt västeuropeisk jury.
Resultatet: Absolut ingen fingervisning alls över hur Eurovision-publiken skulle kunna tänkas rösta i Europafinalen. Sverige och Tusse slutade på en 14:e-plats.
Karin Gunnarsson har under presskonferenser i år överlåtit alla frågor åt projektledaren Anette Brattström. Kanske beror det på hennes löjeväckande svar om internationella juryn förra året. Så här såg det ut då:
En av de sista låtarna på festen i natt blev Tone Sekelius My way och folk verkligen flög upp på dansgolvet.
Tävlingsproducenten Karin Gunnarsson var så klart upp och firade med Tone.
Hon var den som i somras tog kontakt med Tone och frågade om hon fortfarande ville vara med i Melodifestivalen. För My way skrevs för flera år sen, innan Tone kom ut som transperson. Den skickades in till Mello, men togs inte ut.
Så i somras hörde Karin av sig och frågade om Tone ville skicka in den igen. Och nu kom den med, och tog sig i går kväll vidare till final i Melodifestivalen. Succédrag av Karin helt enkelt!
Vad var det nu vi sa om Marcus och Martinus i Melodifestivalen nästa år? Här tisslas och tasslas det i alla fall med tävlingsproducenten Karin Gunnarsson.
Längst ut till vänster djupt försjunken i sin mobiltelefon? Låtskrivaren och Eurovison-vinnaren Anton Hård af Segerstad (som förut gick under namnet Anton med det väldigt långa efternamnet, men sen dess har han ju förkortat Malmberg Hård af Segerstad).
Han kom samtidigt som de norska tvillingarna, men försökte hålla sig lite i bakgrunden. Men se, det går inte när jag år i farten.
Oscar Zia hittade också tävlingsproducenten Karin Gunnarsson på dansgolvet. Jag hoppas att de också pratade om en tävlingsomgång i Mello. Han skulle inte vara den första artist som rivit av en programledaromgång för att sen återvända till att tävla.
Måns Zelmerlöw och Charlotte Perrelli är de mest framgångsrika, men Danny Saucedo, Eric Saade och Marie Serneholt har gjort detsamma.
Bishat Araya är en av låtskrivarna till Cazzi Opeias låt. Hon var så klart överlycklig över att ha tagit sig till final. Här har I can’t get enough precis spelats och hon firar med tävlingsproducentebn Karin Gunnarsson.
När vi hittade varann i baren ett gäng timmar senare berättade hon för mig att hon sagt till Karin att målet var: Nästa år tre låtar med i Mello. Och 2024 skulle hon vara med själv som artist.
– Vänta, lät jag kaxig och dryg när jag sa det? sa hon plötsligt lite oroligt.
Men självklart inte. Man ska ha mål. Och ju tydligare man uttalar dem, desto mer kommer man sträva efter att nå dem.
En sak till med Mello-sändningen där grupperna i semin lottades.
Den idiotiska bildproduktionen motverkade SVT:s och Mello-redaktionens vilja med sändningen. Här skulle lottdragnningen ske inför så att säga öppen ridå, så att alla som ville skulle kunna se hur det gick till.
Men istället klippte bildproducenten in på en närbild på Oscar Zia varje gång han skulle öppna en glitterboll. Hade det här skett i något annat sammanhang skulle jag ha misstänkt att lottningen var riggad. Det gör jag inte nu, jag tror bara att bildproducenten var ovanligt ogenomtänkt.
För om SVT verkligen vill att folk ska lita på dem då kan man inte göra en lottdragning på det sättet. Det motverkar varenda syfte med hela sändningen.
Kolla själv här hur klantigt genomförd den här lottningen var.
Ali Jammali hade så roligt på festen igår. Det ville nästan inte sjunka in att han och medina tagit sig till final.
Efter Run to the hills spelades Medinas In i dimman och då svängde han runt tävlingsproducenten Karin Gunnarsson på dansgolvet.
