Så är efterfesten igång.

Stor-Pontus bland pudlarna har redan hunnit slicka Babsans lår och tungkyssas med honom.

Ola trillade precis in till festen med orden:
Mat! Jag är så hungrig!

Andreas sitter med familjen, sambon Lisa dottern Ella medan Carola tog med sig Amadeus, men har precis just nu kvart över midnatt lämnat festen för att ”natta Amadeus”. Vi får se om hon kommer tillbaka.

Nordman blev nersprayade med champagne av sin manager Micke Drinkenstjärna och Håkan Hemlin gjorde ännu värre grimaser idag än förra vekcan.
– Fy, det smakar som nån som har kräkts, skrattade han.

Sibel mötte upp dem och vrålade rakt in i kamerorna:
– Kom igen då! Skrik lite, försökte hon trigga igång Mats Wester och Håkan Hemlin. det gick så där.

Caracolorna verkar igång i alla fall och är redan uppe på dansgolvet och svänger.

Men i stort är festen rätt loj hittills. En DJ som pratar i mikrofon mellan varje låt till hela festens stora ilska:
– Kan någon säga åt honom att hålla käften nån gång! hörde jag folk inom produktionen muttra.

Och som bara spelat sömnpiller så här långt. Nu behövs lite Velvet, Perrelli, Caracola, Bengtzing och Sjögren för att få igång festen. Framför allt Sjögren.

Nu tillbaka till festen för att spana mer. Skriver mer senare i natt.

Babsan är igång på scenen och presenterar nästa medley från förbandet:
– Bang en boomerang med Svenne och Lotta är mina årgångar.

Babsan brukar inleda med att sjunga den schlagerlåt som Thomas G:son skrivit åt henne. Senare dyker hon upp som sitt eget alter ego Larsa Wilhelmsson.

Arenan är inte ens halvfylld ännu. Arctiva ska ta 3600 pers men just nu är det kanske 1500 här. Trist. Hoppas att de bara köar till garderoben.

Nu har folk strömmat till Arena Arctica. Förbandet har precis dragit igång lett av Jessica Marberger och med Lars-Åke ”Babsan” Wilhelmsson som konferencier.

Än har jag inte sett någon hundspann på parkeringen avsedd för just detta. Skotrar står det säkert ett antal där ute, men jag spejade inte tilräckligt noggrant över parkeringen för att få syn på några.

På väg in i presshangaren mötte jag en huttrande Andreas Johnson i sällskap med Warners Camilla Bjering som skulle tillbaka till arenan för att ladda upp inför genrepet.

Nu är det snart dags att bege sig in i arenan.

Larsa får som vanligt besök av Björkman som förklarar att det här genrepet spelas in om något skulle hända med lördagens direktsändning. Då kan kvällens genrep spelas upp i tv-rutan istället.

Det är fjärde gången jag ser den här uppvärmningen, men den blir aldrig likadan från vecka till vecka, så publiken trivs nog, men viss information har ju jag just nu hört till leda…

Lars-Åke Wilhelmsson är värd för publikupvärmningen i arenan och Jessica Marberger med gäng underhåller med schlagercovers timmen innan genrepet.

Just nu gör hon Carolas Evighet:
– Kom igen nu, den här kan ni allihop! roparhon och river av en perfekt version, precis som hon fick göra i Globen på genrepet då Carola behövde spara rösten.

Längs ena långsidan står Charlotte Perrellis stylist och pratar med vänner. Har han verkligen tid att stå här, tänkte jag först, men La Perrelli är ju inte på gång på scenen örrän om nån timme eller så…

Caracola var nog de allra gladaste andra chansen-gänget jag sett tror jag.

Först till Cara Mia och sen till ett Hey Baby Oh! Ah! I wanna knoooooow, will you be my girl, lyckas de locka en schlagerbloggare till dansgolvet.

Det blev ett gäng rejäla danssteg så jag blev alldeles svettig. Kanske hämnden för att jag inte lärt mig deras namn och kallat dem Bubbles hela veckan. Nu måste jag bättra mig till Kiruna.

Deras låtskrivare passade på att förära mig med nån slags pris. Om det är positivt att få en tröja med det här trycket vågar jag inte helt uttala mig om.

Alla ville dansa med Caracola. Här syns Larsa Wilhelmsson med gänget.

En av tjejerna tycktes dessutom fått ragg. Om det var nytt eller gammalt vågar jag inte uttala mig om, men här har vi tre tjejer som har chaans att leva rockstjärneliv, varför inte ta det då?

När jag efter 02 frågade var Caracola tagit vägen tycktes det som att de gått vidare för att fortsätta festa på annan plats. Men vilket ställe i Linköping stänger egentligen senare än 04 som efterfesten gjorde?

Publiken här i arenan, som rymmer över 10 000 besökare, värms upp av Jessica Marberger med band medan Lars-Åke Wilhelmsson underhåller.

Nu när det bara är några minuter till sändning har de redan hunnit få träffa Luuk, troligen i en vit sliten morgonrock över sin scenkostym och Björkman som brukar få prata lite om tävlingen.

Henke von Zweigbergk har också presenterats, han är studioman och chefar över vad som händer i salongen. när man ska applådera, vilken kamera Luuk ska titta i och så vidare. Z brukar få ge publiken vissa förhållningsregler vad gäller nödutgångar och att parkettpubliken ska akta sig för kamerakranarna också.

Nu är det bara minuter kvar.

Men öppningen, det allra första ni får se här från arenan brukar faktiskt ha fuskats färdigt redan på en av repetitionerna för att Luuk ska få lite mer andrum.

Här i arenan håller Jessica Marberger med band på att värma upp publiken med schlagercovers i ett jättemedley. Mitt ibland änglar, Kärleken är evig, Evighet och otaliga andra svävar förbi.

Jessica har till och med en egen Carola-fläkt som Masen bjuder på när det behövs.

Larsa Wilhelmsson är konferencier, nej, jag ska inte ens försöka stava till det, värd för kvällen, precis som på lördagkvällarna och intervjuar Luuk och studiomannen Henke von Z så publiken på plats får nåt extra.

Cloetta Center rymmer nog en 4000 i publiken ungefär. Känns lite litet för oss som varit runt på de andra delfinalerna i år.

Som vanligt har nåt ärkepucko fått för sig att man inte vill höra schlager på efterfesten.

0.18 hör jag Lars-Åke Wilhelmsson muttra högt när han går förbi mig:
– Vad är det här för skitfest, varför spelar de ingen vettig musik?!

Nu när jag skriver det här spelar DJ:n – för första gången ikväll – ett av kvällens bidrag som slogs ut, Razborka.

Larsa Wilhelmsson ser till så publiken gör vågen för Henke von Z. Det går riktigt bra, tills det att vågen ska passera oss i pressen. Vi sitter lite för upptagna med att jobba för att kunna resa oss och jubla.

Men vi gillar dig ändå Henke!