Lina Hedlund hinner göra lite röstövningar och uppsjungningar medan hon väntar på att få köra sin låt en tredje gång.

Nu kopplar Lina in all sin energi och bjuder på leenden i vindmaskinen redan från start.

Oj, där snubblade hon på väg ner från trappan på sista steget.

Precis det jag suttit och oroat mig för ända sen första repet i Leksand.

Gud det såg läskigt ut. Och i fallet slets även henne skärp av.

Lina rycker på axlarna på scenen och slutar sjunga. Till slut stängs musiken av också.

– Så typiskt, det gick ju så bra, eller hur? säger hon från scenen när scenteknikerna kommer upp på scenen för at få ordning på allt så att Lina får repa igen.

SVT:s tv-fotgrafer intill mig på parkett börjar skämta om ”dödstrappan” på scenen. Ett klassiskt kvällstidningsuttryck. Så jag måste givetvis sätta det ordet i rubriken.

Mellan genomsjungningarna går SVT:s Lotta Furebäck igenom kamerorna med Lina Hedlund innan hon kan köra igen.

Det är häftigt att se hur mycket av det här numret med Lina är gjort som snygga poser på scenen.

Men i andra genomsjungningen lyckas Lina trassla in sitt släp lite så det nästan fastnar i räcket uppe på plattformen.

Så hon får rycka loss den lite innan hon kan fortsätta.

Men det stoppar inte upp nåt i sången. Och jäklar vad hon kan sjunga.

Lina Hedlund börjar uppe på sin plattform mitt i Melodifestivalscenens svarta hål i scenografin.

Hon har en svart lädercatsuit under sin rosa mantel nu. Oklart om hon tänkt byta scenkläder eller om det här bara är en rep-outfit.

Jag är sjukt impad av hur hon klarar av att gå nerför trappan i sina höga klackar. Nu ser det lite ostadigt ut och hon tittar ner några gånger för att kliva rätt. Men att ens våga gå i en trappa på scenen med så höga klackar.

Förra Så ska det låta-pianisten Karin Westerberg intar ett piano efter varmrätten här på Berns salonger och får artisternas bord att utmana varandra på intron.

Fredrik Kempe, som skrivit Jon Henrik Fjällgrens låt är väldigt på och lyckas dra hem flera poäng till sitt bord.

Lina Hedlund klättrade upp på sin stol för att kontra och dra hem några poäng.

John Lundviks ”mamas” tog över men missade introt till Bond-låten License to kill så där blev det inga poäng.

SVT:s tävlingskoordinator Leo Gullberg imponerade kanske allra mest av dem som inte är artister när han utan problem rev av ”I will survive” med rejält magstöd.

Men Ten musics Therese Hädinggård var inte långt efter med sin tolkning av ”Don’t stop believing”.

Men segern gick till slut till Wiktorias bord. Om jag hängde med rätt i tävlingen. Här gör hon ”It’s raining men”.

Det här är ju den typen av tävlingar som jag älskar. Men jag är lite för självmedveten för att ställa mig upp och skräla inför den här publiken. Speciellt när det är mikrofoner inblandade. Så jag höll mig lugn med fingarna på tangenterna i stället…

Lina Hedlund valde sin allra glittrigaste outfit till röda mattan här på välkomstfesten. Men så kallar hon sig själv för ”Schlager mama” också.

Hon kunde inte hålla fingrarna borta från sångfågeln som stod utställd i slutet av röda mattan.

Klockan hade hunnit bli 03:40 när Lina Hedlund flög upp på bordet under den inofficiella efter-efterfesten.

QX Schlagerprofilernas Ronny Larsson hade tagit över dj-båset och rockade musiken som alla ville dansa till så klart och plötsligt gick det inte att hålla sig på golvet längre.

Det här med att ta skarpa och tydliga bilder är ju min grej som ni ser…

Jag sitter alltså på tåget hem just nu när jag uppdaterar bloggen med allt som hänt i natt. Lina Hedlund sitter tvärs vöer gången och intill mig sitter den här galningen. Nassim Al Fakir kunde hämta hem 2000 spänn för att han spelat en liten slant på att Lina skulle gå dirakt till final. Snyggt tippat!

Ja, men alltså. Den här bilden hamnade ju också i min mobil. Jag tar inget ansvar för gräddfläckar.

…och en kille i prickigt.

Ibland är det okej att ha en inte så förbannat dålig hårdag. Även fast det hamnar i ansiktet.