Lillasysters Martin Westerstrand hade ny t-shirt igen på presskonferensen. Budskapet den här gången: ”Snällhet är så gangster!”

Andreas Bladinis bas är smyckad med klistermärken. Minns nån när MTV var en tv-kanal med musikvideor? Jag gör! Japp, så gammal är jag.

Till andra genomsjungningen fylls scenen med rök, men Martin Westerstrand får knappt börja sjunga innan musiken dör ut och SVT tvingas fixa nån liten teknikmiss.

Men bandet får ändå snart köra. Jag måste nog fråga Martin om rösten, för han låter fortfarande hesare än vanligt.

Det går ju inte att säga att Lillasyster har låg energi, men den är absolut lägre nu, än förra veckan. Det är tidigt på morgonen så klart och det spelar in. Men jag tycker också att Martin Westerstrands sång låter hesare än den gjorde förra veckan.

Jag försöker komma fram till om Martin Westerstrand har klippt sig, eller om han bara slickat hårslingan med mer gele så att den sitter kvar bakom örat.

Jag bestämmer mig för att hävda nyklippt tills någon säger annorlunda.

Nu har vi fått komma in i Friends för veckans första repetitioner. Lillasyster är först ut och passar på att ta en selfie på scenen innan de kan börja repa.

Sista låten blev klassikern, Tommy Körbergs dansgolvssstängare Stad i ljus. Tenori körde för fullt och sjäng med i låten medan Karin Gunnarsson stod intill och viftade till nån kompis att filma. Förstod aldrig riktigt varför hon inte kunde filma själv.

Efterfesten stängde 02 och jag såg några glada som lyckades komma över de sista korvarna från korvmojen.

Men folk ville ju inte sluta fira bara för att efterfesten stängde. Tur då att hotellbaren fortfarande höll öppet.

Förutom Tenori och Malin Christin placerade sig även delar av Lillasyster, Jessica Andersson, Tomas G:son, Jimmy Joker, Scarlet och annat skönt-löst folk i hotellets loungesoffor för fortsatt eftersnack, med kvällens antagligen mest insiktsfulla analyser av vad som gått rätt och fel i årets tävling. Jag lovar att jag tillförde några av de mest djupsinniga kommentarerna. Konstigt att jag inte minns dem så väl idag.

När det till slut blev dags för undertecknad att åka hem trillade Angelino in, precis så där lagom glad och på lyset som man bör vara efter en Melodifestival-efterfest när det dansats på borden, stagedivats och hivats en och annan öl.

Och då hade han till och med hunnit åka in till Stureplan och gå på Spy Bar.

– De tog in oss nån bakväg så vi gick genom köket eller nåt, sa han och skrattade.

Och snodde min keps.

Jag tog den snabbt tillbaka efter att bilden tagits.

Och sen blev det hemfärd. Om efterfestandet också fortsatte på hotellrummen låter jag därmed vara osagt.

I natt och i natt förresten. Har vi pratat om vem som gick hem först? 23:20 gick Martin Westerstrand förbi mig med en varmkorv i handen:

– Jag går och äter min tunnbrödrull på hotellet. Jag lämnar frun här, sa han.

Scarlet däremot röjde vidare på efterfesten. Härligt!

Lillayster och Jessica Andersson har samma management så hon firade med grabbarna i natt.

Martin Westerstrand har sina naglar målade i Ukrainas flagga. Snygg kupp i det lilla.

Visst är det ganska mycket David Lindgren över Lillasysters låt? Förutom growlandet och Martin Westerstrands raspiga röst. Och energin på scen. Och massa annat så klart.

Det blir bra röj här. Jag tycker att de levererar och verkligen växer med publikstödet.

Vad det står på mickstativet?

Jo ”Det här är inte musik, det här är kärlek!”

Och sen också siffrorna som definierar ljusets hastighet i vacuum.