Inför sista genomsjungningen går SVT:s nummeransvariga Lotta Furebäck igenom kameravinklarna med Krista Siegfrids.

Krista sjunger bra, som alltid. Och hon dansar minst lika bra som sina dansare.

Det finns liksom inget att klaga på. Förutom att jag inte fattar varför dansarna plötsligt har hatar på sig i slutet som de slänger iväg.

Vår fotograf Pontus Orre har fångat massor med ursnygga bilder från Krista Siegfrids nummer.

Jag skulle bara önska att låten var lika bra som artisten och som de här snygga bilderna.

Jag har börjat sjunga på refrängen. Det är liksom inte en genomusel låt, det är inte det jag säger. Och Krista jobbar hårt på scenen för att få det här att hända.

Men det känns ändå så ljummet bara. Det bränner inte till.

Krista Siegfrids har festens djupaste urringning, medan Jasmine Kara har festens högsta slits.

Tillsammans poserade de nästan som Bond-brudar runt Robin Bengtsson. Varfär inte, han är ju lika snygg som de är.

Här ser ni luckorna som fälls upp när Masen styr sina joysticks och får fläktarna att blåsa på scenen.

Mellan genomsjungningarna är Masen uppe på scenen och pratar igenom fläktarna med Krista Siegfrids och nummeransvariga Lotta Furebäck.

Alltså Melodifestivalen behöver en sån här härlig personlighet som Krista Siegfrids. Och dessutom kan hon både sjunga och dansa. Samtidigt.

Med rätt låtar skulle hon kunna bli en ny Linda Bengtzing och få modern schlagerpop stort i Sverige.

Och jag gillar den här låten bättre idag än vid uppspelningen igår. Men ajg tror att hon får det svårt på lördag.

Krista Siegfrids har helt klart läst vad alla skrivit om hennes låt.

Mellan genomsjungningarna kommer hon ut på scenkanten och undrar om hon kan betala för bra recensioner.

– Vad kostar det för att ni journalister ska skriva att låten växer med numret, säger hon och skrattar.

Krista Siegfrids och dansarna repar i scenkläder redan idag.

Det här är ett ambitiöst dansnummer där Krista öser på tillsammans med sina dansare i koregrafi av Litho Nericcio och Krista gör ett parti ute på scenens tunga där Masen rullat in en av sina Carola-fläktar.

Vid första genomsjungningen får jag inte dansen och låten att hänga ihop.

Krista Siegfrids väcker en sömnig presskår i Växjö med sin energi när hon tjoar och lever runt på scenen innan repet.

Krista Siegfrids har gått in på scenen och känner lite på olika positioner. Det ser ut som att hon har scenkläderna på sig från start. Guldbältet med ansikten känns väldigt Ulrica Hydman-Vallien – om det hade varit ett glaskonstverk.

Robin Bengtsson känns som den tydligaste låten den här veckan (av de moderna). Om Robin klarar av att bjuda på show på scenen så lär han få en hit med den här låten. Och ordet ”fucking” kommer lätt gå att byta ut om han skulle vinna Melodifestivalen och ta sig till eurovision. Det här är väldgit väldigt mycket Justin Timberlake. Och jag gillar speciellt fingerknäpp-partiet inför sista refrängen. Det blir ett snyggt brejk.

Krista Siegfrids Snurra min jord. I bland undrar jag om Christer Björkman medvetet är ute efter att ta död på popschlager-genren i Melodifestivalen. För Krista hade kunnat ta en plats som stjärna i den genren, men med den här typen av låtar blir chansen extremt låg. Det här vill låta Veronica Maggio i versen och Petra Marklund i refrängen. Men även vid andra uppspelningen känns det blekt. Man har försökt krydda det med bamburör eller xylofon eller nåt i ljudbilden, men det hjälper tyvärr inte. Jag vill ju att det ska gå bra för Krista i den här tävlingen.

Anton Hagmans Kiss you goodbye är lagom charmig. Och han känns som en lagom charmig kille. Det kan absolut gå vägen. Refrängen är lite trallig och glad. Om han får fram den känslan på scenen så varför inte. Men han ska tävla mot FO&O:s publik i uppmärksamheten om krossbara flickhjärtan. Det kan bli tufft. Speciellt som han gör gitarrbaserad pojkpop och de gör samma typ av pojkrock.

Jasmine Kara gör en snyggt producerad poplåt där hennes röst påminner om Lady Gaga, medan låten känns Sia och Rihanna. I det har de tryckt in ett halvt Euphoria-brejk gånger två också.

Owe Thörnqvist är i en klass för sig. Det här bryter av i startfältet. Och om publiken är trött på det strömlinjeformade så blir en klassisk Owe-boogie-woogie med tydliga lån från Varm korv boogie och Dagny lite av en utmanare. Och jag älskar shoobidoo-shoobidoba-partierna. Det känns nästan som en parodi. Men för er som förväntar er en ny Hasse Andersson så behöver jag förtydliga att det här inte är en Owe-boogie förklädd i modern musikproduktion, det här är ett klassisk boogie-woogie-arr.

Bella & Filippa gör skön glad countrypop som låter extremt mycket som First Aid Kit. Jag undrar om inte First Aid Kit vill behålla sitt sound för sig själva…

FO&O:s inledning är rakt av plockat från Ratatas Jackie! Men sen är det en rak amerikansk radiorocklåt där versen glider in i en trallig och glad refräng. Välproducerat och snyggt och borde kunna bli FO&O:s första riktiga hit om de levererar den live.