Fredagen börjar som vanligt med presskonferens och sen blir det rep för alla artister i startordning.
Albin Tingwall i glansig skjorta.
Lia Larsson glittrar i rosa.
Dotter i svart topp och kjol med stora genomskinliga maskor.
Scarlet i rött svart och vitt.
Det där med att det alltid är Olle Jönsson som sticker ut i Lasse Stefanz, det är nog genomtänkt, eller vad tror ni?
Danny kom också hit.
Olle Jönsson och Christer Eriksson har inte hittat till minglet ännu, men Gunnar Nilsson är här i alla fall.
Jag såg Henrik Svensson också, men han fastnade visst inte på bild.
Lite vatten mellan genomsjungningarna och så går Jennie Widegren igenom kameravinklar med bandet.
Det här är verkligen min refräng den här veckan.
Och det är kul när Olle Jönsson mitt i låten utbrister i:
– HEY! HEY!
Hey, hey får också avsluta låten.
Jag sjunger med i Lasse Stefanz refräng direkt. En sång om sommaren sätter sig och klistrar sig fast. En klassisk dansbandsschlager som är precis min kopp grönt te med citron och ingefära i.
Det är svårt att skapa ett särskilt scennummer när man kör bandsättning på scenen, men det blir ändå känsla av en spelning på en sommarbrygga. Där tycker jag att de lyckas hyfsat.
Men för att få det här att gå hem, inte bara hos de äldsta tv-tittarna, så behövs Hasse Andersson-charm. Kanske är det vad som saknas här, att Olle inte riktigt går igenom rutan, trots sitt tydliga id i rösten och trots att han har 60 års scenvana och kan ta sin publik. Han blir inte lika mycket mysfarbror som Hasse Andersson.
Olle Jönsson lider av sjukdomen Familjär tremor som får hans händer och huvud att skaka och det märks att han kämpar med det under repet.
Speciellt precis innan han ska börja sjunga och mellan genomsjungningarna. Det märks också på scenen när han inte sjunger. Men så fort som fokus ligger på sången så märks det knappt.
Han håller sig också i mickstativet hela tiden, kanske som ett sätt att kontrollera skakningarna. Det gör han även mellan genomsjungningarna.
Under huvudkameran i mitten av parketten står en stor tv-skärm, det är en teleprompter med låttexten, så att Olle Jönsson kan kolla rakt fram i kameran och samtidigt få texten till låten och inte behöva tappa bort sig.
Men blir det för bra stämning i arenan på lördag så att publiken ställer sig upp och dansar med så blir det svårt att se något ändå, för Olle.
Lasse Stefanz har samkma skivboalg som Klaudy förra veckan, men man har inte lånat in hans vassrugg utan använder en helt egen på led-skärmarna bakom den uppbyggda bryggan.
Lasse Stefanz har förstärkning på scenen av Jannike Stenlund på fiol. Bakom scenen hjälper Lars Säfsund till med kören.
Bandet står på sina fasta platser på scenen. Det är inte mycket av koreografi här, utan de står och sjunger.
Nu har vi slläppts in i arenan igen och här har det hunnit byggas en hel brygga på scenen.
Det är nästan obehagligt hur jag lyckats sno Olle Jönssons stil rakt av, tycker ni inte?
Eller så är det bara vår fotograf Jimmy Wixtröm som haft alldeles för mycket tid över som vanligt…
Orginalbilden här:
