Va? Ska du gå och lägga dig, Linda? Klockan är ju bara 01.28! Jag måste få en liten liten dans först!
Och det fick, jag. I hotellreceptionen. Utan musik. Men man ska vara glad för det lilla! Och med Bengtzing är jag alltid glad om jag får en liten dans.
Linda kom till festen med sin sambo Peter Ståhlgren.
Som såg till att ge henne en tröstkyss.
Linda Bentzing och Martin Stenmarck kramar om Frans i greenroom.
Dansaren Robin T Peters har blundat typ varje gång Linda kliver över honom på scenen, men de senaste gångerna har han börjat öppna ögonen. Inte lika rädd för klackarna efter repen gissar jag…
Linda Bengting öser på för fullt, hon sjunger starkt och har kul på scenen, men arenapubliken är svårflirtad även idag.
Dagen kunde ha börjat bättre för Linda Bengtzing som fick börja dagen med ett akutbesök hos tandläkaren. Tydligen en infektion runt en visdomstand.
Sista genomsjungningen och det känns fortfarande som att Linda spar på rösten.
Men det här numret växte oerhört mycket från igår med scenkläderna.
Det känns som att Linda tar det lugnt med rösten under båda sina första genomsjungningar.
Texten artikuleras inte särskilt och framför allt i första och andra versen låter det nästan lojt – med Linda Bengtzing-mått mätt alltså.
I slutet tar hon i och wailar loss med rösten, men jag undrar om hon är rädd att sjunga slut på sig…
I varenda steg Linda Bengtxing tar på scenen känns det som att hon riskerar en troschock i den här urcoola men avslöjande klänningen.
Men det är så klart helt och hållet uttänkt så att Linda ska avslöja precis så mycket hon vill i den här femme fatale-klänningen.
Ridån går isär och Linda Bengtzing står med ryggen mot publiken högst upp på trappan med långklänning och släp, som hämtad direkt fårn Oscarsgalans röda matta.
Så vänder hon sig om och har i den här svartglittriga schlagerblåsan lyckats kombinera såväl årets djupaste urringning som högsta slits. Och till det en låg skärning i ryggen.
Dansarna i frack, vita skjortor och vita handskar ser jag inte ens under de här tre minuterna.