Dansarna ska föreställa Loreen i olika åldrar.

Vi har fortfarande inte fått se en sekund av framträdandet, men jag tror att Loreen just nu går igenom olika moment i numret med sina dansare.

Nu har Loreen kommit in på scenen.

Hon tänker repa i en märklig outfit med vadderade knäskydd på sig.

Vi hör Loreen sjunga upp i kulissen så uppe på scenen nu är nog bara hennes dansare.

Men alla har försetts med mörka peruker med långt hår.

Dags för Loreen och plötsligt hänger två enorma skynken ner från taket, på varje sida av scenen och skymmer led-skärmarna på sidorna.

Med Loreen uppe på scenen är Martin Renck som regisserat hennes nummer. Jag tror att det är Loreen i alla fall. Alla dansare har långa mörka peruker. Alla kanske ska se ut som Loreen.

Ibland är vår fotograf riktigt lustig. Inte så ofta, men ibland får han till det.

Han tog den här bilden av ”Loreen and a huge fan”.

Om ni undar varför jag inte har nån keps på mig när jag och Markus Larsson pratar om veckans låtar i det här klippet:

Så beror det på att jag fortfarande inte hade hunnit få tillbaka den efter Loreens repetition. Men nu är den tillbaka igen!

Baserat på pressens reaktioner efter uppspelningen av låtarna har Loreen nu plötsligt lägst odds för att vinna hela tävlingen igen, alltså inte bara för att ta sig vidare till final på lördag.

Oddsen enligt Bet Fair sänktes i alla fall nu efter att vi i pressen har fått höra låtarna. Så min totalaförvirring i bloggen och Schlagerprofilernas tweet om att hon kan vinna:

#melfest Yes, I think Loreen can win. No doubt. If anyone wondered.

— Schlagerprofilerna (@Schlagerprofil) February 22, 2017

Och ovanpå det lite blandade reaktioner från olika håll gör alltså att spelbolag nu sänker sina odds.

Intressant.

Så här ser oddsen ut enligt Bet Fair just nu, Nano har varit favorit ganska länge, men nu ligger Loreens odds alltså lägre, innan hon ens har repat på scenen.

Vi får se på lördag…

Jag är fortfarande helt konfunderad över vad jag nyss hörde.

Loreens låt alltså. Den är genomhäftig. Men konstig. Men cool. Och lite konstig. Och massa ljud. Och en barnkör som vrålar ”STATEMENTS”. Och cool. Men konstig. Men häftig.

Alltså.

Lite lätt förvirrad här.

Men ingen ny Euphoria alltså. Det hade vi väl inte trott. Det här är mycket närmare ”Paperlights” och mer arty uttryck som Loreen har haft de senaste åren. och helt rätt att göra det här i tävlinglingen. Visa precis vem hon är och vad hon vill göra.

Det är häftigt. Och lite konstigt. och jag vet inte riktigt vad jag precis lyssnat på.

Nu får vi höra alla låtar igen. Jag uppdaterar det här inlägget med kommentarer om alla artisternas låtar.

Jon Henrik Fjällgren satsar helt klart på att ha en tydligare hook i år när Aninia sjunger en refräng på svenska till hans jojkande. Det funkar. Framför allt för att Jon Henriks vemodgia jojk och samiska sång får en tydligare innebörd med Aninias refräng. Men ajg är inte säker på att tonartshöjningen är rätt. Och den blir snabbt tjatig. Och stämningen är fortfarande vemodig.

Alice Svenssons Running with lions är den låt jag just nu vill dansa mest till på efterfesten på lördag. Det här vill vara Katy Perrys Roar men inte riktigt når fram. Jag gillar Alice röst, men hon kommer ställas mot Wiktoria och då kanske det här är för generiskt om hon inte får till en show som griper tag.

Les Gordons Bound to fall är tralligt glad britpop-radiorock-Håkan-Hellström-studsande-5-seconds-of-summer med 60-tals-woo-oo-oo-hook som inte känns särskilt 2017 alls.

Wiktoria Johansson smäller till direkt. Det finns ingen mjukstart alls i hennes As I lay me down, den går rakt på sak och tar tag direkt. Deltävlingens mest omedelbara låt och det här är precis det som funkar på radiokanaler både i Sverige och USA just nu. Kanske inte i Östeuropa, men det funkade ju ändå hyfsat med Frans förra året…

Axel Schylström har uppdaterat Orups 80-talssound och anpassat det till 2017. När ingen ser är kul upptempopop på svenska, men väldigt svårplacerad i tävlingen. Kan bli en hit. Eller åka ut. Givetvis är det handklapp inlagt i refrängen. Det är inte en genomlätt låt att göra ett scenframträdande till så det ska bli intressant att se honom på repet i morgon. Han behöver bli skön och härlig på scenen, då kan det funka.

Sara Vargas och Juha Mularis visa bryter av totalt från det övriga startfältet. Det här är stämningsfullt och känslosamt, speciellt med Saras spröda röst som sen bryts av Juhas starka, som i tonläge påminner om Rikard Wolff och i duettdelarna blir en Lars Winnerbäck-dubbelgångare. Det här kan bli årets stora svensktoppslångkörare och en P4-favorit.

Loreen avslutar och alla undrar så klart om det här är en ny Euphoria. Svaret är nej. Det är det inte. Det börjar med ett Tarzan-vrål följt av gitarrplinkande och Loreens starka, men sedvanligt mumlande, röst.
Det är en snyggt producerad samling ljud, med en melodislinga som liksom aldrig bestämmer sig var den ska ta vägen. Det är oerhört coolt och jag är övertygad om att Loreen kommer göra ett oerhört snyggt scenframträdande med en av tävlingens mest svårsjungna låtar. Hon växlar mellan finsång och vrål, höga toner och nästan pratade partier. Och en barnkör som vrålar ”STATEMENTS”. Oj, vad konstigt. Så tror jag att många kommer reagera på lörag. Men oerhört häftigt.

Loreens Statements börjar med nån form av djurskri, eller avgrundsvrål.

Det här är en avancerad ljudbild som låter som att man satt ihop mängder av ljud och mixat tre låtar ovanpå varandra.

Jag vet inte alls vad det här är.

Det låter häftigt. Men det finns ingen tydlig refräng.

Och den är enormt svårsjungen, jäklar vilka toner.

Hooken är textraden ”We don’t need noooo” och därefter en barnkör som kräver ”STATEMENTS”.

Oj. Vad var det där?