Lotta Engberg och Christer Sjögren går mot varandra och tar varandra i hand. Så går de isär, så går de ihop igen. Och det är typ hela koreografin.

När Christer brummar igång sin basröst kompletterar han Lotta snyggt och fårdelar av publiken att jubla.

Det här kanske inte är en publikfavorit bland barnen här i dag, men i morgon lär det bränna till hos den publik som kanske inte röstat på hela året.

Visst är det Lotta som har den långa genomskinliga svarta spetsklänningen på sig, men med en kort svart underklänning också så klart.

De har ett ganska övertydligt roligt minspela tt följa på scenen. Ibland ser det ut som att Lotta grimaserar bakom Christers rygg och retas med honom.

Christer har en sober kostym med skjortan uppknäppt.

Har full koll på Lottas Melodifestivalskarriär.

– Vad menar du med repetitionsbra?!

Efter min intervju med Lotta och Christer röt Lotta till.

Hon hade frågat hur jag tyckte att det gick för dem på repet och jag använde just det ordet, ”repetitionsbra”.

– Nu tänker jag aldrig dela en soffa med dig igen, fortsatte hon och spände blicken i mig.

På skämt så klart. Hoppas jag.

Spetsklänningar, kavajer och inget som sticker ut. Frågan är väl vilken klänning Lotta ska ha på sig. Den långa spetsen är i och för sig genomskinlig. Hmmm…

Camilla Bjering von Zweigbergk och Henric von Zweigbergk visar upp scenkläderna på galge.

Produktionen må vara mossigare än träden i urskogen men refrängen är effektiv. Tillsammans med superproffsen kan den här ge Dynazty en rejäl match om lördagens andra finalplats.

– Ja hörrni, om man inte visste bättre skulle man tro att de haft nåt ihop, skämtar Hence von Zweigbergk i micken efter andra genomsjungningen.

Lotta och Christer kommer in från varsin sida av scenen och möts på mitten av scenen där de håller varandras händer.

Sen i första refrängen går de ifrån varann, för att sen mötas på mitten igen. Så avancerad är den här koreografin.

De har till och med skämtat själva om hur oavancerat det är. Men det handlar också om två superproffs som vet hur man tar hand om en repetition på bästa sätt. De går igenom kameror, pratar med varandra och Mari Ryberger vad som blir bäst.

Dags för Lotta & Christer. De har med sig sex personer på stråkar som är lokala förmågor härifrån Malmö.

Lotta och Christer sjunger Don’t let me know i en av de mest traditionella schlagers vi hört i den här tävlingen på väldigt länge.

Det här är mossigt ut i fingerspetsarna, men så charmigt så det är omöjligt att räkna bort. Produktionen skulle lika gärna kunna ha gjorts 1989, men det höjer egentligen bara låten.

Att Christer inte kan uttala engelskan gör inte heller nåt. Det låter tysk schtomp-schlager och kryddas med kastanjetter och påminner i vissa strofer om C’est la vie som tanterna Hanson, Carson och Malmqvist sjöng för några år sedan i festivalen.

Till och med ett stomp, stomp, stomp-slut som får repssen att skratta.