Nu börjar artistrepen äntligen. Klara Hammarström är först ut. Jan Johansen repar efter henne.

Redan igår såg vi ju scenkläderna, silverkroppsstrumpa på Klara och rosa tighta danstoppar och underdelar på dansarna.

Klara har skön attityd på scenen och det här är en tydlig Shakira-Fuego-låt med dansbrejk inlagda. Det färgglada och fartfyllda kan få många att rösta och det funkar som en tydlig öppning.

Nu kom Klara Hammarström också till festen. Härligt glammig, så där som en Hollywood-stjärna från förr.

Tredje genomsjungningen och Klara Hammarström känns genomtrygg på scenen. Men jag minns fortfarande inte låten efter att den tagit slut.

Klaras sparkdress sitter liksom ihop med skorna. Jag förstår aldrig hur tjejer kommer in i såna här grejer. Men snyggt blir det.

Efter första genomsjungningen går SVT:s nummeransvarige Lotta Furebäck igenom kamerorna med Klara Hammarström.

Klara och dansarna gör stora delar av första versen sitt-dansande i trappen, och sen fortsätter showen på scengolvet.

Hon jobbar bra med kamerorna och har bra utstrålning på scenen. Hon känns självsäker och trygg på scenen redan vid första repet. Det är väldigt imponerande.

Jag tror bestämt att Klara Hammarström har sina scenkläder på sig från start. Eller vad tror ni?

Klara och hennes dansare börjar på trappstegen, men flyttar snart ner på scenen och gör ett danspopigt nummer. I Eurovision-kretsar hade det liknats vid Fuego, Cyperns tävlingsbidrag för några år sen som belv en stor hit och som sedan dess efterhärmats flera gånger i Eurovision. I det här fallet är det Sacha Jean-Baptiste som koreograferade Fuego som också gjort detta nummer.

Klara har bra energi och gör ett coolt nummer tillsammans med dansarna Lisa Arnold, Keisha von Arnold, Kim Pastor och Milena Jacuniak.

Men jag minns inte låten när numret är över. Vi får se hur det här utvecklar sig.

Nu har det körts in nån form av enorm rosa trappstege på scenen. Det verkar vara en del av Klara Hammarströms nummer.

Klara Hammarström gör entré i blå ormskinnsimitation.

Dotter döljer sig lite under en leopardmöstrad mössa.

Mendez och Alvaro Estrella kör rött och svart till presskonferensen.

Linda Bengtzing har kostym, men visar en del hud under.

Det här med solglasögon i olika toner tycks vara Paul Reys stil.

Och så Anna Bergendahl.

Nu får vi lyssna på alla låtar en gång till. Jag sammanfattar intrycket från andra lyssningen i det här inlägget som jag uppdaterar vartefter.

Klara Hammarström gör ganska skön Shakira- och J Lo-pop som känns lite för generisk även vid andra lyssningen. Det händer väldigt lite i låten, men den är uppbyggd med tydliga danspartier som skulle kunna väcka liv i scenshowen.

Det är som sagt Thorsten Flincks version av Miraklernas tid vi får höra, inte Jan Johansens. Det är teatralt och pratat och mer åt vishållet inte alls den där typen av stor ballad som vi är vana att Janne gör. Men jag gillar att låten har flera höjningar, det väcker liv i den och jag gillar verkligen refrängens ”jag ger mig jag ger mig jag ger mig till slut, jag är besegrad”.

Dotter blev verkligen snuvad på succé förra gången hon var med och tävlade med kritikerfavoriten Cry 2018. Men Bulletproof är betydligt mindre direkt, med en vers som inte tar tag i mig vid andra lyssningen heller. Men refrängen sjunger jag med i.

Mendez feat Alvaro Estrella gör en latinopartylåt som äntligen sparkar igång schlagerfesten på lördag. Trist att det ska dröja till låt fyra. Förvånad över att så mycket av versen är på spanska. Men Mendez vill väl säkra ännu en hit i Sydamerika i första hand.

Linda Bengtzing kan absolut ta sig vidare den här veckan. Hennes Alla mina sorger börjar vemodigt, men sparkar igång till refrängen. Jag saknar visserligen det där schlaget i magen, även vid andra lyssningen, men i andra refrängen är jag ändå lite med på tåget. För låten växer och blir svulstigare genom sina tre minuter.

Paul Reys lite deppiga Talking in my sleep är låten man vill lyssna på när man gråter ensam i sängen, men också när man åker bil i innerstan och vill sjunga med i en stark refräng. Det här kan absolut bli hans stora genombrott i Sverige.

Anna Bergendahl kommer perfekt efter Paul Rey med glädje och driv i sin Kingdom come. Ja, det här är den låten man kommer sitta och vänta på tills man får höra den. Och jag tror inte nån blir besviken. Abba-piano och country-gitarrer och Annas sköna röst är en perfekt trio. Och refrängens ”My kingdom come and on and on” är väldigt effektivt. Jag gillar’t.

Ja, där har vi lyssnat på alla låtarna två gånger. Nu ska jag och Markus spela in tv som kommer till er strax.

Klara Hammarströms Nobody öppnar veckans tävling. Det är mycket ord som inte har några slutkonsonanter, want och what blir båda wa i Klaras version.

Det här är midtempo-pop som nog kan bli ett snyggt shownummer på scenen. Känns kanske lite Shakira eller J Lo, men för Eurovision-fansen kanske en lite svagare version av Fuego helt enkelt.

Det här behöver hända på scenen för att jag ska gå igång på det. Det är liksom inte dåligt, bara lite platt.