Kiana Blanckert har Isa Tengblad med som kör i kulissen. Lite intressant att Isa tycks ha pausat artisteriet. Förra veckan körade hon ju i två nummer och hon har även dykt upp som låtskrivare och producent i andra sammanhang.

För Kianas del är det bra med kör i kuliss. Kianas nummer kräver en del dans och för att det ska bli snyggt på scenen är det bra med lite röststöd i kulissen.

Men Kiana känns som en stjärna på scenen. Här finns det potential, verkligen! Det här känns som någon som publiken kan känna att de får ”upptäcka” på lördag. Det gör att hon kan bli farlig i tävlingen.

Kiana Blanckert kliver ut på scenen genom en öppning i ledväggen längst bak på scenen.

Hon har en häftig röst med mycket personlighet. Det låter verkligen inte som en 16-åring som sjunger.

Ledväggen har ett rosalila mönster fram till refrängen när dansarna kommer in från sidorna. Kiana har såväl husdansarna Lisa Arnold, Lamin Camara Holmén, Kenny Lantz och Kim Pastor som två externa dansare, Tristan Gomez och Ellinea Siambalis, med sig.

Men dansarna syns inte i bryggan. Istället ser man de neonrör de håller i och som blir en snygg effekt i mörkret.

I refrängen blir det neonrörsdans som visar ett uppbyggt och genomtänkt nummer. Äntligen.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget vartefter.

Kiana Blanckert gör snygg generisk pop som skulle kunna vara Zara Larsson eller Nicki Minaj och hamrar in låttiteln, kanske några gånger för mycket. Kunde man inte ha hittat något annat att sjunga i refrängen än ”Where did you go, where did you go, where did you go”?

Signe & Hjördis öppnar med fiol och man förstår direkt att det här kan bli kul etnopop som brukar gå hem. Det är så kommersiellt uttänkt på nåt sätt, att funka för dem som älskade Hasse Andersson och Sarek och Timoteij, men kanske tyckte att Nordman var lite för gubbiga förra veckan. Det här är genomsnäll gladschlager-epadunk-etnopop.

Smash into pieces gör sån där snäll rock som verkligen kan få folk att rösta, speciellt som det inte varit nån rock tidigare i år. Det är midtempo med refräng som sätter sig, men frågan är om det här också känns för generiskt för folk? Smäll på med mycket pyro så kan det absolut bli farligt.

Mariette Hansson bygger sin One day som en fanfar. Det här kan vara Mariettes bästa låt sen Million years. jag undrar bara om det är för sent? Kommer folk se henne som en potentiell vinnare, eller är hon den typiska finalkandidaten som slutar på nedre halvan där?

Emil Henrohn är nog helt chanslös den här veckan. Men jag älskar den här musikalschlagern vid andra uppspelningen. Den är liksom så dum, som att den skrivits mallad på schlagerlåtarna som tävlade 2000-2004, med rim som staplats på varandra för att det ska låta lyxigt och härligt och festligt, utan någon riktig tanke på innehåll. Den kommer omedelbart läggas på min spellista på lördag!

Axel Schylström gör en pianoplinkande ballad som växer med lite gospelkänsla till något som skulle kunna vara hämtad från The greatest showman-soundtracket. Men det är ett rätt starkt startfält den här veckan, så han behöver verkligen excellera för att ha en chans.

Loreen avslutar sista deltävlingen och det här är ju den artist och låt som alla väntat på, hela säsongen. Det gör pressen på henne enorm. Låten använder hennes röst som ett instrument som bygger upp till en snygg You-ou-ou-ou följt av tattoo-oo-oo-oo-hook. Det här är otroligt snyggt. Men förväntningarna på Loreen är skyhöga. Det finns risk att folk blir besvikna trots att det här nog är årets absolut snyggaste och starkaste låt. Med rätt scenshow borde Loreen kunna golva svenska folket igen.

Kiana Blanckert gör Where did you go och det kommer ingen att missa. Enligt låttexten upprepas titeln 35 gånger under 3 minuter.

Kiana har en skön mörk röst som gör att hon låter mycket mer vuxen än sina 15 snart 16 år.

Det här är snygg modern pop i midtempo mixat med edm, där låttiteln verkligen dunkas in gång på gång. Möjligen blir det lite tjatigt. Och det låter jättelikt nånting, men jag kan inte placera det nu.