Nu sprang jag på fina Krista Siegfrids här i presscentret. Hon är dels här och jobbar för Out TV och passar dessutom på att gigga på olika Eurovision-fester.

Ikväll ska hon hinna med två olika spelningar efter sändningen, inklusive Euroclub.

Och det känns som att det inte är Eurovision förrän man fått en kram av Krista, så nu är det äntligen Eurovision!

Hon frågade hur jag kände inför att Finland kommer vinna ikväll. Jag kontrade med att jag verkligen unnar Finland ett silver!

Krista Siegfrids tänker ni, vad gör hon i Rotterdam? Hon bor sen en tid tillbaka i Nederländerna och hon jobbar åt EBU under Eurovision med lite bakom kulisserna-grejer i inslag som går under namnet Krista calling.

Hon hade lite problem när vi ville att hon skulle posera för en bild.

Först hade hon fel skor på sig. Men skynda snabbt tillbaka och krängde av sig ackrediteringen. Trodde hon.

Men den blev hängande i Kristas fransiga klänning.

Lite mer krångel. Och så där.

Nu kunde vi ta en ordentlig bild av Krista. Brandsläckaren kunde vi dock inte göra något åt. Den stod där den stod tyvärr.

Och det här var inte Kristas första problem med sin ackreditering. Tidigare samma dag hade hon lyckats tappa bort den. Och utan ackrediteringsbricka blir man stoppad från att ta sig någonstans överhuvudtaget i Eurovision.

Jag förstår hennes panik.

Till slut lyckades hon få en ny ackreditering så att hon kunde fortsätta jobba. Men hon lyckades inte hitta sin gamla ack, så kanske går det runt någon och låtsas vara Krista och försöker ta sig in bakom Eurovision-kulisserna.

(Oroa er inte, det går inte. Varje badge innehåller ett chip som läses av när man passerar någon av de många säkerhetsspärrarna. Kristas gamla ackreditering har givetvis spärrats nu när hon fått en ny).

Fyra delegationer missade invigningsceremonin igår efter att två personer på deras hotell smittats av corona, en i Polens delegation och en i Islands delegation. Det gjorde att även Maltas och Rumäniens delegation satte sig själva i karantän och genomgick extra pcr-tester.

Men det blev ändå fart på röda mattan-eventet. Även om röda mattan ändrat färg till turkos efter att Eurovision-sponsorn Morrocanoil krävt detta, för att mattan skulle ha företagets färg.

Inte helt smart skulle det visa sig eftersom den starka turkosa färgen så klart reflekterades på alla artister som därmed fick en lätt blågrön och sjuklig ton i sina ansikten. Kanske inte riktigt vad ett företag som säljer hudvårdsprodukter hade tänkt sig egentligen…

Men här skynda i alla fall Krista Siegfrids förbi.

Fyra journalister från respektive land fick vara med så det blev inte lika trångt och hysteriskt som det brukar, av coronaskäl. Varje land fick dessutom en avskärmad box att stå i. Här ovan står jag med Sofia och Jessica från TT i svenskbåset.

Finlands och Islands delegationer bor på samma hotell här i Tel Aviv och de har varit väldigt festsugna tycks det.

Igår berätta Krista Siegfrids, som är en av finska Yles kommentatorer i år, att de lyckats tömma baren.

Fullständigt.

Den finska och den isländska delegationen hade bokstavligen druckit upp all alkohol i hotellbaren.

– Vi från Finland kan ju festa, men islänningarna var ännu värre, de tog hem den tävlingen, sa Krista på festen igår.

– De ska köpa in mer sprit nu, de måste det, mycket mer.

John Lundvik är så klart här med The mamas och blir intervjuad av en isländsk tv-kanal. På svenska. Jag vet inte varför, för riktigt så bra på svenska är väl inte islänningarna?

Krista intervjuar också John, för finska Yles räkning. Jag hoppas fortfarande på Krista som programledare för Melodifestivalen framöver, förresten.

Ikväll är det nordisk fest på Euroclub. Alla de nordiska ländernas delegationer är här och jag passar på att snacka med artisterna och ta tempen på Johns konkurrenter.

Krista Siegfrids är här, hon är Finlands kommentator i år:

– Så jag är Finlands Edward af Sillén, säger hon först men ändrar sig snabbt:

– Nej, jag är Charlotte Perrelli så klart!

På vägen ut från festen fångade jag Krista Siegfrids i språnget. Hon hade suttit med en skivbolagsansvarig och pratat i nästan två timmar så jag hann aldrig få nån dans med henne. Det är jag lite besviken över.

Men hon ska till Tel Aviv och jobba för finska Yle, så vi lär få tillfälle att dansa lite där kanske.

Vi tog sällskap några stycken och letade efter en taxi, men stackars Krista, som var nyktrast av hela gänget, trampade snett och föll nästan raklång.

Vi blev skrämda som tusan, men hon reste sig upp, borstade bort lite grus och klev rakt in i en väntade taxi.

Varför vara fabulous om man inte använder det?

Hon vill helst att Finland ska vinna Eurovision, så att hon kan få vara programledare året därpå.

Eller så tippar hon Sverige och då får hon ställa upp i Mello igen 2020.

De är inte här och med ikväll, men Krista Siegfrids kommer lämna Finlands röster i morgon och Dana International kommer lämna Israels röster.

I Finland äger just nu Krista Siegfrids som programledare i den finska uttagningen till Eurovision.

SVT borde definitivt sy upp henne som programledare nästa år, gärna i duo tillsammans med nån mer.

Robin Bengtsson skulle varit här på Euroclub strax efter midnatt och framfört ”I can’t go on”, men fortfarande vid 0:30 var ingen från den svenska delegationen på plats.

Istället fick en scenvärd stå och fylla ut tiden genom att be folk ur publiken kliva upp på scenen och prata på sitt eget språk. Lite för att se hur många olika språk som fanns i lokalen.

Kanske inte riktigt vad Euroclub-publiken hade väntat sig, när de sett fram emot att se Robin Bengtsson.

Australiens Isaiah Firebrace stod på scenen vid 23:30 och Greklands Demy vid 23:50, som övriga artister var de på plats i tid och bytte av varandra på scenen.

Men när Robin Bengtssons namn ropades upp var han ännu inte på plats. Det beskrevs som ”tekniska problem” och efter ett tag klev i stället Krista Siegfrids upp på scenen och körde sin Marry me för att lätta upp stämningen.

Inte förrän 0:43 klev Robin upp.

Det verkar som att svenskgänget haft alldeles för roligt på sitt hotell eller backstage elelr någon annanstans och helt enkelt missat tiden. Lite pinsamt ändå…

Så Robins fans fick snällt vänta på att han skulle uppträda.

Men när han väl var på plats hade han rejält stöd bland fansen som sjöng med i låten och dansade.

Alla de här tiderna är i lokala ukrainska tider.