I slutet av Liamoos nummer tänds även elden i framkant och det blir ett helt hav av lågor som verkligen värmer upp.

Det är nästan så att man tror att Liamoo blir svedd där på scenen med tanke på hur varmt det är för oss några rader bak på parketten.

Andra genomsjungningen nu. Liamoo gör nån slags kampsportskoreografi på scenen.

Och nu får vi se eldsflammor i tornen. Det hettar till skönt för oss som sitter på parketten i den kalla arenan.

Men ett av tornen fungerar inte.

Och det är riktigt snyggt när elden kommer i tre olika nivåer i tornen.

I slutet får han in en liten eldsflamma som han ska hålla i handen, men det blir inte mycket mer än lite fjös, så han tittar på det själv och kan inte hålla sig för skratt över att det ser fånigt ut. Han bryter sången för att skratta åt det.

Liamoo börjar stående på knä mellan de fyra tornen på scenen innan han reser sig upp halvvägs in i första versen.

Vi får höra från studioman-Pernilla att det inte blir nån eld i första genomsjungningen, men att det ska komma bådar väl gott?

På ledskärmarna bakom honom syns en del eldsflammor.

Liamoo är helt själv på scenen. I kulissen står Greg Curtis och hjälper till med sången. Curtis har ju även varit kör åt Nano på samma typ av låt så det passar bra.

Det här behöver jag se med eld för att veta vad jag tycker. En första genomsjungning kändes lite fattig måste jag erkänna. Även fast Liamoo sjunger väldigt bra.

Liamoos team har jackor och kepsar med den här draken på. Både Liamoos o:n och titeln på låten alltså.

Liamoo är näst sist ut på lördag, men idag repar han redan som artist nummer tre. Medan han soundcheckar backstage har scenteknikerna fått fram fyra torn på scenen.

Nu får vi lyssna på låtarna en gång till. Jag uppdaterar detta inlägg vartefter.

Maria Sur växer rejält nu när jag hört alla låtarna en gång. Det här är suggestivt snygg pop med östinslag. Refrängens Will you lo-o-o-o-o-o-o-o-ve me when I’m gone hugger in sig och det är något oväntat efter snyftballaden förra året. Men oväntat åt det bra hållet där Maria får visa en ny sida av sig själv och vara den coola popstjärnan. Den här borde ha chans att ta sig vidare den här veckan.

Engmans kapell sjunger om hur de längtar hem till Norrland med veckans fånigaste härliga text, eller vad sägs om: ”När guiden började prata om en karavan Då tänkte jag på älvar, berg och gran”. Det är tralligt och glatt och bryter av i uppställningen. Jag vet liksom inte om jag gillar det, eller bara tycker att det är fånigt. Det sätter sig i alla fall. Låtskrivarna ligger bakom Östen med restens tävlingsbidrag från tidigt 00-tal, och det här är åt samma lekfullhet, men kanske inte riktigt lika stark hook. Men om de här grabbarna har scenpersonligheter utöver det vanliga så kan det nog få en del röster.

Dear Sara gör The silence after you och det här är den låten som jag snabbast glömde bort efter första uppspelningen. Det är oförarglig danskpop (ja dansk, det är inte ett stavfel), som ingen kommer irritera sig på och Sara har en härlig, lite hes, sångröst med tydligt id. Men jag vet inte riktigt vem som ska rösta på det här. Hon kommer behöva sticka ut rejält på scenen för att få folk att öppna appen.

C-Joe kommer få leva med att många kommer dra paralleller till Lejonkungen när de hör hans Ahumma. För det är där de flesta av oss hört den här typen av afropop förut. Här kommer det också handla om scenpersonlighet för att nå ut. Det är en glad trallig låt där man nästan förväntar sig att Timon och Pumba ska vandra genom djungeln. Med textraden ”I wonder how life would be if we had no worries” så finns det ju nästan direkta Hakuna Matata-referenser att ta på. Men jag sjunger med och diggar när jag hör den. Blir liksom glad av det här.

Liamoo gör låten Dragon och det här är i mycket en ny version av Nanos Hold on. Tunga dramatiska beats där Liamoo får sjunga rejält tillsammans med en kör. Det är absolut inte dåligt, tvärtom, det här kan bli en rejäl radiohit. Jag tror att det kommer funka på melloscenen, men det kan inte beskrivas som nyskapande.

Fröken Snusk gör Unga & Fria och det här är gladschlager i dubbelt tempo med fiolslinga snodd från norska russefavoriten En drikkesang av artisten Jone, som en god vän som också lyssnar påpekade. Svårt att sia om hur en maskerad artist ska jobba med utstrålningen på scenen, men om hon lyckas leverera kan det här bli den hit som Samir & Viktor misslyckades med att få förra veckan.

Ja, där har vi lyssnat på alla låtar två gånger. På torsdag får vi i pressen se artisterna repa på scenen för första gången. Givetvis är jag på plats i Göteborg och bloggar om allt som händer då. Och det kommer nog komma en del andra blogginlägg innan dess också så klart.

Liamoo gör låten Dragon sin fjärde gång i tävlingen. Han har ställt upp med ungefär lika många genrer som gånger han tävlat.

Dragon är suggestiv midtempopop med tunga beats och en effektiv refräng där det tydligt lagts upp för handklapp.

Närmaste Mello-referensen är väl Nanos låtar, speciellt när kören kommer in och trycker på. Hade jag inte sett att han skulle vara ensam på scenen hade jag förväntat mig den nästan obligatoriska kör-ringen runt honom.

– Blir det nån klockan två-shot idag eller, frågade Liamoo när jag träffade honom i baren klockan 02:30.

Schlagerfesten-Elaine hade slarvat bort tiden. Men vi hittade henne snabbt för den obligatoriska bilden till bloggen. Tur att Liamoo påminde oss.

Melanie Wehbe, Sara Songbird och Warners Therese hängde gärna på. För det är ju ingen riktig efterfest utan den här bilden i bloggen, känns det som!

Trots att ljuset tänts och musiken stängts av ville folk inte sluta festa. Här är klockan 03:14 när Casanovas-Harry och vänner försöker övertyga bartendern om att sälja bara en drink till.

Och i rummet intill stod Liamoo, Jimmy Joker, Joy Deb, Linnea Deb och ett gäng andr aoch övervägde alternativen till efter efterfesten-fester.

För egen del blev det dock att bege sig till bilen och tillsammans med Aftonbladets gäng åka till Skara 24 kilometer bort där vårt hotell har legat. Lidköping har lite brist på hotellrum. Så någon efter efterfesten-fest blev det inte den här gången. Vi får hoppas på Malmö i stället.

Liamoo var också med och dansade halva natten. Tills han fastnade med ett lite för överförfriskat fan som aldrig ville sluta prata.

Snälla Liamoo höll god min och nickade artigt medan det kvinnliga fanet pratade och pratade och pratade. Till slut såg jag att han hittade en utväg och ursäktade sig genom att försvinna iväg med Jimmy Jansson till ett annat rum.