Går igenom låttexterna lite efter att en kompis tipsade om detta.

Blir lite förvånad över att SVT tillåter Laurell Barker att sjunga om ett varumärke. SVT brukar vara väldigt noggranna med just sånt, men den nya högsta bossen Anders Wistbacka verkar inte vara lika petig.

Men det man kan reagera på här är inte bara att Laurell sjunger om ett varumärke utan också att det är ett spritmärke. En av världens mest kända vodkasorter i det dyrare sortimentet, Grey Goose.

Textraden går så här:

”I was bouncin’ with my homies
Twistin’ up the rollies
Linin’ up the grey goose yeah
I ain’t even started drinkin’
I’m already trippin’
On ya”

Jag kan inte föreställa mig att EBU skulle tillåta den textraden i Eurovision, så det måste definitivt skrivas om i så fall, om Laurell skulle vinna.

Och att SVT tillåter reklam i en låt på bästa sändningstid? Det skulle vara otänkbart för några år sen. Jag undrar om det här inte bara är en miss av de ansvariga att de låtit den här textraden slinka igenom.

I Eurovision 2012 tvingades San Marino ändra i texten till ”The social network song”, där Valentina Monetta absolut inte tilläts sjunga om ”Facebook”.

Och vi som är lite äldre minns så klart hur Lotta Engbergs Fyra bugg och en coca-cola i Eurovision fick byta namn till Boogaloo i Eurovision.

Sen kan man också så klart ifrågasätta textraden ”Twistin’ up the rollies” som jag har svårt att tolka på något annat sätt än en referens till att rulla jointar. Borde SVT verkligen ha med med drogreferenser i Mello?

Och vi kan så klart fortsätta med ännu en referens. Laurell sjunger också  i referängen raderna:

”Feel so fly
No gummy got that vibe”

För mig är ”gummy” också en rätt tydlig drogreferens. Man brukar prata om ”gummies” som ätbara cannabisgodisar.

Men Urban Dictionary listar det också som när man tar lite ”blow” (det vill säga kokain) mellan läppen och tandköttet för att ge en bedövad känsla av munnen, eller som en beskrivning av tillståndet när man är ordentligt hög på marijuana och bara stirrar rakt ut i luften eller katatoniskt upprepar ett och samma ord eller fras gång på gång.

Men drogreferenserna är i alla fall inte reklam.

Jag har sökt Melodifestivalens projektledare Anders Wistbacka med frågor om SVT har lättat på sina reklamregler i och med att man tydligen får sjunga om om vodkamärken. Jag passade på att fråga om lämpligheten med drogreferenser också. Jag uppdaterar när jag fått svar.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag sammanfattar och uppdaterar det här blogginlägget.

Paul Reys Royals är luftig arenapop-i-Mello. Men efter att ha hört alla låtar så bleknar den här jämfört med exempelvis Marcus & Martinus mycket mer suggestiva och vuxnare sound. Det betyder inte att Royals är blek, den har en effektiv hook där titeln pumpar gång på gång och med rätt scenshow har den här absolut chans att ta sig vidare. Pauls charm lär kunna hjälpa lite. Och här får vi nog en tonartshöjning, eftersom jag verkar besatt av såna i år.

Casanovas härliga Så kommer känslorna påminner en hel del om Barbados Världen utanför och skulle lika gärna ha kunnat tävla 1989 eller 2003. Den här typen av låt togs in i Melodifestivalen i dussintal under de första turnéåren från 2002 fram till 2006, men nu var det ett tag sen. För mig är soundet nostalgisk dansbandsschlager och jag längtar efter en rätt lökig koreografi till detta. Men det kommer helt hänga på hur charmiga de här grabbarna är om de ska ha ens den minsta chans.

Melanie Wehbe gör en snygg popballad i midtempo, som riskerar att bli anonym och inte sticka ut. Att jag stör mig på ordet ”the” i låttiteln gör snarare att jag minns låten och kommer sjunga med i den. Om Melanie tar för sig på scenen så kan hon absolut ta sig topp fyra.

Nordman låter verkligen klassisk Nordman. Det här är svensk etno med nyckelharpa, flöjt och fiol och Håkan Hemlins raspiga röst som lär ta detta direkt till final. Så klart hänger det på hur det ser ut på scenen, men de som gillar Nordman kommer inte bli besvikna. G:son och Jimmy Jansson har som vanligt fångat det som gör artisten bra och gjort en låt som passar duon perfekt.

Laurells sound är verkligen Tones and I, hennes Dance monkey är världens mest streamade låt av en kvinnlig artist och när Laurell star sångstilen så funkar det. Förra året fick hon 40 miljoner streams på sin låt Habit. Sober är snarlik och snyggt effektiv i refrängen. Det här är absolut inte farligt, så länge Laurell blir poppig på scenen och inte barnen tänker på henne som en gammal tant (hon är två år yngre än mig och fyller 44 i april).

Ida-Lova gör en söt ballad som utspelar sig i Stockholm. Jag tänker på Molly Sandéns Rosa drömmar och Kent. Hon har ett sångmanér i sitt ooande som säkert kan störa vissa, men det ger henne personlighet i rösten. Drivet bygger upp och det blir arenapampigt mot slutet, men det är en svårsjungen låt som verkligen kommer sätta Ida-Lova på prov. Lyckas hon så kan det här bli ett genombrott för henne.

Marcus & Martinus Air är solklart veckans snyggaste låt produktionsmässigt. Det är en houselåt som suggestivt bygger upp till andra refrängen då det underliggande trycket blommar ut. Men jag undrar verkligen hur de ska göra det här på scenen. Det är inte en självklar tv-låt på det sättet, mer en dansgolvsfyllare, och då pratar jag inte om schlagerbarerna utan snarare gjord för houseklubbar. Jag ser stroboskopen framför mig.

Där har vi hört alla låtarna en andra gång. Nu ska jag och Markus Larsson spela in tv med vad vi tycker och tänker. Det kommer på sajten i eftermiddag.

För er som hört Laurells Habits så är Sober i precis samma typ av land. Det påminner också en hel del om Tones and I:s Dance monkey.

Det är barnpop med nån form av reaggaebeat i refrängen. tralligt och glatt om att vara ”High when I’m sober”.

Det här är så svårt att bedöma och kommer helt att hänga på scenframträdande. Jag dömde väl ut Cazzi Opeia vid lyssningen förra året, om jag inte minns fel. Det här känns lite i samma land och kan funka snyggt på scenen i ett färgglatt nummer som tilltalar både yngre och äldre.

Frågan är om den vuxna texten gör att scenshowen också hamnar i den vuxnare fåran? Då kan det kanske bli svårare för Laurell att avancera som artist. Men hon är redan i final, som låtskrivare åt Maria Sur.

Laurell Barker har skrivit texten till Maria Surs Never give up. Hon var självklart med och firade Marias finalplats.

Maria hade verkligen roligt på festen igår. Hon dansade och höll igång och hade svårt att tro att hon faktiskt lyckats ta sig till final.

Laurell får vi se mer av nästa vecka. Då tävlar hon själv, som artist.

Laurell Barker och Anderz Wrethov kan fira en finalplats, som låtskrivare till Maria Surs Never give up. Och Laurell får vi se på scenen nästa vecka när hon artistdebuterar i Mello.