Oj, Martin Westerstrand i Lillasyster rusade precis in genom artisthotellets lobby. Försvann upp i hissen och nu tillbaka ut igen.

– Jag har glömt lite grejer och tabbat mig, säger han innan han försvinner ut genom hotellets svängdörrar.

Repet pågår ju just nu inne i Annexet. Vi i pressen får inte vara på plats idag. Under Andra chansen är fredagsrepet ett så kallat start-stopp-rep där man går igenom såväl artisternas framträdanden som alla programledardelar och mellanakter och då får pressen inte vara på plats.

Men ikväll får vi se genrepet i alla fall. Så då kommer jag rapportera om allt som händer så klart.

Nu har Lillasyster lyckats pimpa Martin Westerstrands mickstativ också. ”Det här är inte musik, det här är kärlek” står det. Efter ett av bandets album.

Lillasyster har hunnit repa också nu. Möjligen ligger det lite mindre täta bilder på elden i scenens framkant i början av numret, men man känner fortfarande värmen genom tv-rutan. Typ.

Martin Westerstrand sjunger säkert och man har behållit fokus på att göra ett snyggt scengig, utan att trycka in för många kamerablickar och krångla till det.

Martin Westerstrand har en rätt hård tatuering. Ganska många i och för sig, men just den här sitter på högerarmen och säger ”Dra åt helvete”.

Jag sa nåt om tatueringen och då öppnade han tröjan och visade t-shirten.

– Det är mitt klädmärke, Dra åt helvete, säger han och skrattar.

Ja, men då så. T-shirten får han inte ha på scenen enligt SVT:s regler, men det är ju svårt att stoppa någon från att vara tatuerad…

Nu är man mutad igen. Det är så lätt sånt här. Martin Westerstrand i Lillasyster bara råkade ha en Lillasyster-hoodie i min storlek.

Och när regnbågsarmbindeln fanns med på tröjan så är det ju svårt att inte gilla.

Jag sa det till Alvaro Estrella när vi sågs på artisthotellet efter att jag fått tröjan, att han behöver toppa det här nu om jag inte ska heja på hans motståndare i den första duellen på lördag…

Lillasysters Pretender är som tre låtar i ett, med gitarrrock i öppningen, growl och numetal som sen övergår till arenarock med mello-refräng och handklappspartier.

Jag gillar det här. Och de har bra energi.

Lillasyster behöver inte mer energi på scenen. De här fyra grabbarna tycks ha kört för fullt varenda gång de klivit in på scenen och det fortsätter de med. De sa igår att de fortfarande hade problem att hitta en del kameror. Men det är inget som tittarna lär märka.

Det är ordentligt tryck i arenarockpartierna. Martin Westerstrand sätter growlandet på precis rätt nivå för att det ska bli effektiv tv-rock.

Äntligen lite eld!

Lillasysters effektiva refräng kommer få många att gå igång i morgon. Growlandet och nu-metal inslagen kommer heller inte skrämma bort någon. Det här kommer få en hel del gin tonic-röster från dem som har saknat rocken i Melodifestivalen. Och jag sjunger med och trycker med i huvet så nära en headbang jag nånsin kan tänka mig.

Martin Westerstrandx får bara sjunga några textrader i en andra genomsjungning innan allting bryts. Något tycks vara fel och vi får vänta på att se det andra och sista genomdraget.

Det blir ganska lång väntan här i pressrummet. Flera minuter hinner gå. Och det kan möjligen ha varit pyrotekniken som strulade, för elden behöver brinna redan under påan. Det gör den när de väl kan köra igång sin genomsjungning.

Det här är ett effektivt klassiskt rocknummer och Lillasyster gör det snyggt. Det här är långt ifrån chanslöst på lördag.

Man skulle behöva en kodbok för att tyda Martin Westerstrands jacka. Vad betyder siffrorna? Vad står det i rött under den vita texten?