Nu är Olle Jönssons fusklapp borta. På scenen har gänget försetts med svarta kostymer och röda lädersipsar, förutom Olle som har en plommonfärgad lång kavaj.

Alexander Bard hade en åsikt när han såg Lasse Stefanz i viewing room igår kväll. Han ville ha en trummis med på scenen också.

– Grabbar, brukar ni inte ha en trummis på scenen? frågade han.

– Då borde ni ha det nu också.

Så idag har man rullat in ett trumset med huskörens Lars Hägglund. innebär alltså tre nummer på scenen för Hägglund den här veckan.

Säga vad man vill om Lasse Stefanz, men de är ett gäng sköna original som säljer fler plattor än de allra flesta i Sverige. Och leverera en dansdänga på scenen gör de med vänsterhanden.

Men de har inte alltid samma prioriteringar som sitt skivbolag. Olle var ordentligt avslappnad när han gav intervjuer i går och lutade sig långt bak i soffan så den tajta t-shirten åkte upp ur byxorna och magen skymtade.

Skivbolagets representant var flera gånger framme och bad Olle dra ner tröjan igen för att det inte skulle se konstigt ut på bilder. Men Olle såg knappt ut att bry sig.

– Olle har ett tungt guldsmycke på sig. Större än allt 50 cent brukar ha. det står TCM på det. Vad betyder det? frågar Hence von Z på scenen.

Någon som vet?

Olle bara skrattar och konstaterar:

– Det är mest mässing.

Lasse Stefanz scenkläder visas upp på galge på scenen idag. Vinrött och svarta kostymer. Och en röd läderslips.

Lasse Stefanz är ju precis som The Playtones förra veckan extremt vana vid att spela i timmar flera gånger i veckan. Olle kör för fullt från början och sjunger rakt ut till publiken. Några kameavinklar att prata om känns inte som att han bryr sig om. Och med ett sånt här band är det knappast det viktiga.

Pukorna har en yta med vatten ovanpå som stänker när på taktslagen.

Olle Jönsson får några sista instruktioner av Tine Matulessy och Hence von Z innan Lasse Stefanz rep drar igång.

I handen har Olle en lapp med sångtexten som han sneglar på flera gånger under repet.

Nu har SVT:s personal avtalsenlig fikapaus innan Lasse Stefanz kliver in på scenen och repar sin ”En blicvk och nånting händer”. Fast i alla papper vi fått heter låten ”I surrender”. Och för oss som hört låten går den redan att sjunga med engelsk text. Lätt-trallat helt enkelt.

Lasse Stefanz sjunger Norell Oson Bards En blick och nånting händer.

Det är en kasslisk stompschlager i dansbandstappning med textrader som ”Ingen kan älska som vi” och fingerknäppningar. Upplägget i låten med en kort vers fylld av ord låter väldgit mycket Scotts andra chansen-bidrag för två år sen.

Mer klasisk dansbandsschlager än så här är svårt att hitta, men dansbanden har inte lyckats särskilt bra i Melodifestivalen sedan tidigt 80-tal.

Uppdatering: Och här lyckades mitt schlagerhjärta helt glömma bort både Arvingarnas Eloise och Friends Lyssna till ditt hjärta. För att inte nämna Barbados. Vad tänker jag med egentligen? Men sen 2005 har det inte varit dansbandssuccé i festivalen direkt.